Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 15 nov. 1930 - Litteratur - Anmälan: Kemiskt-tekniska apparater och bränslen, av V. Flensburg - Anmälan: Die Elektrizitätsgesetzgebung der Kulturländer der Erde, av Erik Upmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.1 okt. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
655
generell artikel om brand- och explosionsrisker vid såväl
oljor som gaser och damm.
Gasformiga bränslen av Hultman. Denna rubrik är
för stor, ty artikeln omfattar nästan endast beredande
av naturgas, generatorgas och vattengas, alltså icke
gasers förbränningsegenskaper och användningssätt.
Men vad som finns är klart och bra berättat och väl
avvägt. Att lära folk sköta en generator har mindre
åsyftats, mera att ge en klar bild av det centrala och
de olika typerna. Om naturgasen får man bl. a. veta,
att den användes i 2100 amerikanska städer, och att
76 % av Californiens gasproduktion är naturgas.
Sådant väcker tankar. Att den "brinner med ingen eller
svagt lysande låga" är väl ett feltryck. Förf. omtalar
även heliumhalten i flera gaskällor, och kunde då ha
nämnt jämväl huvudkällorna i Texas och Colorado med
deras vida högre He-halter, nämligen 3,6 resp. 7 %.
De olika artiklarna ha här granskats rätt utförligt,
ty boken är vard detta. Den är vard sitt pris.
V. Flensburg.
Die Elektrizitätsgesetzgebung der Kulturländer der
Erde av Dr-ing. G. ’Siegel. Fyra delar, varav den fjärde
ännu ej utkommit, 570 + 1 058 + 836 sidor. Format
14,5 X 20 cm. Pris ej angivet. VDI-Verlag, Berlin 1930.
Ovanstående arbete, varav tre delar utgivits till
världskraftkonferensen i Berlin delvis på bekostnad
av Bund der Elektrizitätsversorgungsunternehmungen
Deutschlands E. V. (Elektrobund), avser att utgöra en
sammanfattning av samtliga kulturländers lagstiftning
på den elektriska kraftförsörjningens område, häri även
inräknat lagstiftning beträffande vattenkraftens
utnyttjande.
Inledningsvis påpekar författaren de stora
svårigheter, som möta redan vid anskaffandet av material för
en sådan sammanfattning, på grund av att i åtskilliga
stater icke blott fackkretsarna utan även de speciella
myndigheterna ej hava någon överblick över landets
lagstiftning på området. Ytterligare svårigheter möta vid
översättningen av de främmande lagtexterna, vilken
erfordrar såväl ingående kännedom om språket ifråga som
förtrogenhet med de juridiska särdragen hos
vederbörande lands lagstiftning och dessutom kännedom om
kraftförsörjningens mål och medel. Självfallet är det
svårt att i varje fall finna en person som förenar dessa
egenskaper, varför författaren är medveten om att en
absolut oklanderlig översättning ej alltid kunnat
presteras.
Författaren anför i huvudsak följande grundläggande
synpunkter som måttstock på ändamålsenligheten av ett
lands lagstiftning inom ifrågavarande fält:
1. På den elektriska kraftförsörjningens område bör
lämnas största möjliga spelrum åt olika intressen; deras
samarbete för ernående av en kraftförsörjning på
bredast möjliga basis och med bästa möjliga ekonomi bör
underlättas.
2. Tillåtelsen till grundandet av
elektricitetsförsörj-ningsföretag bör baseras på lämpliga överenskommelser
mellan den bestämmande myndigheten och företagaren.
3. Till förhindrande av övergrepp och missbruk från
endera parten och för åstadkommande av enhetlighet
beträffande det tekniska utförandet böra vissa riktlinjer
uppställas.
a) Vid beviljandet av koncession får uteslutande
allmännyttan vara det avgörande kriteriet.
b) Allmännyttan måste anses vara förhanden, när
företagaren, inom lokalt, tekniskt och ekonomiskt
entydigt fastställda gränser, påtager sig
kraftlevererings-skyldighet, anslutningsskyldighet och en bindande
prissättning samt dessutom i länder med en tillräckligt
utbildad installatörkår, avstår ifrån installationsmonopol.
c) Koncessionen måste innefatta rätt till expropriation
jämte skyldighet till skadestånd och ansvar för genom
företagaren orsakade skador.
4. Om den bestämmande myndigheten förbehÄler sig
rätten att övertaga anläggningen, bör företagaren hava
ersättning för fulla värdet..
5. Säkerhetsföreskrifter och tekniska bestämmelser få
endast föreskrivas i samförstånd med kompetenta
fack-mannasammanslutningar och i enlighet med beprövade
tekniska regler.
Författaren övergår härefter i tur och ordning till de
clika ländernas lagstiftning, inledd med en allmän
översikt, varefter följer elektricitetslagstiftning och
vattenkraftlagstiftning och slutligen återgivas in extenso de
olika lagar och förordningar på området, som äro av
betydelse. Lagtextöversättningarna beröra naturligen den
övervägande delen av verkets sidoantal. Ett detaljerat
register, enl. typen Lag av den 30 april 1820,
beträffande ... underlättar återfinnandet.
Nedan uppräknas i den ordning förf. använt de olika
stater, som behandlas i de nu utkomna 3 banden. För
att giva en uppfattning om omfånget av meddelade
aktstycken meddelas även sidoantalet.
Band 1. Tyskland 537 s.
Band 2. Belgien 76 s., Frankrike 108 s.,
Storbritannien 208 s., Irland 98 s., Italien 150 s., Luxemburg 58 s.,
Holland 68 s., Portugal 100 s., Schweiz 100 s., Spanien
82 s.
Band 3. Danmark 24 s., Finland 38 s., Norge 56 s.,
Sverige 70 s.r Ryssland 50 s., Polen 37 s., Estland 1 s.,
Lettland 2 s., Litauen 3 s., Österrike 144 s.,
Tjeckoslovakien 98 s., Ungern 42i s., Bulgarien 50 s., Grekland 64 s.,
Jugoslavien 14 s., Rumänien 78 s., Turkiet 3-0 s.
Band 4 kommer att behandla de utomeuropeiska
länderna och beräknas utkomma under årets senare del.
Åt den tyska lagstiftningen (rikets såväl som
delstaternas) ägnar författaren helt naturligt det största
intresset. Dock blir det av honom utfärdade betyget
ganska dåligt; på få undantag när har lagstiftningen
hittills ej underlättat kraftförsörjningens utveckling utan
tvärtom utgående från felaktiga förutsättningar
väsentligt bidragit att föra över densamma i statens och
kommunernas händer.
Den franska lagstiftningens huvudtendens består i
övervakning och kontroll, ofta in i minsta detalj, men
däremot ej i försök från statens sida att behärska
kraftförsörjningen. Staten förbehåller sig rätt att
koncessionera alla anläggningar även sådana tillhöriga
kommuner.
Den engelska lagstiftningen utgjordes intill de senaste
åren av detaljerade föreskrifter, reglerande
kraftproducentens och konsumentens inbördes ställning.
Föreskrifterna stödde sig på teknikens ståndpunkt vid tiden för
deras tillkomst och hade ej någon anpassningsmöjlighet
till en kommande utveckling varför den allt emellanåt
måste ändras, ofta efter långa dröjsmål. Lagstiftningen
blev därigenom en hämsko på alla utvecklingar. Det
enskilda initiativet hölls nere och till slut måste staten
själv ingripa för att hjälpa kraftförsörjningen upp till
en bättre standard (Electricity [Supply] Act. 1919, 22,
26). Alstring och transport av elektrisk kraft har
således i England blivit totalt underställd staten,
åtminstone delvis beroende på en lagstiftning, som förkvävt
det enskilda initiativet.
Den italienska lagen gav relativt tidigt företagaren
rätt att transportera elektrisk kraft över annans mark
utan andra villkor än skadestånd åt ägaren och förbehåll
om vissa säkerhetsanordningar. Däremot utkräves skatt
på elektrisk energi. Vattenkraftlagstiftningen förutsätter
visserligen en regelrätt koncession och under vissa
omständigheter även ingrepp i tariffrågor och kostnadsfritt
hemfallande av anläggningen till staten efter
koncessionstidens utgång, men är på det hela taget gynnsam
för enskilda företagare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
