Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 29 nov. 1930 - Trafikens anspråk på vinterväghållningen, av Carl Skånberg - Postverkets diligenstrafik i Norrland, av Arvid Bildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.1 okt. 1930
teknisk tidskrift
573
■Skulle däremot en vanlig men snörik vinter
exempelvis landsvägen Stockholm—Uppsala under längre
tid än ett par timmar vara oframkomlig, har trafiken
full rätt till missnöje.
För att underlätta arbetet med snöröjning kunna
åtskilliga förebyggande medel vidtagas av vilka
uppsättandet av snöskärmar och till och med byggandet
av skyddstunnlar på svårt utsatta punkter, äro de
viktigaste. Erfarenheten år från år visar vilka
åtgärder som kunna vidtagas för förhindrande av
driv-bildning.
Vidare är det nödvändigt att materialet för
plog-ningen icke endast är rikligt tilltaget, utan även att
det handhaves av övad och tillräcklig personal, så
att ett snabbt arbete kan utföras.
Trafiken kan emellertid icke åtnöjas med att
vägarna énbart äro framkomliga. Den fordrar också
att kunna komma fram snabbt och riskfritt, och det
är i detta hänseende, som åsikterna gå mest isär. Med
det stora uppsving som gods- och
passagerarebefordran tagit på landsvägarna är det oundgängligt
nödvändigt att körningen vintertid på våra vägar med
motorfordon icke skall behöva rubriceras såsom
sportprestation. Det är trafik i ordets fulla betydelse
som erfordras, och i denna ingår en relativt snabb
och framför allt riskfri framkomlighet. Snötäcket på
vägarna får därför icke bliva för tjockt enär, särskilt
i lös snö, styrningen blir osäker. Vidare resulterar
ett tjockt snölager ofrånkomligen i bildandet av spår,
vilka utgöra en av de allvarligaste trafikfarorna.
Skall en bil vid möte eller av annan anledning tagas
upp ur ett även relativt grunt spår, måste i de flesta
fall hastigheten hållas på en mycket blygsam siffra,
för att icke en katastrof i form av dikeskörning eller
kollision skall inträffa.
Ha alltså spår uppkommit på en vinterväg, måste
för ernående av en riskfri trafik dessa omedelbart
avlägsnas, ett extra arbete som kan undvikas om
plog-ningen redan från början inriktats på att snötäcket
på vägen skall göras så tunt, som det över huvud
taget är möjligt att få det. Ett tunt snötäcke
medför också den fördelen att vägens yta vid inträffande
töväder snabbare blir bar, varigenom dels
isgatsbild-ningen reduceras, dels vägkroppens genomdränkande
med smältvattnet förhindras. Härför erfordras
emellertid också att smältvattnet fritt kan avrinna, vilket
med andra ord vill säga att plogvallarna icke få ligga
kvar på vägbanan. Härmed äro vi inne på ett ytterst
viktigt kapitel, nämligen frågan om vägbredden.
Denna är redan på sommarvägarna i de flesta fall
tilltagen alltför knappt för den växande trafikens
behov, och den inskränkning i den användbara
vägbredden som vintertid äger rum genom att snön ej
bortföres helt från vägbanan utan får kvarligga på
dennas yttersta kant, medför så allvarliga
olägenheter, att trafikens krav på lättframkomlighet och
riskfrihet genom dessa vallars förefintlighet helt
åsidosättas. Olägenheterna av att snövallar
kvarlämnas på vägbanan kunna i korthet sammanfattas
i följande punkter: De inkräkta på vägbredden så
att möten omöjliggöras eller bliva ytterst
äventyrliga även vid lägsta fart. De bidraga till
isgats-bildning genom att smältvattnet såväl från vägens
snötäcke som från vallarna ej kan avrinna från
vägen, utan vid inträffande kyla fryser till ett
istäcke på vägbanan. De skada slutligen vägen
genom att smältvattnet tränger ned i vägkroppen.
I och med det att snövallarna på vägbanan
komma bort blir emellertid kravet på en ordentlig
utmärkning av vägkanten mera aktuell. Det är
nödvändigt att ruskningen företages med största
omsorg och noggrannhet samt särskilt i kurvorna
med mindre mellanrum än som nu vanligen är
fallet, men det är också viktigt att de ruskor som
till äventyrs rivas bort vid plogning omedelbart
ersättas med nya. Den "ruskning" som består av
enstaka, fristående stenblock, av bilisthumorn döpta
till "Ingemarsstenarna", bör av vinterväghållmngen
snarast möjligt avlägsnas, såsom särskilt vintertid
livsfarlig för trafikanterna. På platser där skydd
mot nedstörtande erfordras är kravet på navbjälke
ofrånkomligt. "Ingemarsstenarna" samt fristående
stolpar eller pelare, endast förbundna med varandra
genom ett räck, åstadkomma vintertid mer skada
än den nytta de förmodas göra. Ingen vinter sedan
bilismens begynnelse i vårt land har ännu förflutit
utan katastrofer orsakade genom slirning mot dessa
s. k. skydd.
I samband med skydden bör också påpekas att
den vita färg, i vilken stolpar och räck vanligen
målas, visserligen tillfredsställer trafikens krav
sommartid, men däremot alls icke vintertid. Förses
varannan stolpe med en mörkare färg, röd, blå eller
annan, så bli räckena synliga under alla årstider.
Trafiken har även krav på att vägskyltar och
vägvisare skola vara läsbara också vintertid. Alla
andra typer av dylika vägmärken, än av plåt med
genomstansad text, äro icke läsbara under alla
förhållanden, och böra därför icke heller få förekomma.
Det är, som av förestående framgår, åtskilliga
synpunkter som framkomma genom trafikens
berättigade krav på lättframkomlighet och riskfrihet,
och det är att hoppas, att vinterväghållningen
inriktas så att dessa trafikens krav uppfyllas i högsta
möjliga mån. Tillfällen kunna, som i början
påpekades, inträffa, då naturen blir människan
övermäktig, men med förutseende, god materiel och god
planering böra dessa tillfällen kunna reduceras i
hög grad.
POSTVERKETS DILIGENSTRAFIK I NORRLAND.
Av byrådirektör Arvid Bildt.
Då postverket i slutet av år 1922 började sin
trafik i Norrland med motordrivna diligenser, låg
huvudvikten på att bereda dessa avlägsna delar av
landet motortrafikens förmåner året runt. Långt ti-
digare hade verkets ledning haft sin uppmärksamhet
riktad på önskvärdheten av att den snabbare
-postbefordran, som motorfordonen möjliggjorde, skulle
även vintertid komma landets nordligare delar till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
