Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 29 nov. 1930 - Praktiska råd och vinkar vid vinterkörning med bil, av Erik Lundeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.1 okt. 1930
teknisk tidskrift
683
PRAKTISKA RÅD OCH VINKAR VID VINTERKÖRNING
MED BIL.
Av civilingenjör Erik Lundeberg.
För endast tjugofem år sedan voro automobilerna
endast lyxåkdon, som användes när vädret var
vackert. När hösten kom och det började bli kallt
sattes bilen in i sitt vinteride för att ej tagas ut
förrän nästa vår. På de flesta ställen utgjorde
också vägarnas tillstånd absolut hinder för
framförandet av den tidens automobiler under vintern.
Förhållandena hava sedan dess avsevärt
förändrats. Automobilen har övergått från att vara ett
nöjesåkdon till ett bruksfordon, vilket måste kunna
användas största möjliga del av året. Detta har
även blivit möjligt tack vare starkare motorer samt
förbättrade konstruktioner på automobilerna men
också tack vare det goda underhåll, som även under
vintern nedlägges åtminstone på huvudvägarna,
vilket möjliggör biltrafik under snart sagt alla
väderleksförhållanden.
En automobil, som användes året runt, utsättes
åtminstone i de norra delarna av vårt land för högst
avsevärda klimatiska variationer. Detta gäller i
synnerhet beträffande temperaturen, vilken vid vissa
tillfällen kan gå ned till minus trettio grader och
därunder. En automobil är visserligen så
konstruerad att den skall kunna användas under alla
förhållanden, men det finnes dock en del åtgärder,
som böra vidtagas för att den skall funktionera på
bästa möjliga sätt som även för att under vissa
omständigheter ej riskera dess driftsäkerhet.
Vid trafik i stark kyla förefinnes alltid stor risk
att kylvattnet fryser, då motorn avstannas för någon
längre tid, varvid såväl denna som i synnerhet
kylaren kan sprängas sönder. För att förhindra
detta kan man ju särskilt viel kortare uppehåll
genom att täcka över kylare och motorhuv hindra att
motorns temperatur går ned under nollpunkten, eller
också fylla kylsystemet med en vätska, vars
fryspunkt ligger så lågt att man ej behöver riskera att
den underskrides.
Vid längre uppehåll samt vid stark kyla måste
man dock vidtaga andra åtgärder för att hindra
frysning. Antingen brukar man under motorhuven
placera en värmekälla, som tillför värme till luften
kring motorn, eller också kan, vilket givetvis är
lämpligare, direkt i kylvattensystemet inkopplas ett
värmeelement av ett eller annat slag, vilket-
uppvärmer vattnet samt åstadkommer cirkulation inom
kylsystemet, vilket minskar risken för frysning. För
båda ändamålen finnas i marknaden apparater, i
vilka bensin bringas till förbränning medelst en
katalysator. Dessa äro enkla att sköta samt riskfria,
varjämte kostnaden för uppvärmningen blir ganska
ringa. Även finnas apparater avsedda att direkt
anslutas till belysningsnätet, när vagnen står i ett
kallgarage. Genom samtliga dessa anordningar
ernår man dessutom den fördelen, att starten avsevärt
underlättas därigenom att smörjoljan genom motorns
relativt höga temperatur ej blir så tjockflytande.
För att sänka kylvattnets fryspunkt blandas det
med olika ämnen, varav glycerin, rödsprit samt
etylenglykos torde vara de mest använda.
Glycerin sätter ned fryspunkten tämligen obetydligt;
så har t. e. en 40 % blandning en fryspunkt av
— 17°C. Detta gör att man måste ha stor mängd
glycerin i kylarvätskan; blandningen blir emellertid
då ganska tjockflytande, varför risk förefinnes att
kylningen ej blir tillfredsställande i alla delar av
kylsystemet.
Denna risk finnes ej vid tillsättning av rödsprit
till kylvattnet, enär blandningen är lättflytande
praktiskt taget ända ned till sin fryspunkt. En
blandning med 40 % rödsprit har en fryspunkt av
— 22,5° C, vilket kan anses vara tillräckligt lågt för
de allra flesta förhållanden. Blandningen har
emellertid den olägenheten att, enär alkohols kokpunkt
ligger under vattnets, denna vid uppvärmning
avdunstar fortare än vattnet, vilket medför att
kylbland-ningens fryspunkt höjes. Erfarenheten visar
emellertid, att om kylarens temperatur ej tillåtes stiga
upp över c:a 65°C, ungefär samma kvantitet vatten
som alkohol avdunstar. Man bör därför ej låta
kylvattnets temperatur överskrida detta värde, och bör
vid påfyllning av kylaren användas lika delar
vatten och rödsprit. Dessutom bör ofta kontrolleras
med en areometer, att kylblandningens alkoholhalt
ej sjunkit under det tillåtna värdet.
Ett ämne, som de senaste åren allt mera kommit
till användning är etylenglykol. Detta ger i en 40 %
lösning en fryspunkt av —21°C, varvid
blandningens kokpunkt är -f- 104°C. Yid hög temperatur
å kylvätskan bortgår således huvudsakligen vatten,
vilket gör att fryspunkten ej höjes. Ej heller blir
blandningen tjockflytande vid låga temperaturer.
Den är alltså mycket lämplig för sitt ändamål och
förekommer ofta i de färdigblandade kylarvätskor
som finnas att tillgå i marknaden.
Även under körning bör kylvattnets temperatur
ej tillåtas vara allt för låg, då detta medför ökad
bränsleförbrukning. För att reglera
körtempera-turen finnas på moderna automobiler ofta
inmonterade termostater, vilka strypa vattencirkulationen,
när vattentemperaturen sjunker under ett visst
värde, eller också jalusier, medelst vilka kylaren
avskärmas mer eller mindre. Finnas ej dylika
anordningar. bör lämpligen vid starkare kyla ett
kylarskydd av ett eller annat slag användas.
Under körning i stark köld är det av stor vikt
att lämplig olja kommer till användning för
smörjning av motorn. I synnerhet vid startandet av
motorn uppstå stora svårigheter om den använda
oljans viskositet är hög. För många bilfabrikat
föreskriver tillverkaren olika oljekvaliteter för
sommar och vinter, och clessa föreskrifter böra
givetvis följas. Även finnes numera i marknaden oljor,
vilkas viskositet ej förändras nämnvärt vid låga
temperaturer.
Olägenheterna med en ur denna synpunkt
olämplig olja komma mest till synes vid start med kall
motor, då det ofta visar sig att startmotorn ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
