Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 29 nov. 1930 - Praktiska råd och vinkar vid vinterkörning med bil, av Erik Lundeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
684
TEKNISK TIDSKRIFT
29 nov. 19:30
orkar utföra sitt värv. Under sådana förhållanden
bör ackumulatorbatteriet ej överansträngas genom
att startknappen hålles intryckt en längre stund,
utan man bör hellre underlätta starten genom
kringvridning med handveven. För att underlätta starten
är det alltså lämpligare att hålla motorns
temperatur uppe än att använda särskild kylarvätska. Detta
är i synnerhet fallet vid slidmotorer.
Har man väl fått igång en kall motor är det av
stor betydelse att denna ej omedelbart utsättes för
stor belastning. Innan motorn blivit genomvärm har
man nämligen ingen garanti för att oljecirkulationen
funktionerar tillfredsställande, och motsatsen kan
medföra stora skador i cylindrar och lager. Lämpligt
är att före avfärden låta motorn gå en stund i
tomgång, så att ej endast kylvattnet utan även motorn
i sin helhet hinner uppvärmas något.
Samma förhållande gäller, om än ej i så hög grad.
alla rörliga delar å automobilen, såsom t. e.
växellådan och differentialen. Har en vagn blivit utsatt
för stark köld så att den blivit genomkyld, bör man
-ej omedelbart utsätta den för stark påfrestning,
utan i stället först köra den med låg hastighet
under några minuter så att smörjmedlen hinna
uppvärmas något.
Som förut antytts kan ackumulatorbatteriet under
vinterförhållanden utsättas för abnormt höga
påfrestningar vid start av en kall motor. Därjämte
måste belysningen användas avsevärt mera under
vinter- än under sommarförhållanden, varför
förbrukningen av elektrisk ström kan uppgå till
sådana värden, att generatorn med sin normala
inställning ej förmår tillfredsställa förbrukningen.
Härvid riskerar man få ackumulatorn fullständigt
urladdad, vilket utom den skada som alltid uppstår
vid fullständig urladdning även innebär ökad risk
för sönderfrysning av densamma. Fryspunkten å
elektrolyten stiger nämligen med ökad urladdning,
lör att undvika detta kan det vara lämpligt att
verkställa en justering på generatorns tredje borste,
varvid dess strömstyrka ökas.
Den bensin, som nu finnes att tillgå i handeln
har sådana egenskaper, att. ehuru avdunstningen
börjar vid relativt låg temperatur, de sista
beståndsdelarna avgå i ångform först vid tämligen hög
temperatur. På grund härav måste värme tillföras
bränsle-luftblandningen för att möjliggöra att alla
beståndsdelarna i bensinen överföras i ångform. Under
som-marförhållanden är lufttemperaturen ofta så hög att
någon ytterligare värme ej behöves, men under
vintern är det i allmänhet nödvändigt att tillföra värme
på ett eller annat sätt. Detta sker, isynnerhet på
amerikanska automobiler, oftast på så sätt att
insugningsröret uppvärmes genom avloppsgaserna.
Ett annat och lämpligare sätt är att förvärma den
till förgasaren insugna luften, då man härigenom
får större möjlighet att hålla kontroll över den
tillförda värmemängden.
Vilket sätt som än kommer till användning bör
man dock tillse att lagom värme tillföres. För liten
förvärmning medför att en del av bensinen ej
förångas, varigenom bränsleförbrukningen stiger, under
det att vid för stark förvärmning motorns
fyllnadsgrad blir försämrad, varvid effekten faller.
Är motorn ej försedd med någon anordning för
värmning av luften, brukar en sådan lätt kunna
ordnas därigenom, att luften får passera genom en
metallmanschett runt avgasröret samt sedan gå till
förgasaren genom böjlig metallslang. Härvid bör
dock slangen förses med ett spjäll, så att den varma
luften kan blandas med kall för att ej erhålla för
hög temperatur under de varmare årstiderna. För
varje bensinsort skall den luft som inströmmar i
förgasaren alltid lämpligast ha en bestämd temperatur,
och brukar c:a 35° C vara fördelaktigt för de
bensinsorter som nu användas. Användes lättbentyl eller
bentyl som bränsle, bör något starkare förvärmning
av luften äga rum.
Vid personbilar och bussar är det nödvändigt att
under den kallare årstiden uppvärma vagnens inre.
Detta sker vanligen därigenom att i vagnen placeras
ett eller flera värmeelement, genom vilka de varma
avgaserna få passera. Olägenheten därmed är dock
svårigheten att få systemet gastätt, varför ofta
passagerarna bli besvärade av dålig luft. En annan och
lämpligare anordning har dock nu börjat användas
i det att man runt motorns avgasrör placerar en i
främre delen öppen plåtkåpa, vilken med en böjlig
slang sättes i förbindelse med vagnens inre. När
motorn är i gång pressas luften av fläkten genom
plåtkåpan, där den uppvärmes av avgasröret. Oftast
ledes den varma luften upp mot vindrutans insida.
Denna hålles härigenom så varm att imbildning,
vilket lätt uppstår på glasrutorna i täckta automobiler
vid låg yttertemperatur, förhindras.
För att hindra imbildning kan även på vindrutan
anbringas ett imskydd. bestående av en glasskiva, som
medelst gummilister fasthålles på vindrutans insida.
Härigenom bildas mellan rutan och imskyddet ett
isolerande luftlager, vilket förhindrar att temperaturen
å imskyddets insida sjunker så långt att luftens
vattenånga kondenseras.
En fråga av stor vikt vid all vinterkörning med
automobil är användandet av snökedjor. På de flesta
vägar, som trafikeras med automobiler, består
ytskiktet på vintern av ett hårt snölager, som ofta
till sin konsistens liknar is. Friktionskoefficienten
mellan gummihjulen och denna isbeläggning blir
avsevärt mindre än vad som erhålles under
sommarförhållandena, vilket liar till följd att de
bromssträckor, som erhållas vid stannandet av automobilen, bli
mycket långa. För att minska bromssträckorna
monterar man då på snökedjor av olika konstruktioner.
Det har emellertid visat sig, att ehuru man i de flesta
fall erhåller kortare bromssträckor med kedjor än
utan, under vissa förhållanden bromssträckorna bli
desamma med som utan kedjor och i vissa fall till och
med längre.
För att utröna vilka förhållanden, som inverka på
bromssträckorna har K. A. K:s tekniska kommitté
föregående vinter utfört en del undersökningar på
detta område. Dessa ha avsett att bestämma de
sträckor som erfordras för att stanna en automobil
från olika hastigheter. Prov ha utförts på olika
slags vägbanor vid olika temperaturer, och man har
därvid bestämt den erforderliga bromssträckan vid
olika hastigheter. Samtliga prov hava utförts såväl
med som utan snökedjor för att utröna inverkan av
dessa, Proven utfördes med automobiler med
4-hjuls-bromsar. varvid under bromsningen samtliga hjul
voro fastlåsta, Man erhåller härvid visserligen ej den
teoretiskt kortaste bromssträckan, men väl den prak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
