Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 50. 13 dec. 1930 - Notiser - Världens största Kaplanturbiner - Ny lättmetall för automobilkolvar - Elektrolytkoppartillverkningen i Frankrike - Petroleumpolitikens senaste faser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 nov. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
707
Världens största Kaplanturbiner. I föregående häfte
återgåvo vi efter "Power" en uppgift om
Kaplanturbi-nerna till kraftverket i Safe Harbor. Dessa, som få en
effekt av vardera ca 42 000 hkr, uppgåvos bliva de
starkaste Kaplanturbinerna i världen, vilket givetvis är
riktigt. Av större tekniskt intresse är emellertid turbinernas
specifika effekt, uttryckt enligt formeln Ni —N: \/£fi, där
N är den absoluta effekten och H fallhöjden. Ordnade efter
denna grund skulle alltså de specifikt starkaste
turbinerna i världen vara följande:
Ny lättmetall för automobilkolvar. Enligt
SAE-Jour-nal (sept. 1930) har man i Amerika nyligen utsläppt en
ny aluminiumlegering i marknaden. Legeringen håller
14 % Si, 1 % Cu, 1 % Mg och 2 % Ni.
Brotthållfastheten utgör minst 21 kg/mm2, tänjbarheten 0—1 %,
hårdhetstalet enligt Brinell 90—120.
Värmeutvidgnings-koefficienten vid -fl°C utgör blott 189 • 10~~7, medan
aluminiumlegeringar i allmänhet ha 221 • 10~~7 och
vanligt gjutjärn 106 ■ 10~7. Samtidigt har man släppt ut
ett gjutjärn, som håller 2,8—3,0 % C, 1,5—2,5 % Si,
minst 1,25 % Mn, minst 12,5 % Ni, minst 5,0 % Cu och
minst 1,5 % Cr. Draghållfastheten utgör 14—24,5
kg/mm2, sträckgränsen 10,5 kg/mm2, Brinellhårdheten
130 till 170 och tänjbarheten 2 %.
Värmeutvidgnings-koefficienten är ungefär densamma som hos
nyssnämnda aluminiumlegering eller 180 • 10~7.
Erfarenheten har redan visat, att aluminiumlegeringen lämpar
sig väl till aluminiumkolvar, medan gjutjärnet med
fördel kan användas till själva cylindrarna.
Elektrolytkoppartillverkningen i Frankrike. Nyligen
har, enligt vad VDI-Nachrichten (26 nov. 1930) uppger,
i Paris bildats ett bolag Société Electro-Cuivre, i vilket
Société Electrometallurgie de Dives och elektrokoncernen
Société Générale d’Electricite äro delägare. Det förra
bolaget har samtidigt i sig upptagit dotterbolaget
Com-pagnie Générale des Mines et d’Electrométallurgie,
vilket bl. a. exploaterar kopparfyndigheter i Bulgarien.
Dessutom säges gruppen nyligen hava förvärvat intres-
sen i de svenska kopparbolagen, Sulitelma och Skellefteå.
Hittills har Frankrike haft en anläggning för
elektrolytisk kopparraffinering i Le Palais (dep. Haut-Vienne),
vilken dock tidvis lidit av råvarubrist. Med hjälp av de
nyknutna förbindelserna räknar man med att väsentligt
kunna öka kopparraffineringen, och Electro-Cuivre
kommer att upprätta ett verk, som årligen skall kunna
tillverka 16 000 à 20 000 ton elektrolytkoppar, dvs. ca 16
% av Frankrikes behov. Samtidigt planerar en av
Frankrikes största kopparförbrukare, Tréfileries et
Laml-noire de Havre, en elektrolytisk
kopparraffineringsan-läggning med en årskapacitet av 30 000 ton.
Petroleumpolitikens senaste faser. I VDI-Nachrichten
(3 dec. 1930) har dr Wilhelm Mautner lämnat en översikt
av petroleumpolitiken under den senaste tiden, varur vi
tillåta oss återgiva ett utdrag.
Numera har den en gång så uppmärksammade frågan
om Mosuloljan ånyo kommit i förgrunden. De
mesopotamiska fyndigheterna ägdes som bekant före kriget av
Turkish Petroleum Company, i vilket tyska och brittiska
intressen voro representerade. I San
Remo-överenskom-nielsen (1920) fick Frankrike övertaga Tysklands del,
vilket föranledde amerikanska protester. Slutet på
denna uppseendeväckande tvist blev som bekant, att det
numera till Iraq Petroleum Co. omdöpta bolaget delades
mellan några större amerikanska bolag, det
holländskt-brittiska Royal Dutch-Shell, Anglo-Persian samt det
franska bolaget Compagnie Frangaise des Pétroles.
Av de delägande makterna är det endast Frankrike
som för fyllande av sitt petroleumbehov är hänvisad till
de övriga, och från franskt håll har man på senare tid
med skärpa påyrkat Mosuloljans exploatering. Dessutom
ligger det i Frankrikes intresse, att rörledningen från
oljeområdena kommer att sluta i någon syrisk hamn,
medan England och Holland föredraga Haifa i Palestina,
där stora hamnanläggningsarbeten redan äro igångsatta.
Frankrike har erhållit ett visst stöd i Iraqs regering,
som av statsfinansiella skäl gärna såge, att
exploateringen toge sin början (regeringen är nämligen
tillförsäkrad royalty på produktionen). Dessutom önskar Iraq
att i samband med rörledningen erhålla en järnväg till
Medelhavet.
Denna omständighet har föranlett en ursprungligen
rent brittisk intressentgrupp, British Oil Development
Co. (B. O. D.) att lova Iraqs regering en snabb
exploatering av de koncessioner som gruppen kan beviljas och
dessutom att utan kostnad för staten Iraq bygga den
önskade järnvägen. Iraq Petroleum Co. har nämligen
tvärtemot den allmänna uppfattningen intet monopol på
den mesopotamiska oljan utan blott rätt att åt sig
utvälja 24 stycken områden om vardera 8 kvadratmil,
innan fältet öppnas för eventuella konkurrenter. Att
bolaget icke begagnat sig av denna rätt beror givetvis på,
att delägarna varit angelägna om att hålla
konkurrenterna på avstånd, helst som de varit rätt upptagna med
att få till stånd en begränsning av oljeproduktionen inom
andra delar av världen.
I B. O. D. ha sedermera inträtt vissa utom-brittiska
intressen, såsom den officiösa italienska firman Azienda
Generale Italiana dei Petroli, schweizerfirmorna
Schweizerische Bankgesellschaft, Paul Girod, Jules Block samt
de tyska firmorna Krupp, Gutehoffnungshütte och Otto
Wolff. Om fördelningen av aktiekapital och avkastning
uppges, att Tyskland med en kapitalinsats av endast
12 % genom särskilda åtaganden skulle ha försäkrat sig
om rätt till halva oljeproduktionen.
Situationen är sålunda tämligen invecklad, då tre nya
statsintressen kommit med i spelet. Den torde enligt
den tyske författaren leda till en kompromiss av sådan
art, att Iraq Petroleum Co. äntligen skrider till val av
sina koncessionsområden och börjar exploatera dem, att
rörledningen vid gränsen till Syrien delas i en gren till
Typ, kraftverk, tillverkare N hkr N l hkr Q m"/sek. H m Di ni’
Kaplan, Vargön, pla-
nerade ........................ 11000 1230 250 4,3 ca 7,5
Kaplan, Swirj, Verk-
staden Kristinehamn 37 500 1025 290 11 7,42
Kaplan, Ryburg,
Escher Wyss, Char-
milles o. Voith, i drift 39 500 1000 300 11,5 7,00
Kaplan, Dogern,
Escher Wyss ............ 33 000 975 240 11,5 7,00
Kaplan, Lilla Edet,
Verkstaden Kristine-
hamn, i drift ............ 11 200 675 140 6,5 5,80
Kaplan, Laholm,Verk-
staden Kristinehamn 16 000 645 — 8,5 5,5
Kaplan, Safe Harbor,
S. Morgan Smith och
J. P. Morris................ 42 500 624 213 16,7 5,5
Propeller, Lilla Edet,
Finshyttan, i drift.... 10 000 600 130 6,5 6,00
Propeller, Manitoba,
Dom. Eng. Works, i
drift............................ 28 000 468 150 15,3 4,80
Kaplan, Lanforsen,
Verkstaden Kristine-
hamn, i drift............ 13 000 461 122 9,25 4,50
Kaplan, Abborrforsen,
Verkstaden Kristine-
hamn ............................ 16 000 442 128 ; 10,9 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
