Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 20 dec. 1930 - Syntesens rike, av Edwin E. Slosson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
716
TE K NIS K TIDSKRIFT
20 dec. 1930
färger — och t. o. m. i färgnyanser, som icke finnas
i regnbågen — kunna kvinnorna för första gången,
sedan världen skapades, visa sig just i de färger, de
tycka om.
Jag är medveten om, att jag här använder ordet
"syntetisk"’ i dess mest omfattande betydelse, men
det finns icke något ord, som precis angiver, vad jag
menar — ämnen, som av kemisterna blivit så
fullständigt förändrade, att de antagit en helt annan
form än den ursprungliga. Till denna ämnesgrupp
skulle man egentligen också räkna glas och järn, men
dem har man känt till så länge, att man är benägen
att glömma, att vi även hava erhållit dem tack vare
kemiska processer. En gammal dam, som tillhörde en
av de stränga religiösa sekterna i Pennsylvanien,
protesterade en gång mot, att sektens kyrka skulle
förses med målade fönster. Hon blev emellertid
överröstad av den yngre generationen och fönstren sattes
upp. Man frågade henne efteråt om hon icke tyckte
om dem. "Jo", svarade hon, "men för min del
föredrager jag glaset sådant, som Gud gav oss det".
Tngen har rätt att skratta åt denna gamla dam, ty
var och en har nog själv känt sig främmande inför
nyheter, som industrien skapat.
Då jag talar om detta den kemiska industriens
nya område under benämningen syntesens rike,
menar jag därmed icke blott framställningen av nya
föreningar av grundämnena. Det bildas nya
föreningar mellan industrier och mellan olika
länder likaväl som mellan de kemiska grundämnena.
Syntesens rike genombryter såväl de gamla gränserna
mellan djur-, växt- och mineralrikena som gränserna
mellan de olika länderna. Det framkallar
internationell konkurrens, som dock slutar med internationellt
samarbete. Kemiens senaste utveckling har
genomgripande politiska följder. Den gynnar det nationella
oberoendet och tillintetgör samtidigt det "naturliga"
monopolet. Man kan resonera på följande sätt: För
20 år sedan hade Chile naturligt monopol på att
- förse världen med salpeter. Detta monopol har
upphört av två orsaker, dels emedan man började
framställa biprodukter av stenkolens kväve och dels
emedan man började tillgodogöra sig luftens kväve.
Den rättvisa försynen har tilldelat varje nation en
andel i luftens kväve, som står i direkt förhållande
till respektive nations landområde. Om detta kväve
tillvaratages eller ej, beror icke på kvävets förekomst,
utan endast på dugligheten hos landets invånare.
Förmågan att tänka är emellertid lika ojämnt fördelad
bland nationerna som vattenkraft och stenkol.
Genom att ersätta en del av de kemiska
processerna i naturen med enklare och snabbare processer
och genom att mångfaldiga antalet källor för de av
människan använda råämnena har den kemiska
syntesen framkallat en konkurrens mellan industrier och
nationer, som man förut icke kunnat tänka sig.
Kemisterna hava ställt till stor oreda i geografien,
som läses i skolorna, ty då vi voro barn, fördelade
man troget naturprodukterna mellan de olika
länderna och trodde, att denna fördelning skulle bestå
för all framtid i enlighet med några oföränderliga
naturlagar. För att inprägla detta i vårt minne fanns
det kartor i skolan med bilder, som angåvo
råvarornas förekomstplatser: ett gummiträd i Brasilien, en
indigoplanta i Indien, en bomullsbuske i Karolina,
en kamferbuske i Japan och en silkesfjärilslarv i
Kina, Kemisterna hava skoningslöst rivit ned dessa
vackra skyltar. Förenta staterna kunna skicka indigo
till Indien. Om filmtillverkarna tycka, att Japan
tager för mycket betalt för den kamfert som användes
för filmtillverkningen, kunna de köpa kamfert från
Tyskland, där den framställes ur amerikansk
terpentin. Silkesfjärilslarven i Japan och bomullsbusken i
Karolina hava fått en svår konkurrent i den svenska
sulfitmassan.
Kolföreningarnas rike omfattar hela världen,
emedan dess element ingå i luften och vattnet. Att vi i
en del fall använda de av naturen frambragta
"ersättningsämnena" i stället för syntetiskt framställda
ämnen, beror uteslutande på vår okunnighet. Kinin
framställes ännu ur kinabark och morfin av
vallmo-örten. Automobilindustrien är fortfarande helt och
hållet beroende av gummiträdets saft, ehuruväl nya
rön inom kolloidkemien tyda på, att den inom en
icke alltför avlägsen framtid kommer att bli befriad
från detta beroende. Emedan man i alla länder med
lätthet kan skaffa stenkol och petroleum och
cellulosa växer överallt utom i polartrakterna, kan man
icke tala om någon verklig brist på kol såsom
råmaterial. Olyckligtvis är förhållandet icke detsamma
beträffande metallerna, som av naturen blivit ganska
nyckfullt fördelade mellan de olika nationerna, och
det är icke troligt, att man för praktiskt ändamål
kommer att kunna förvandla den ena metallen till
den andra. Denna omständighet kanske mest av allt
kommer att motverka civilisationens utbredning, ty
vi tillgodogöra oss tanklöst tenn, bly, koppar, guld,
platina, krom. magnesium och kvicksilver, där de
förekomma i naturen, men sedan vi använt dem,
kasta vi bort dem och kunna därför icke ännu en
gång använda dem. T. o. m. järn, ett av de
vanligaste kemiska grundämnena, förekommer blott
sällan i så stora mängder som på de ställen i
naturen. vilka vi nu hänsynslöst utplundra.
Kol, livets viktigaste grundämne, det grundämne,
av vilket vår civilisation på ett alldeles särskilt sätt
är beroende, är egendomligt nog ett av de mera
sällsynta grundämnena och utgör blott 0,04 % av alla
de ämnen, av vilka jordskorpan är sammansatt. I hela
raden av jordens alla beståndsdelar står kolet nära
på i slutet: endast titan befinner sig längre bort än
kolet. Men titan är ett så obetydligt grundämne, att
det knappast komme med vid en analys på jordens
beståndsdelar.
Likväl är detta grundämne — ett av de minsta i
raden — sedan milliarder år världens suveräna
behärskare. emedan det på grund av sina speciella
egenskaper bildar det levande protoplasmats skelett.
Under de senast förflutna 150 åren har kolet på grund
av sin förmåga att samla och behålla solenergi varit
civilisationens kraftigaste befordrare. Kolet är den
moderna industriens reservbatteri. Naturligtvis har
den moderna civilisationen såväl beundrare som
häcklare. En tysk teologie professor förklarade för några
år sedan den offentliga moralens förfall på följande
sätt: Då Gud på den andra skapelsedagen skilde
ljuset från mörkret, sänkte han ned mörkret i
kondenserad form i jordens inre. Oförsiktigt nog hava
människorna lyft av locket på stenkolslagren och befriat
mörkret ur dess fängelse, och nu framkallar detta alla
djävulska lustar, dryckenskap och utsvävningar.
Detta var ett nytt skäl att använda stenkolen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
