Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 20 dec. 1930 - Syntesens rike, av Edwin E. Slosson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 nov. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
717
sparsamhet. Det är farligt att taga upp mera, än
man kan använda! Jag däremot anser stenkolen vara
magasinerat solsken och icke magasinerat mörker.
Det stora välstånd, som nu för tiden råder och till
vilket icke någon föregående tid kan uppvisa
motstycke, beror på, att man helt plötsligt släppt lös
den hopsparade energi, som solen skänkte oss för
kanske 250.000 000 år sedan.
Naturvetenskapen hette i sin barndom
natural-historia. Då för tiden var detta ett bra namn, men
nu för tiden skulle det vara oegentligt. Dåtidens
naturforskare, kunde endast iakttaga och redogöra för
vad som ägde rum i naturen, precis som
historieskrivaren ger akt på människornas handlingar och
skriver upp vad människorna hava gjort. Ingen av
dessa historieskrivare har drömt om att kunna efter
behag ändra händelsernas lopp. Då historikern
skrev: "Cæsar mördades av Brutus", sade han kanske
suckande: "Vilken förlust!" Men det föll honom
icke in att säga: "Jag skall försöka att ändra
historien och i stället låta Cæsar slå ihjäl Brutus."
Det är precis, som när 1600-talets kemist säger: ’"Tyg
färgas blått med ett färgämne, som tillverkas av en
indisk växt." Det föll honom icke in att säga till
sig själv: "Kanske jag kan framställa färgämnet ur
engelska stenkol?"
För nutidens kemist är detta en helt naturlig fråga.
Om han hör talas om en användbar naturprodukt,
börjar han genast fundera på hur han skall kunna
framställa något bättre. Om han t. e. får höra, att
chaulmoograolja, som erhålles från ett obekant
asiatiskt träd. är ett bra medel mot utslag, men
farligt att taga in. förbättrar han den genast. Han
väntar icke en gång på någon anvisning från natitren,
utan handlar på eget initiativ. Behöver lian ett
oskadligt antiseptikum. som är kraftigare än de i
naturen förekommande antiseptiska medlen,
genomsöker han icke vildmarken eller medicinmannens
påse. Han tager en resorcin-ring och fäster vid den
en kolkedja, länk efter länk. till dess han finner, att
det blir bäst. med 7 länkar.
Människan har kommit in i sitt eget rike, syntesens
rike. Äntligen har hon från berget Nebo fått kasta
en blick in i det förlovade landet och ser framför sig
det rika land, som hon får taga i besittning.
Den primitiva människan var naturens slav. Hon
huttrade och frös i vinterkylan, tills lion kom
underfund med, att hon genom att tända eld på trä kunde
få så mycket värme hon behövde. I sitt anletes svett
skaffade hon sig sitt dagliga bröd, tills hon lärde sig
att befria sig från det tunga arbetet genom att bränna
stenkol.
Naturen inskränkte människans kraft till hennes
armar och ben. Genom att taga hästens fyra ben i
sin tjänst multiplicerade människan sin kraft med 10.
Då hon lärde sig konsten att spänna den
stenkolsätande stålhästen framför sin vagn, förstorade hon
sin kraft oerhört. Människan har genom maskinen
överträffat sig själv. Människan har blivit en jätte
och naturens herre. Av naturen lärde hon att
övervinna naturen.
Emerson säger: "Naturen är helt och hållet medel
för vissa ändamål. Hon är till för att tjäna. Hon
fördrager människans herravälde lika ödmjukt som
den åsna. på vilken vår frälsare red. Hon lämnar
människan alla sina rikedomar i deras naturliga till-
stånd och överlämnar åt människan att bringa dem
till användbara former."
Bacon var den förste, som klart insåg, att
människans krafter stå i direkt förhållande till hennes
förmåga att använda naturen för sina syften. Han
talar om naturens tre tillstånd:
"För det första den fria naturen ohämmad, oberörd
av människohand, såsom himlakropparna, växterna
och djuren.
För det andra, den förfalskade naturen, tvingad
helt och hållet från sin naturliga utveckling och att
antaga missbildade, vidunderliga former.
För det tredje den av människan betvingade
naturen, omformad och omgestaltad av
människohanden till konstrika ting."
Därför säger Bacon: "Naturalhistorian handlar om
naturens frihet, förvillelser och bojor."
För 300 år sedan förutsåg Bacon vår tid. i vilken
naturen börjar bli människans fjättrade slavinna, och
just genom tillämpning av den metod, som han
föreskrev: genom försök och misstag och genom
vetenskaplig forskning, som avser att befordra
uppfinningar. Ni ser. att Bacon icke begår samma vanliga
fel som våra estetlci och intelligenssnobbar, nämligen
att kalla den natur förfalskad, som människan genom
sin skicklighet och med sina händer omformat och
givit ny gestalt. Han ogillar uttryckligen det lätt
gjorda misstaget "att anse människans skicklighet
vara så att säga naturens fulländning, som kan
fullkomna något som naturen påbörjat eller rätta till
hennes avvikelser, men som likväl icke kan
åstadkomma några genomgripande förändringar eller rubba
naturens grundprinciper. Denna åsikt har förorsakat
många tråkigheter i förhållandet människorna emellan.
Människan borde tvärtom vara övertygad om, att
hennes skapelser icke skilja, sig från naturens i form
och väsen, utan endast i fråga om verkan."
Han säger vidare: "Jag vill därmed blott hava sagt,
att naturen, såsom Proteus, av människans förmåga
tvingas att göra det, som aldrig skulle hava skett
utan människans ingripande. Kalla det vad Ni vill.
våld och betvingelse eller bistånd och fulländning."
Ty "den natur, som framträder i med artificiella medel
frambragta former, tillhör liksom en annan värld".
Det är en del av denna andra värld, som jag kallar
syntesens rike.
Denna Bacons 300 år gamla åsikt har ännu icke
blivit rätt uppfattad, därför har jag återigen dragit
fram den. Det är icke så länge sedan, jag kom in i
en hörsal, där en av dessa förberedande kurser
pågick, som hava till ändamål att ställa in kompassen
åt de unga, så att de må kunna styra den rätta
kursen i livet. Läraren frågade den unga vackra
studentskan, vad som var naturvetenskapens mål. Hon
svarade: "Naturvetenskapen har till ändamål att utforska
naturen, så att människan må kunna leva i enlighet
med naturens lagar." Jag kunde icke lägga band på
min förtrytelse, då ingen opponerade sig mot detta
oriktiga och kätterska påstående — och detta t. o. m.
vid ett stort universitet i det upplysta 20:de
århundradet. Ehuru jag blott var åhörare, reste jag mig upp
och uttalade följande motdefinition:
"Naturvetenskapens mål är att sätta människorna i stånd att begagna
sig av naturens krafter och därigenom förändra
naturens arbetsförlopp." Jag skulle hava kunnat uttrycka
mig bättre, om jag hade haft längre tid på mig, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
