Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 20 dec. 1930 - Litteratur - Anmälan: De tekniska vetenskaperna, av J. Arvid Hedvall - Tekniska föreningar - Tekniska föreningen i Uppsala, av E. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 nov. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
sats som den följande om kaliindustrien synes det
anmälaren, att författaren avgjort borde ha lämnat en
kortfattad framställning av den kemiska förklaringen till
dessa saltlagers uppkomst, som framför allt i de
klassiska arbetena av vak’t Hoff klarlägges på ett sätt, som
icke med nutida ingenjörsutbildning torde kunna
betraktas som svårbegripligt, i synnerhet ej sedan dessa
problem — som författaren själv påpekar — genom
senare arbeten förenklats, eller kanske rättare, översatts
till modernt kemiskt språk, till vilken litteratur
emellertid i litteraturförteckningen hänvisas. Denna
litteraturförteckning synes anmälaren för övrigt anmärkningsvärd
genom sin knapphet och framförallt genom sin
påfallande brist på modernitet i en del fall. Det kan för en
ingenjör i förvisningen vara fördelaktigt att veta, att
det finns en senare upplaga av "Ullman" än 1920 och i än
högre grad, att man dess bättre ej är hänvisad till
Lan-dolt-Börnstein av 1912. Beaktas detta faktum behöver
man ju ej heller (sid. 93) hänvisa till
smältpunktsbestäm-ningar på natriumklorid varierande mellan 772° och
820°. I upplagan av 1923 och supplem. 1927 äro på goda
grunder både de Carnelley’ska (ej Cornelley) och de
Ruffska värdena strukna, och marginalen nedbringad
till ca 5° med det även av professor Lindeman
omnämnda White’ska värdet 800° som norm.
Professor Sebelien ger inom den trånga ramen av 20
sidor en överblick över agrikulturkemiens ungefär
hundraåriga utvecklingsskede och speciellt över växtvärldens
behov av kväve, fosfor och kali samt hur det ställer sig
med växtens förmåga att upptaga dessa ämnen från olika
gödningsämnestyper. Att, ge nämnvärt mera av detta i
högre grad än de flesta andra tekniska spörsmål
allmänintressanta ämne inom denna ram hade säkerligen icke
varit möjligt, men just på grund av ämnets
allmänbetydelse hade det varit högönskligt, att ett vida större
utrymme hade tillmätts detta kapitel. För det fall att icke
kommande delar av verket avse att komplettera denna
artikel med en hel del av de nya resultat som vunnits
under senaste tid inom jordbruksforskningen, så ha vi
icke fått en tillräcklig skildring av vad som här rör sig
i vår tid. Vi vänta således bland annat en redogörelse
för försök med kolsyretillförsel och artificiell belysning
och varför inte även elektrisk uppvärmning av jorden.
Vi vänta även en överblick över systematiska
odlingsexperiment och de resultat, vilka trots den för dylika
försök ännu mycket korta observationstiden, faktiskt i en
del avseenden redan föreligga. Vi känna oss ävenledes
avgjort besvikna, om vi inte också bjudas en kort
framställning av de föreliggande resultaten av modern
assimilationsforskning.
Kapitlet om tegel av den på detta område välkände
dansken Alfked Olsen är en utpräglat praktiskt betonad
redogörelse för fabrikation av vanligt byggnadstegel och
en beskrivning av de olika slag av lera, som därvid kunna
ifrågakomma. Den måhända för en tegelfabrikant
mindre än för en kemist påfallande frånvaron av så gott som
alla försök att kemiskt förklara teglets porositet, dess
färg etc. kan här i någon mån motiveras, ty dels har
professor Andreasen givit en liten översikt över vad som
åtgjorts för att förklara den för all tegelbränning
viktigaste egenskapen hos leran, nämligen dess plasticitet, dels
återfinnes i uppsatsen om eldfast tegel av övering. Sieurin
en hel del av det slags silikatkemi, som är av intresse
även för vanligt tegel. Rent tekniskt sett är Alfr. Oisens
uppsats om tegel av stort värde, och något därutöver har
säkerligen i detta fall varken av författare eller
redaktion avsetts.
överingenjör Sieuujns kapitel om eldfast tegel och
klinkerprodukter synes anmälaren att kunna betraktas
som mönster för vad D. T. V. strävat att få fram. På ett
särdeles lyckligt sätt har författaren kunnat inte bara ge
en rationell och modern framställning av
fabrikationsgången utan även en vetenskapligt väl grundad
förklaring till de olika operationerna och egenskaperna hos rå-
vara, halvfabrikat eller färdig produkt. Detta kan
naturligtvis lyckas endast genom att ge en översikt över de
resultat, som erhållits vid undersökningar av de enkla
oxider eller därav uppbyggda system, som bilda
grundvalen för dessa grovkeramiska produkter, och det är med
stort nöje man finner, att författaren följt kaolinets och
kiselsyrans kemi, vilket naturligtvis här är det
viktigaste, fram till allra senaste tid. Måhända skulle det icke
heller från rent teknisk synpunkt varit alldeles utan sitt
intresse att något närmare få ta del av striden:
sillima-nit—mullit, där sista ordet ännu icke är sagt och där
moderna röntgenmetoder varit ett gott vapen (jfr
exempelvis Eitel: Physikalische Chemie der ’Silikate eller
Nieder-leuthner: Unbildsame Rohstoffe keramischer Massen).
Med en särdeles tillfredsställelse skall antecknas
författarens välbehövliga försök att reda upp begreppet
"smältpunkt", så som inom denna industrigren speciellt är
av-nöden.
Uppsatsen om murbruk och cement synes mig däremot
icke motsvara de förväntningar man i våra dagar har
rätt att ställa på ett dylikt kapitel. Måhända är
förklaringen att söka i det förhållande att i den anknutna
litteraturförteckningen av rekommenderade handböcker eller
läroböcker endast en finnes, som är tryckt efter 1915, och
även denna är elva år gammal. Det rikhaltiga,
utomordentligt uppslagsrika och för förståelsen av cementens
och betongens egenskaper grundläggande
kristallografiska och fysikalisk-kemiska arbete, som sedan ett par
decennier har utförts på detta område, kan i ett arbete av
den art, som D. T. V. avser att vara, icke förbigås så
lättvindigt som här skett. Det är visserligen sant, att mångt
och mycket av de resultat, som av olika forskare
erhållits, ännu bär osäkerhetens prägel och att det tvivelsutan
innebär rätt betydliga svårigheter att lämna en god
överblick över vad som gjorts, men just på grund därav är en
sammanfattning så mycket önskvärdare. Först genom
en vidgad kunskap om cementens kemiska byggnad blir
det möjligt såväl att riktigt avpassa
bränningstemperatur och bränningstid som ock att bedöma den erhållna
cementens och betongens beständighet mot atmosferilier
och vatten av olika slag. Beträffande de mineraliska
byggnadsmaterialens kemi, är det emellertid ännu tyvärr
rätt klent beställt med möjligheterna för dylik forskning
— i de nordiska länderna. Från den synpunkten sedd är
nog dett.a kapitel rätt tidstypiskt, men riktigare är nog
att instämma med professor Niggli: "Noch ist diese
Erkenntnis von der Bedeutung des Ingenieurmineralogen
nicht überall vorhanden, und gerade in der
Übergangszeit, in der wir uns jetzt befinden, ist es wichtig, dass
Bücher den Gedanken der Zusammenarbeit aufgreifen
und verbreiten helfen" (i samband med en recension av
Eitels nyssnämnda Phys. Chemie der Silikate). Icke
heller rent tekniskt står denna uppsats på någon hög
nivå. Ofullständigheter i avseende på normer, omoderna
apparater och en alltför lättvindig behandling av
aluminat," och smältcementens betydelse äro i
ögonenfallande.
I anslutning till vad jag sagt inledningsvis skulle jag
vilja framkasta den tanken, att det måhända vore möjligt
för förlaget och kanske rent av ekonomiskt fördelaktigt,
om de olika artiklarna kunde köpas separat. Det
förefaller anmälaren, som om både tekniker och studerande
därigenom lättare skulle kunna begagna sig av det
värdefulla arbete, som förlaget säkerligen mera av lovvärt
intresse än av ekonomisk vinst i D. T. V. bringar till det
tekniska framåtskridandets gagn.
•/. Arvid Hedvall.
TEKNISKA FÖRENINGAR
Tekniska föreningen i Uppsala
höll den 25 oktober ett av ett trettiotal medlemmar
besökt sammanträde å Husbyborg, där vattenfallsstyrel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
