Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 52. 27 dec. 1930 - Syntesens rike (forts.), av Edwin E. Slosson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 dec. 1980
TEKNISK TIDSKRIFT
727
mera än vi behöva, och vi böra icke slösa bort så
mycket, som vi göra. Utefter våra. landsvägar äro en
massa belysta skyltar uppsatta, som söka beveka oss
eller befalla oss: "Ät mera vete! Ät mera russin! Ät
mera äpplen! Ät mera potatis! Ät mera nötter!
Drick mera mjölk! Ät mera frukt!" Men vi kunna
ej följa dessa beaktansvärda råd. Min farfar brukade
säga till mig, då jag tog tallriken, full av något, som
jag tyckte om: "Hör du pojke! Dina ögon äro större
än din måge." Men det kan man endast säga om
mat. Vår aptit på automobiler, radioapparater,
silkesstrumpor och tidningar tycks vara omättlig. Därför
försöker den avundsjuke lantbrukaren komma ifrån
livsmedelsproduktionen och in på ett
produktionsområde, där det icke finnes några gränser för
varuomsättningen.
Vidare tror jag, att man kan säga, att det kommer
att bliva mycket lönande för framtidens lantbrukare
att låta de lägsta varelserna arbeta åt honom.
Mögelsvampar och andra svampar, maskar, bakterier
betraktar han nu som fiender, som man måste utrota.
Han kommer att förvandla dem till sina arbetare,
liksom en gång i tiden vargen förvandlades till
vallhund. Dessa oansenliga varelser växa fortare, äro
billigare att föda, behöva mindre utrymme och
producera hastigare än de högre växterna och djuren.
Mikroberna fördubblas i antal och storlek var
tjugonde minut och överträffa t. o. m. kaninerna i
förmåga att föröka sig. Om man utgår från sågspån
eller avfallsmelass och ammoniak, som man erhållit
ur luften, kan man med bakteriernas hjälp framställa
olika slags fett, äggviteämnen och välluktande
ämnen. Man har redan slagit in på den vägen. Jag har
vid mitt eget bord ätit en jästbuljong, som man icke
kunde skilja från den bästa buljong, kokt på oxkött.
Kan kreatursuppfödningen hålla jämna steg med
jästfabriken? Nyligen besökte jag en fabrik, som drevs av
det amerikanska lantbruksministeriet och där medelst
jäsning druvsocker i stora mängder omsattes till
citronsyra eller sockers yra; den senare såldes för 822 kr.
per kg. Framställningskostnaden vid det nya
förfaringssättet behöver endast vara ca 3 kr. per kg!
Allt vad som behövs för att göra tillverkningen
räntabel är, att man får möjlighet att sälja tontal av
sockersyra, som man hittills haft svårt att sälja
gramvis. Det torde vara alldeles säkert, att flera
nya industrier komma att uppstå, som äro
grundade på gränsområdet mellan biologi och kemi.
Huruvida vinsten kommer att tillfalla bakteriologen,
kemisten eller lantbrukaren, beror på, vilken av dem,
som först tager det erbjudna tillfället i akt.
Det alldeles särskilda sätt, på vilket kolet
kommer människan till nytta, beror enligt den moderna
atomteorien på dess egendomligt anordnade,
elektron-banor. Kolatomen utmärker sig genom sin förmåga
att fördraga andra atomer. Den icke blott förenar
sig på ett eller annat sätt med nästan alla andra
grundämnen — undantagandes sådana oförbätterliga
individualister som heliumgruppen — utan den kan
också ingå ring- och kedjeformiga föreningar med
andra kolatomer. Dess benägenhet att genom
sammansmältning av molekylerna bilda truster lämnar
förklaring på, varför industrier, som på ett eller
annat sätt befatta sig med kol, även de hava
benägenhet att bilda truster, ringar och sammanslutningar av
olika slag.
Syntesens rike började man bygga upp med den
enkla kolatomen, som i form av diamant är det
dyrbaraste och i form av stenkol det värdefullaste
ämnet. Den enklaste föreningen mellan kol och syre
är koloxid. Den enklaste förening-en mellan kol och
väte är metan. Den enklaste föreningen mellan kol
och kväve är cyan. Den enklaste föreningen mellan kol,
kväve och väte är blåsyra. Den enklaste föreningen
mellan alla dessa fyra här nämnda grundämnen är
urinämne. Alla dessa kemiska föreningar äro
viktiga handelsvaror, och av dem kan man framställa
alla de otaliga kemiska föreningar i växt- och
djurriket, som återfinnas i tilläggsbandet till Beilsteins
kemiska handbok.
Vår tid är kolets tidsålder. Huru länge den
kommer att räcka, därom äro meningarna delade. Men
vi veta, att den icke kommer att räcka i evighet,
och ingen av oss vet, vilken energikälla man
kommer att begagna sig av efter den tidens slut. Claude
och Boucherot hava visat, att man kan erhålla energi,
om man blandar de tropiska havens varma ytvatten
med deras på större djup befintliga kalla vatten.
Sir Charles Parsons föreslår att man skall borra ett
hål i jorden mot dess medelpunkt till ett djup av
ett dussin mil. Åtskilliga uppfinnare brottas med
problemet att förvandla solstrålarna direkt till
elektrisk ström och därigenom förenkla den solsyntetiska
processen genom att frånkoppla de bägge med dålig
verkningsgrad arbetande transformatorerna växterna
och ångmaskinerna. Några forskare räkna med, att
det skall bli möjligt att erhålla energi från
atomernas inre, genom att förmå elektronen och protonen
att gemensamt begå självmord, tvinga dem till en
död i varandras armar, varvid deras materiella
kroppar skulle förvandlas1 i immateriella energistrålar.
Därvid förefinnes dock en viss risk, att hela
världsalltet skulle sprängas sönder, i det fall nämligen att
man ur atomen skulle lyckas framställa mera energi,
än som behövs för dess söndersprängning.
Kolet är en god härskarinna, Under de 250 år
hon har fört spiran hava alla länder uppblomstrat
som aldrig förr, invånareantalet har stigit och
nöjeslystnaden har nått en höjdpunkt förut okänd i
världshistorien. "Må Gud skänka henne ett långt liv!" är
allas vår bön, vi som leva i det fossila bränslets
gyllene tid. Men de mera allvarliga av oss, som veta,
att en dylik trohjärtad bön icke blir uppfylld —
ingen regering är evig — hava räknat ut, huru länge
denna lyckliga tid möjligen kan komma att räcka och
huru den sannolika tronarvingen kommer att se ut.
Här i Pennsylvanien hava mycket noggranna
beräkningar häröver gjorts av herrarna Ashley, Reese
och Sisler vid geologiska anstalten, och de hava
kommit till det nedslående resultatet, att i denna
stat kolets halva regeringstid har gått till ända.
Enligt deras utlåtande funnos ursprungligen omkr. 76
milliarder ton stenkol i Pennsylvanien. Därav äro
5 800 000 000 ton redan brutna och använda, och av
återstoden kunna blott 44 milliarder ton
tillgodogöras. Dividerar man detta tal med den kvantitet,
som i medeltal årligen bryts, erhåller man 260. Om
man tager en del på frågan inverkande
förhållanden med i räkningen, kommer man till det resultatet,
att "under alla omständigheter massbrytning av
stenkol i gruvorna i Pennsylvanien icke kommer att
kunna fortsättas längre än ytterligare 250 år".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
