Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1’14
TEKNISK TIDSKRIFT
8 febr. 1930
kaliumhydrat, etylalkohol och kolsvavla. Så kallade
högre xanthater erhållas, om i stället för etylalkohol
användes högre alkoholer eller organiska hydroxider.
Dessutom finnas xanthater av andra metaller än
alkalimetallerna.31
0,025
Q05 Q075 0,1
Xanthat i kg t.
Fig. 8. Blyglans: 100—600 mesh. Reagenser: 50 g/ton terpentinolja,
500 g/ton soda, K-metylxanthat CH3- OCSSK, K-etylxanthat CH3 •
• CH 2- OCSSK, K-propybcanthat CH8-(CH2). OCSSK,
K-n-butyl-xanthat CH3- (CH2)3. OCSSK, K-iso-amylxanthat (CH3)2- CH •
• (CH2)2- OCSSK.
Fig. 8 visar hur åtgången av xanthat minskar, när
högre xanthater användas vid flotation av blyglans.
Skillnaden i reagensåtgång är betydande, och det
har i många fall visat sig förmånligt i praktisk drift
att övergå till dessa högre xanthater i trots av deras
högre pris.
Det har redan framhållits, att bindningssättet
mellan mineralytan och samlarreagenset anses kunna
i olika fall intaga alla mellanleder mellan en rent
stöckiometrisk kemisk förening och adsorption i
strängt fysikalisk mening. Luyken och Bierbrauer23
hava sålunda vid sina undersökningar över
apatit-flotation medelst natriumpalmitat, C15 H31 COONa,
kommit till den slutsatsen, att natriumpalmitatet i
första hand adsorberas ur vattenlösningar av sådana
mineral, vilkas katjoner kunna bilda svårlösliga
palmitat, samt att absorptionen fullbordas såsom en
kemisk reaktion, varvid det bildade
adsorptionsskik-tet efter allt att döma förhåller sig såsom en normal
kemisk förening, uppkommen på grund av de mellan
natriumpalmitatets och mineralets joner rådande
affinitetsförhållandena. Det är i detta fall
bildandet-av det svårlösliga kalciumpalmitatet, som möjliggjort
selektiv flotation av apatit och även av kalkspat
m. fi. mineral. Dessa ytreaktioner medföra stabil
adsorption eller adsorptionsjämvikt endast om den
ur natriumpalmitatet uppkomna reagensprodukten är
mer svårlöslig än det rena mineralet. De mineral,
som adsorberat natriumpalmitat. hava vidare påvisats
erhålla minskad löslighet efter adsorptionen. Samtidigt
liar flotationsförmågan och benägenheten att vätas
studerats för mineral, som adsorberat
natriumpalmitat, och parallellitet mellan adsorption,
flotationsför-måga och vätförmåga har påvisats. Fig. 9 visar ett
exempel på uppmätning av randvinkeln på fotografisk
väg å en polerad apatit-yta före och efter
adsorption av natriumpalmitat. En likartad metod för
bestämmande av reagensens samlande egenskaper
användes av Taggart vid de ovan nämnda
undersökningarna över olika reagenser.
På liknande sätt kunna nu de flesta samlande
reagenser’ antagas reagera med de mineral å vilka de
adsorberas. I några fall torde reaktionerna vara väl
klarlagda; i andra fall äro dessa reaktioner icke till
fyllest utredda. Så t. e. torde aeroflotens goda
egenskaper som reagens bero på att svårlösliga metallsalter
av dikresylfosforsyran, (CH,, • C6 H4)2 • H P04, bildas
och utgöra förutsättningen för adsorptionen.
Beträffande xanthaterna antages på analogt sätt, att
svårlösliga metallxanthater bildas på ytan av mineralen.
Graden av svårlöslighet hos den vid adsorptionen
bildade föreningen kan även uppfattas såsom ett
uttryck för adsorptionsintensiteten.
Fore
adsorptionen
efter
apatit
randvinkel 67° — — 0,579.
b
randvinkel 113,5°
: 0,376.
Fig. 9.
Den påtagliga särställning i fråga om
flotationsför-måga och adsorptionsförmåga, som sulfiderna i
allmänhet intaga vid ett stort antal reagenser, gör det
emellertid antagligt att svavlet i sulfidmineralen även
inbjuder till adsorption. Tack vare svavlets
frändskap till kol synes det då också sannolikt, att
metall-sulfiderna bättre vätas av kolväteföreningar än av
vatten. Med hänsyn till att endast metallsulfider och
icke sulfater, karbonater etc. utan vidare låta sig
flotera med xanthater kan man därför tänka sig att
för xanthaterna affinitetsförhållandet till svavlet
spelar en avgörande roll. Gaudin20 förklarar
exempelvis dessa sulfidernas speciella egenskaper med hjälp
av sulfidernas böjelse att bilda polysulfider. I
praktiken har som känt förhållandet redan länge
utnyttjats så, att karbonatiska och oxidiska malmer gjorts
floterbara genom sulfidering.
Den mer eller mindre ofullständiga adsorption, som
utmärker vissa exempelvis karbonatiska mineral,
vilka besitta joner, som hos andra mineral anses
särskilt betydelsefulla för hithörande ytreaktioner, torde
emellertid även kunna sättas i samband med
kristallernas rymdgitter och ifrågavarande joners plats å
mineralytorna.
Tjockleken av det adsorberade lagret av
samlar-reagens har blivit föremål för en mångfald
undersökningar och beräkningar, och det liar bevisats, att
mängder av reagenset motsvarande en mer eller
mindre fullständig monomolekylär hinna å
mineralytan är tillräcklig för att mineralytan skall förändras
så att flotation blir möjlig.20-28 I många fall kan
flotation genomföras med så små reagensmängder, att
reagensmolekylerna endast förmå täcka en tiondel av
ytan. Ju finare mineralpartiklarna äro nedkrossade,
dess mindre reagensmängder erfordras pr ytenhet.
övriga flotationsreagenser.
Under det att de samlande reagensen i enlighet med
ovanstående på polaritetsbegreppet grundade teori
göra mineralytan hydrofob, förändra de nedpressande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
