Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 febii. 1930
BERGSVETENSKAP
85
elektriska kontroller- eller ackumulatorlok till
schaktet. Kontrollerloken äro de vanligaste och
huvudsakligen av fransk eller amerikansk tillverkning. De vid
Fig. 5.
två man för planering och upprensning kring
skopan, en lokförare samt en växlare, varför effekten
pr man och skift i detta fall uppgår till 40 à 50 ton.
För närmare beskrivning av ovan angivna lastmaskin
hänvisas till Mechanical Underground Loading in
Metal Mines av C. E. van Barneveld s. 143 o. f.
Malmens transport inom gruvan sker dels för hand,
dels med elektriska lok. Av lätt förklarliga skäl
söker man så mycket som möjligt underlätta och
inskränka den vagnväxling, som utföres av arbetarna.
Denna är därför huvudsakligen koncentrerad till
sträckan arbetsplats—uppställningsspår, vilket
avstånd sällan överskrider 200 m. Som förut nämnts
lägges arbetsorterna om möjligt så, att man vid den
lastade vagnens transport har en svag lutning mot
transportortens uppställningsspår, men detta skulle
å andra sidan medföra att man med den tomma
vagnen har stigning upp mot arbetsplatsen. För att
undvika detta uppställas tomvagnarna i närmaste
transportort med högre belägen sula än samtliga
arbetsorter inom pelaren. Arbetarna få således förflytta
sig från lastspår till tomvagnsspår utan att utföra
något nyttigt arbete, men i gengäld, vinnes en
hastigare och lättare inkörning av den tomma vagnen.
Systemets principiella utförande framgår av fig. 5.
Vid lastning med förut omtalade lastmaskin i gruvan
Sancy—Trieux skedde
vagnväxlingen ej för hand, utan
de lastade vagnarna
transporterades från arbetsplatsen
till uppställningsspår av ett
elektriskt lok tillverkat av
Godmann M. F. G. Co.,
U. S. A., typ 87.
Kontaktledning saknades, men i stället
erhöll loket strömmen genom
en gummikabel, som
automatiskt rullades upp eller ut
från en trumma på loket.
Trumman drevs med en
utväxling från lokets motor, och
genom en friktionskoppling kunde man ge kabeln en
lagom sträckning. Då loket måste gå med trumman
före, medförde detta den olägenheten att man alltid
måste gå över en växel för att kunna ställa av den
lastade vagnen på ett uppställningsspår. Vid detta
särskilda tillfälle hade man därför ordnat så, som
synes å fig. 6. Trumman rymde 150 meter kabel,
varför lokets arbetsområde var max. 300 m.
Från uppställningsspåren tagas malmsätten av
––t~.-—-
j-r^or-itsTTia {.oK
Fig. 6.
> r
Giraument använda loken voro t. e. tillverkade av
Societé Electro-Mecanique med 10 tons egenvikt och
80 hkr motor, under det att man vid Ottange II hade
amerikanska lok från General Electric med 10 tons
vikt och 100 hkr motor. Uppställningsspåren för de
lastade vagnarna hava vid schaktet en svag lutning
mot detsamma, varför de av sin egen tyngd rulla
fram till hisskorgen. Innan de nått denna, hindras
de dock av stopphakar, som dels automatiskt
manövreras av hisskorgen dels av de vid hissen placerade
arbetarna. Spärrhaksystemet är så anordnat, att det
endast släpper fram så många vagnar, som hissen för
varje gång kan mottaga. När de lastade vagnarna
rulla in i hissen, utskjutes samtidigt de nedkommande
tomvagnarna å tomvagnsspåret på hissens motsatta
sida och då tomvagnsspåret har en lutning från
hissen, rulla vagnarna av sig själva bort till särskilda
uppställningsspår, där transportloken hämta dem för
vidare transport in i gruvan. Ett utförande av
ortsystemet kring ett schakt framgår av fig. 2.
Å lavbron är transporten av malmen betydligt mer
komplicerad, men även här baserar sig vagnarnas
transport på sakta lutande plan. Spåren för de
lastade vagnarna luta här från schaktet, under det
att tomvagnsspåret lutar mot detsamma, och för att
förhindra vagnarna att störta ned i schaktet, då his-
Fig. 7.
sen ej befinner sig å lavbron, använder man sig även
här av olika konstruerade spärrhaksystem, som för
varje gång endast släpper fram så många vagnar,
som hissen kan mottaga. Principen för det vid
Giraument använda systemet visas i starkt förenklad
form å fig. 7. Om vi antaga att hissen just kommit
upp med de lastade vagnarna, så måste den lyftas ett
stycke över lavbrons nivå för att kunna ställas på
uppställningshakarna. Stödet a glider först undan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
