Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1’38
TEKNISK TIDSKRIFT
8 febr. 1930
låga, varför mekaniska hjälpmedel vid malmens
upp-lastning icke införts i någon större omfattning, trots
att malmen synes vara av sådan beskaffenhet, att
den mycket väl lämpar sig för dylik behandling.
Emellertid torde de i anskaffning relativt billiga
skraporna alltmer komma till användning, då de
dessutom erfordra litet utrymme och äro lätta att
förflytta från en arbetsplats till en annan.
HÖGFREKVENSUGNENS PLATS BLAND ANDRA I
SVERIGE ANVÄNDA UGNAR FÖR
STÅLFRAMSTÄLLNING.
(Forts. fr. sid. 32.)
Diskussion:
Bergsingenjör Magnus Tigerschiöld’ framhöll, att i
Europa utom den engelska firma, till vars resultat
föredr. till stor del refererat, även den tyska firman
Hirsch tagit upp tillverkning av högfrekvensugnar.
Visserligen samarbeta de båda företagen, men vissa
olikheter i ugnarnas utförande finnas dock, i det att tyskarna
bl. a. använda större ugnsstativ, till största delen
byggda av vanligt profiljärn, vilket medför vissa
fördelar. I Tyskland ha vidare de roterande borden för
kokillerna ersatts med vagnar. I U. S. A. åstadkommer
man numera genom besprutning av deglarna med ny
massa var 3:dje eller 4:de dag att livslängden ökas till
enligt uppgift 200 charger. Enligt tal:s åsikt kunde
högfrekvensugnar för kvalitetsverk med i hög grad
varierande tillverkningsprogram medföra besparing, emedan
blott ett relativt litet lager av göt behöver hållas,
därigenom att en charge av önskad sammansättning vid
behov lätt kan tillverkas. I fråga om ugnarnas
verkningssätt kunde man, enligt tal:s åsikt, kanske befara
att överhettning av det närmast degelväggen befintliga
stålet skulle kunna inträda på grund av den s. k.
skineffekten. I England betraktade man det i
högfrekvensugn framställda stålet såsom jämförbart med degelstål
från gaseldade ugnar men underlägset det från
koks-eldade. Liksom föredr. ville tal. se hoppfullt på
hög-frekvensugnarnas framtid, men ansåg en viss
försiktighet t. v. vara påkallad.
Professor Arvid Johansson påpekade, att i Sverige
finnes icke någon erfarenhet om högfrekvensugnarna
och deras betydelse för stålframställning, frånsett de
försök, som av några verk anställts med den vid
Finspongs metallverk befintliga ugnen. Av vikt är
spörsmålet, huru det i högfrekvensugn framställda stålets
kvalitet ställer sig. Vid hittillsvarande anläggningar i
utlandet har det rört sig om drift i mycket liten skala,
passande för verk med avsättning för produkterna
endast i småposter. Vid dylik tillverkning bliva
laboratoriekostnaderna per viktenhet produkt stora och få icke
försummas i en kalkyl. Enligt tal:s åsikt vore det
osäkert, om götlagren kunde avsevärt minskas på sätt som
gjorts gällande för högfrekvensugnarnas del, ehuru det
vore tänkbart, att så kunde ske i viss omfattning, på
grund av att omsmältning av misslyckade charger vore
lättare. Tal. trodde icke, att högfrekvensugnarna kunde
kvantitativt ersätta de svenska sura martinugnarna,
bl. a. därför, att det rörde sig om mindre ugnsenheter
och det därigenom bleve svårare att hålla jämn
kvalitet. Det kan vidare ifrågasättas, om rent metallurgiska
synpunkter kunna vinna tillräckligt beaktande vid
högfrekvensugnarnas drift. Av föredr. hade framhållits
som en fördel, att vid dessa ugnar användandet av
skänk vid tappningen kunde undvikas. Man får dock
därvid ej glömma, att det å andra sidan är fördelaktigt,
för att icke säga nödvändigt, att kunna tappa stålet ur
ugnen så raskt som möjligt. Högfrekvensugnarnas
mycket varierande användningsmöjligheter kunde ur svensk
synpunkt ej betraktas som något särdeles värdefullt.
Här i landet bör man även i fortsättningen, enligt tal:s
åsikt, lägga stor vikt pä kvaliteten hos det ingående
råmaterialet och ej inrikta sig på att i ugnen genomföra
invecklade metallurgiska processer för raffinering o. d.
Ur svensk synpunkt fördelaktigt vore emellertid, att i
högfrekvensugnarna kan elektrisk stålsmältning
genomföras med användande av sur infodring, vilket hittills
berett vissa svårigheter i andra elektriska ugnar.
Bergsingenjör Tigerschiöld framhöll, att vid sådana
förhållanden, som rådde t. e. vid österby bruk, där man
f. n. körde degelverket intermittent, en högfrekvensugn
borde kunna medföra stora fördelar beträffande
storleken av götlagret.
Föredr. ville gentemot den siste tal. framhålla, att
överhettning på grund av skineffekt knappast vore att
befara, då man ju hade rättighet antaga, att så snart
temperaturen obetydligt översteg järnets smältpunkt,
måste de bildade järndropparna falla till degelns botten,
varjämte förutsättningarna för värmets ledande in mot
ugnens centrum vore goda. I anledning av prof.
Johanssons uttalanden påpekades, att föredr. ej ville
rekommendera raffinering av stål med basisk infodring.
Beträffande ugnsstorleken så kunde redan nu ganska stora
charger smältas, och dygnsproduktionen för en
högfrekvensanläggning vore ganska avsevärd. Vidare borde
hänsyn tagas till att en del omkostnader ställde sig
lägre vid små ugnar än vid stora.
Professor Johansson anmärkte härtill, att antalet
charger vid en anläggning med högfrekvensugnar t. v.
måste bliva större än vid ett martinverk, även om
dygnsproduktionen är densamma i båda fallen. När,
såsom vid omsorgsfullt ledd tillverkning, varje charge
måste provas, så betyder detta avsevärt ökade
laboratoriekostnader vid en högfrekvensanläggning. För förbrukarna
av stål i större poster är det också olägligt att få en massa
olika charger. Ofta bestämmer numera köparen, att
stålet skall stämplas med Chargenummer, så att han
kan prova in varje charge; ju mindre charger dess mera
provning och hinder i tillverkningen. Om således tiden
ännu icke är mogen att bringa på tal någon mera
omfattande ersättning av det sura martinstålet med
hög-1’rekvenselektrostål, så finnes dock starka skäl att icke
minst för höglegerat stål prova den nya
stålsmältnings-metoden. H. C.
Skriftligt inlägg efter diskussionen av D. F. Campbell.
I England och Frankrike hava de elektriska
högfrekvensugnarna utvecklats mycket hastigt under de sista
fem åren, och det torde vara av intresse för de svenska
ingenjörerna att få reda på, vilken ställning denna
intressanta stålframställningsmetod f. n. intager.
I början utfördes dessa ugnar endast i sådana
storlekar, som voro tillräckliga för laboratorier eller för
tillverkning av mycket dyrbara metallegeringar antingen
av de ädla metallerna eller av de nickelstållegeringar, som
i jämförelsevis små mängder användas inom den
elektriska industrien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
