Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 febii. 1930
BERGSVETENSKAP
51
Fig. 5. Gruvan S:t Miguel.
tet, utan äro dessa över allt lika. Vad borrningen
beträffar har dock densamma utvecklats på ett för
fältet egenartat sätt, vitt skilt från vid andra fält
vanligen förekommande metoder. Man använder sig
här varken av pneumatiska bergborrmaskiner eller
vanlig handborrning, utan hålen göras på så sätt att
två eller tre man, beroende på bergets hårdhet, stöta
en med skär försedd järnstång ned i malmen (fig. 6).
Borrstålet har en längd av 6 till 6.5 m och är i båda
ändarna utsmitt till mejselskär, det ena 40 mm. det
andra 30 mm. Vid borrningen användes vatten, och
för att detsamma ej skall stänka vid varje stöt,
fastsättes en läderkrage å stålet (synlig å bilden),
vilken flyttas upp alltefter som djupet ökas.
Borrhålens djup variera något men äro vanligen 5 m.
Borrningsmetoden gör att man ansätter hålen mod så
liten avvikning från lodlinjen som möjligt, och då
pallarna samtidigt äro höga i förhållande till
borrhålens djup följer, att hela etaghöjden ej kan
nedskjutas på en gång utan detta måste ske i tre à fyra
omgångar. För sprängning användes dynamit och,
om så erfordras, utsprängs en gryta i hålets botten
för att mottaga laddningen, vilken ibland kan uppgå
till 100 à 125 kg. Någon skutskjutning förekommer
Fig. 7. Måttskiss till gruvvagn.
ej utan större stycken, som ej kunna upplastas
direkt, sönderslås eller kilas sönder för hand.
Malmens upplastning sker huvudsakligen på två
olika sätt: handlastning och milling. För ofyndigt
berg däremot användes skoplastning.
Malmen lastas medelst spadar i vagnar om 2,5 m3
rymd. Till utförandet äro de klumpiga och icke
mindre än 1,75 m höga (se fig. 7), varför deras
lämplighet vid handlastning är mycket liten. Den stora
höjden medför även att vid arbetet med spaden mera
kraft förbrukas, än vad som åtgår vid vagnar,
konstruerade med mer hänsyn till det ändamål, för
vilket de skola användas. Vid vagnarnas konstruktiva
utförande har tydligen mer vikt lagts på deras
lämplighet för rutschbanor och tippningsplatser än för
handlastning. Som synes av fig. 8 och 9 äro
vagnskorgarna av trä, varför vagnarnas egen vikt är
tämligen stor och detta i samband med lagrens
primitiva konstruktion gör att vagnväxlingen skulle ställa
sig alltför tidsödande, om mänsklig kraft skulle
komma till användning. För vagnarnas
förflyttning-användes därför mulåsnor, vilka draga de tomma
Fig. 6. Borrning.
Fig. 8. Handlastning med spade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
