Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1’60
TEKNISK TIDSKRIFT
8 febr. 1930
— växelström av mycket högt periodtal — medan
den andra mätelektroden bestod av en järnstav, som
var fästad till förlängningen av skruven till en
mikrometer (fig. 3, 21). Mikrometern var rörlig i sidled på
ett noga tillpassat järnstycke (20) för att möjliggöra
en noggrann inställning av mätelektroden i
järn-degeln. På den stjärtformiga förlängningen (27) av
denna var den ena mätledningen anbragd. Den andra
stod med en klämskruv (26) i ledande förbindelse
med den rörliga mittelektroden (28). Båda
ledningarna förde till den Wheatstoneska bryggan med dess
vanliga utrustning av jämförelsemotstånd och
hörtelefon. För att ernå noggranna resultat vid
mätningarna var järndegeln upphängd i pytagorasdegeln
och fastsatt i en hållare utanför ugnen. Denna
hållare (16) var fastsatt på samma underlag som stativet
(18) för den rörliga mätelektroden.
Sedan ugnens upphettning försiggått och
smältningen av silikatblandningen skett under ytterligare
5 timmar, varvid renad kvävgas inleddes för att
undgå oxidation, stegrades temperaturen från 1 320 °
till 1350° och mätelektroden skruvades ned. När
denna berörde ytan av smältan, vilket mycket väl
kunde märkas på tonen i hörtelefonen, gjordes en
avläsning av mikrometerns ställning, varefter
mätelektroden sänktes ned 2 mm i smältan. Därefter
företogos mätningarna vid den följande sänkningen
av temperaturen i ugnen, i det tonminimet å
mät-bryggan avlästes för var 10:de grad mellan
tempera-turintervallet 1 344°—900° och samtidigt med tem-
peraturavläsningen å millivoltmetern. Därav kunde
då motståndet till följd av det mycket skarpt
markerade tonminimet av ca ± 0,4 mm beräknas mycket
exakt.
Vid bestämmandet av ledningsförmågan, betecknad
x, gäller, som bekant,
1 l C
där C kallas motståndskapaciteten av ledaren, i detta
fall smältan, vars form ju är given av järndegeln.
Konstanten C är beroende av de valda dimensionerna
— centimeter — samt av degelns form. Smältornas
höjd i järndegeln varierade vid en substansmängd av
ca 25 gr mellan 10—12 mm och var i genomsnitt 11
mm. Motståndskapaciteten av järndeglarna, varav
en användes till varje försök, bestämdes före
smältförsöken med en utspädd ferrosulfatlösning, med
vilken kalibrerings vätska, som höll Fe"-ioner, vid
användandet av järnelektroder ett mycket gott
tonminimum erhölls. Kalibreringen skedde med den
förut skildrade mätningsanordningen, varvid
järndegeln befann sig i ett vattenbad, vars temperatur
noggrant kontrollerades. Bestämningarna skedde vid
fyllhöjderna 10, 11 och 12 mm, varvid ett
mättekniskt maximalfel av 2 % kan föreligga. Samma
mät-tekniska maximalfel kan även föreligga vid
smältförsöken. Bestämningen av smältornas
motståndskapacitet skedde i kallt tillstånd, varvid smältans höjd
mättes. Den motsvarande motståndskapaciteten be-
Fig. 7. Serie 2RO • Si02.
Fig. 6. Serie 2RO-Si02.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
