Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 febii. 1930
BERGSVETENSKAP
81
ningen valsar rör av dimensionerna mellan l1//’ och
7i/2". Produktionen i 680 mm hålningsverket är 15
ton per timme.
Ett av ståltrustens rörverk är anordnat enligt
planen fig. 15. Även här finnas två kompletta serier,
den ena för l1/»"—61/*", den andra för 6V2"—13V2"
rör. De grövre rören passera efter hålningen ett
expansionsvalsverk av i huvudsak samma
konstruktion som hålningsverket. Transporten sker i rörets
längdled på rullbord och i tvärled genom rörets
rullning, och rören behöva icke lyftas med travers
förrän de äro gängade, synade och tryckprovade samt
färdiga för lastning på järnvägsvagn.
Ett exempel på formförändringen i de olika
stadierna av rörvalsningen är angivet på tabellen fig.
16. I hålnings-, expansions- och leelingverken
passerar röret en gång, medan antalet drag i dorn- och
justeringsvals verk är två à tre. Röret förlänges
genom samtliga operationer utom reelingen, där för-
kortningen är 14 %. Godstjockleken avtager för
alla verken utom i justeringsverken, där valsningen
sker utan dorn.
Nedtill på fig. 16 är uträknat den procentuella
fördelningen av det från hålet förträngda godset: dels
till förlängning av röret och dels tillökningen av
ytterdiametern. Det senare värdet blir negativt för
dorn- och justeringsvalsverk, där ytterdiametern
minskar. Den största formförändringen sker i
expansionsvalsverket.
Nyckeln till den höga produktion, som de
amerikanska valsverken uppvisa, ligger till stor del i den
specialisering, som kunnat åstadkommas. Vår mera
begränsade marknad och kapitaltillgång tillåta icke
en efterbildning av dessa anläggningar i nämnvärd
utsträckning. Icke förty är det nödvändigt att
följa med utvecklingen utomlands och söka
tillgodogöra oss de tekniska framsteg, som här kunna
till-lämpas.
ANMÄRKNINGSVÄRDA NYA LINKONSTRUKTIONER.1
En stållinas hållbarhet är väsentligt beroende av dels
likformig fördelning av påkänningarna å alla trådarna,
dels minsta möjlig yttryck såväl mellan trådarna som
mellan linan och linskivespåret. Detta senare har lett
till konstruktioner av linor med trekantiga parter.
Den likformiga påkänningen å trådarna erhåller man
genom att tvinna trådarna i parterna med samma
stigningsvinkel mot partaxeln. I trådslagerierna följer man
en regel, som medför att denna fordran uppfylles utan
att man i allmänhet vet att så är förhållandet. Regeln
lyder att i en part med tre trådskikt skall förhållandet
mellan stigningen och de olika skiktens ytterdiameter
förhålla sig såsom 10 : 12 : 13 (stundom 9 : 11 : 12).
Sammanhanget mellan detta förhållande samt den
konstanta stigningsvinkeln framgår av nedanstående.
Följande beteckningar användas med index 1, 2 och 3
för de olika trådskikten: Ti = stigning, dm = diameter å
trådskiktets mittcirkel, da = trådskiktets yttre diameter,
h h
Cm. — ca = —; a = stigmngsvinkel, ö = tråddiameter.
j , "U–, ,
ilm u-a
Vi få nu:
m ’ K
tang. a
Cm
- konst, och sålunda = cm■
dm
För de olika trådskikten gäller
lh _ h2 _ ha _
àm\ dm 2 dma
Häri är vid trådantalen 1 + 6 + 12
dm\ = 2 ö; dmi = 46; dm3 — 6 ö.
Sålunda
lh hz h
2
Med den yttre diam. erhålles förhållandena
:~4Ö —6 d~Cm"
18 i en part
(1)
TH h 2 ht
dai = Cat) da’1 Cal\ ; 5as~ Ca8’
= 3 l ); da 2 = = 56; da3 = 7 ö och således
hi h2 h 3
3 6 = Ca i; 56 ~ CM ’ 7 6 -1’"3.............
7 10
9 = <>0IB;
eller
C«_5J_10 cat _ 7 • 2
Ca2 4 • 3 12’ CaS 6 • 3=
således
cai: Ca2: c<j3 = 10 :12 :13.
Om man därför fordrar konstant förhållande cm för
mittcirkeldiametrarna, så måste ytterdiametrarna
förhålla sig som dessa tal.
Slagningen av en lina med olika stigningar å de olika
trådskikten kan ej ske i ett arbetstempo, utan måste
utföras i flera tempon och stundom i olika maskiner.
Detta förhållande har sannolikt varit anledningen till
att amerikanska fabriker hava avstått ifrån
uppfyllandet av fordran på likformig påkänning å trådarna för att
i stället få gynnsammare anliggning mellan trådarna.
Härigenom hava erhållits de under benämningarna
"Seal" och "Warrington" kända tvinningarna, vilka
nedan visas i sektion.
Seal-tvinningen kännetecknas av att omkring en
kärntråd är slaget ett skikt om 9 tunnare trådar samt
utanför detta ytterligare ett skikt om 9 tjockare trådar.
Trådtjocklekarna äro så valda att trådarna så nätt upp-
(2)
Insättas i ekv. 1 värdena å hh !<•> och h3 ur ekv. 2
erhålles
3 Ca 1 5 Ca2 7 Ca3
1 översättning av en uppsats i Glückauf 1930, s. 98, av
Dipl. Ing. H. Herbst, föreståndare för linprovningsanstalten i
Bochum.
Fig. 1 och 2.
fylla skiktets omkrets att en beröring mellan trådarna
knappast förekommer. Alla trådar hava samma stigning
och tvinnas i ett arbetstempo så att yttertrådarna efter
hela sin längd vila i fördjupningen mellan två
underliggande trådar. Det är ej absolut nödvändigt att hava
9 trådar i varje skikt, men det betingas av följande
förhållande. Då blott två trådskikt kunna förekomma år
det trådantalet som bestämmer förhållandet mellan
ytter- och innertrådarnas diameter. Ju mindre
trådantalet är ju grövre måste yttertrådarna vara, gentemot
innertrådarna. För att det ej skall bliva allt för stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
