Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 febr. 1930
ELEKTROTEKNIK
7
Töjning %
Fig. 8. Spännings-töjningsdiagram för 29,2 + 119,1 mm2 stâlaluminiumlina.
Prov nr 3.
For enkelhetens skull kunna vi antaga, att
stålalumi-niumlinan har en total area av 1 mm2. En spänning
av 1 kg/mm2 betyder således 1 kg. I denna 1 mm2
stâlaluminiumlina har stålkärnan en area av 0,197 mm2,
och aluminiumhöljet en area av 0,803 mm2.
Den mellersta, streckprickade kurvan angiver
stålkärnans andel i totala belastningen. Så t. e. är vid
en töjning av 0,323 % belastningen i hela 1 mm2
linan 21,6 kg. Vid samma töjning är belastningen i
en 1 mm2 stållina enligt prov 1 = 58,8 kg. I en
0,197 mm2 stållina är belastningen således 58,8 • 0,197 =
= 11,6 kg. Skillnaden 21,6 — 11,6 = 10 kg måste
upptagas av 0,803 mm2 aluminiumhöljet, som då får
en påkänning av - = 12,4 kg/mm2, På så sätt
0,803
erhålles den nedersta prickade kurvan, som således
angiver aluminiumhöljets andel i den totala
belastningen.
Om stålaluminiumlinan avlastas vid 21,6 kg/mm2,
följer den, enligt vad som framgår av prov 2 och 3,
linjerna a och b i fig. 9. Stålkärnans och aluminium-
höljets andel i belastningen angives då
av linjerna c och d. Det framgår härav,
att knäet mellan b och d på
stålalumi-niumkurvan svarar mot en belastning i
aluminiet = 0. Under 3 kg/mm2
upptager således stålkärnan i detta fall
ensam hela belastningen. Påkänningen i
aluminiet tenderar således i denna punkt
att övergå från dragning till tryck. Yid
provet kunde man icke med blotta ögat
märka någon utbuktning av linan.
Genom mätning konstaterades dock, att
diametern ökats från 15,8 till 16,2 mm.
Sedan belastningen stegrades, blev
diametern åter den ursprungliga.
Provningarna ägde rum vid en
temperatur av cirka + 15°C. Linan torde
även på sin tid ha blivit slagen vid
ungefär samma temperatur. Om nu
temperaturen sänkes till ± 0°, så
sammandraga sig både stålkärnan och
aluminiumhölj et. Längdutvidgningskoeff
i-cienterna äro emellertid icke lika utan för stålet
Ö.000011 och för aluminiet 0,000023,. Om stål och
aluminium vore fria var för sig, skulle vid en
temperatursänkning av 15° stålkärnans längd bliva (0,000023,—
— 0,000011) • 15 = 0,00018 eller 0,018 % större än
aluminiumhöljets. För att tvinga stålkärnan och
aluminiumhöljet att ha samma längd utan att de på hela linan
verkande yttre belastningarna ändras måste givetvis den
förra utsättas för en viss tryckkraft och den senare
fölen lika stor dragkraft. Härav följer, att om linan förut
är utsatt för dragning, så åstadkommer en sänkning
av temperaturen under tillverkningstemperaturen, att
dragningen i stålet minskas och dragningen i
aluminiet ökas. Yid en höjning av temperaturen ökas i
stället dragningen i stålet och minskas dragningen
i aluminiet. Stålets och aluminiets "andelskurvor"
bli således förskjutna i förhållande till varandra.
Förskjutningen utefter den horisontella axeln är just den
uträknade skillnaden i töjning 0,018 %. Denna
förskjutning har utförts på fig. 10, som angiver
spän-nings-töjningsdiagrammet vid ± 0° C. Det framgår
av denna fig., att mot en påkänning i hela linan av
Qe
Töjning % £
Fig. 9. Schematiskt spännings-töjningsdiagram för 29,2 + 119,i mm2
stâlaluminiumlina vid + 15° C.
«IT .. „ as
Töjning yo £
Fig. 10. Schematiskt spännings-töjningsdiagram för 29,2 + 119,1 mm2
stâlaluminiumlina vid + 0° C,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
