Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
TEKNISK
Æajeayj/a/Vdfe f /20 *%?*
TIDSKRIFT
4 jan. 1930
Fig. 17. Faseavstande for 120 mm2 kobberkabel og den ekvivalente staalaluminiumkabel. Vind
trykk 20 kg/mms.
om pendlinger har jeg allerede omtalt. Andre
dynamiske tilstande inntrer naar en ledning plutselig
kaster av sig ekstralasten. De bevegelser som
der-ved kommer istånd er meget vanskelig tilgj engelige
for beregning, fordi der blir saa månge faktorer som
maa velges temmelig vilkaarlig. De bevegelser som
inntrer under avkastning av ekstralasten foregaar
imidlertid vesentlig i vertikalretningen. Det er noget
man rent resonnementsmessig kan slutte sig til, og
det viser sig ogsaa i praksis aa slaa til. Nu gav de
statiske beregninger som resultat at det vesentlig
var ved horisontal avstand mellem ledningene at
man kunde sikre sig mot sammenslagning. De mer
dynamiske tilstande gjør de saakalte grensekurver
illusoriske, forsaavidt angaar de avstande som maatte
benyttes ved vertikal anordning av ledningene. Men
naar man velger den horisontale eller nær
horisontale plasering, er ledningene efter alt aa dømme
vir-kelig sammenslagningssikre i den utstrekning de
statiske beregninger viser at de er det.
Yi skulde nu ha grunnlaget gitt for en
sammenlig-ning mellem faseavstandene for forskjellige ledninger
og for kobber og staalaluminium, idet vi legger samme
fordringer med hensyn til snebelegg og vinntrykk
til grunn for bestemmelsen av avstanden for de
ledninger som skal sammenlignes.
I fig. 15 angis faseavstande for 35 mm2 kobber og
tilsvarende staalaluminiumledning. Yed 100 m spenn
er der ingen større forskjell mellem de to kabelsorter.
Men ved 200 m krever kobberet betydelig større
avstand enn staalaluminium, og ennu mer utpreget er
dette forhold ved 250 m spenn. Grunnlaget for
diagrammet er et vinntrykk paa 10 kg/m og 1 m lange
kjeder.
Fig. 16 viser forholdene ved 70 mm2 kobber og
staalaluminium. Her er der regnet med et vinntrykk
paa 20 kg/m2 og 1.8 m lange kjeder. Forholdet er
det samme, nemlig betydelig mindre avstand for
staalaluminium.
Endelig er i fig. 17 fremstillet forholdet for 120
mm2 kabel. Beregningsgrunnlaget er det samme som
for 70 mm2. Man ser her at staalaluminium paa 300
m spenn krever omtrent samme faseavstand som
kobber paa 200 m og staalaluminium paa 400 m
krever noget mindre avstand enn kobber paa 300 m.
(At avstanden i fig. 17 ikke stemmer helt overens
med avstanden i fig. 10, som gj elder samme kabel,
kommer av at fig. 10 er satt op for en besternt linje
og derför med samme
mon-tasjestrekk for korte og
lange spenn. Fig. 17
derimot fremstiller forholdene
som man faar dem om man
bygger en linje med
konstante spennvidder paa 200,
300, 400 m hvor da
mon-tasjestrekket blir mindre jo
større spennvidden er.)
Naar
staalaluminiumkabe-len viser saa avgjort
gunstigere resultat enn kobber,
saa henger det først og
fremst sammen med at
staalaluminium har meget
mindre pilhøide, men
der-næst er ogsaa differensen
mellem utsvigningsvinkelen for belastet og ubelastet
kabel mindre for staalaluminium enn for kobber.
Jeg skal til slutt nevne et forhold som ikke kan
lates ut av befraktning. Yed staalaluminiumkabel
har man det i sin haand rett og slett aa velge
kabelens bruddstyrke og øvrige mekaniske egenskaper.
Ved de kabler jeg har behandlet, har forholdet mellem
staal og aluminiumtversnitt vært som 1 : 6. Men der
finnes som normal utførelse ogsaa kabler hvor dette
forhold er ca 1 :4,5. Og maa man i spesielle tilfelle
gaa til ennu sterkere kabler, saa er der ingenting
iveien for aa anvende en forholdsvis ennu større
staal-kjerne. Det er f. eks. hvad vi har gjort for et
kilometerlangt spenn i Nore—Oslo-linjen over innsjøen
Krøderen. Kabelen her bestaar av 206 mm2 Al. og
93 mm2 staal.
Jeg har, saavidt det har latt sig gjøre paa den
korte tid, forsøkt aa fortelie litt om de
resonnemen-ter og de beregninger som ligger bak vaare
kraftled-ningskonstruksjoner. Det har ikke vært min hensikt
aa drive propaganda for et bestemt ledningsmateriale
kontra et annet, men forholdene ligger nu engång
slik an at vi ikke er i tvil om aa ha handiet riktig
naar vi har anvendt staalaluminium ved bygningen av
samtlige den norske stats store
kraftoverførings-anlegg.
Diskussion
över "Aktuella frågor rörande Jiögspänningslinjer" inom
Svenska teknologföreningens avdelning för Elektroteknik
den 18 oktober 1929.
Professor S. Velander: Det torde ur praktisk
synpunkt vara fullt motiverat, även om det teoretiskt kan
se betänkligt ut, att i enlighet med de svenska
normerna tillåta en omspänning av en lina, som vid hög
belastning undergått permanent töjning. För varje
enskilt spänn inträder nämligen den ogynnsammaste
kombinationen av belastningsfall med synnerligen långa
mellanrum, kanske blott en gång i en lednings livstid. Det
torde ej kunna betvivlas, att koppar är mera oberoende
av långtidsbelastning än aluminium ifråga om
brottgränsens förändring. Vissa i Tyskland erhållna ogynnsamma
resultat beträffande koppar torde vara att hänföra till
föroreningar hos detta material.
överingenjör J. C. Holst: För 6 à 8 år sedan ställde
vi oss i Norge mycket skeptiska gent emot
stålaluminium-ledningar, liksom vi än i denna dag göra ifråga om
okänt och oprövat fabrikat. Materialet kräver nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
