- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Elektroteknik /
20

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’20

TEKNISK TIDSKRIFT

4 jan. 1931)

Några besvärande uppvärmningar ha därvid icke
kunnat konstateras, däremot ha linbrott förekommit,
synbarligen beroende på, utmattning i materialet.
Linbrotten uppstå nämligen alltid intill en skarv. Under
de svängningar och rörelser, vilka förekomma på grund
av blåst etc., blir alltid skarven ett styvare parti. Den
böjning, som den del av linan, där skarven sitter, skulle
ha fått, koncentreras i stället på linan vid skarvens
ändpunkt.

Beträffande risken för stora koronaförluster synes av
vissa erfarenheter att döma, som om den skulle vara
mindre än vad formlerna ge vid handen. Jag hänvisar
här till en uppgift, som jag tidigare fått av överingenjör
Forssblad.

Byrådirektör T. Nordell: De olika klimatiska
förhållandena torde i viss mån förklara, att aluminiumskarvar
inom Trollhättenätet visat sämre beständighet än hos
Bergslaget. Alla korrosionsfenomen framträda särskilt
starkt i västkustens saltmättade luft.

Civilingenjör E. Velander: Enligt erfarenheter från
Amerika utsättes stålaluminiumlinan för brott även i
klimat, där islast ej förekommer. Särskilt synes brott
inträffa vid kortslutning. Detta torde kunna förklaras
så. att aluminiumtrådarna genom utmattning brista på
grund av vibrationer, varefter stålkärnan mjuknar och
brister vid elektrisk överbelastning. Intressant vore att
höra, om dylika brott förekommit i Norge.

överingenjör J. C. Holst: Även vid norska
kraftledningar ha svårartade vibi’ationer konstaterats, vilka i
längden torde vara farliga för linornas bestånd.
Omfattande försök ha gjorts att dämpa dessa vibrationer
medelst fjäderupphängda vikter med luftdämpning.
Hittills föreligga inga definitiva resultat, men metoden
synes vara lovande.

Professor S. Velander: Förekomsten av uppvärmning
i aluminiumskarvar beror säkerligen till stor del pä
orent material med därav följande oxidation. I södra
Sverige ha undersökningar utförts angående vibrationer
på ledningar av olika material under i övrigt lika
förhållanden. Härvid har seghärdad ståltråd visat typiska
utmattningsbrott, tydligen orsakade av vibrationer. Vid
mjukare material har dylikt ej konstaterats.

Kapten I. Fogelström: Talaren efterlyste fullt
rationella provningsmetoder för aluminiumtråd samt anhöll
om upplysningar om dels den kraft, varmed linor
uppspännas enligt norsk praxis, dels den svenska
Elektriska inspektionens fordran på minsta, avstånd till jord.
Kraftiga vibrationer ha i Sverige iakttagits på vissa
kraftledningar vid solnedgången.

Byrådirektör T. Nordell: Även i Sverige ha
utmattningsbrott konstaterats pä kraftledningslinor, nämligen
på 25 mm- kopparlinor på en kraftledning i Norrland.
Dessa brott ha efterbildats genom försök, och man har
även lyckats åstadkomma dämpning av vibrationerna
genom speciellt konstruerade vikter. Det synes
sålunda, som om under vissa ogynnsamma förhållanden
utmattningsbrott även kan äga rum vid kopparlinor.

överingenjör R. Liljeblad: De i viss mån divergerande
erfarenheterna angående utmattningsbrott kunna
sannolikt få en plausibel förklaring, om hänsyn tages till det
förhållandet, att ju högre medelpåkänningen är i ett
material, desto mindre överlagrad vibrationspåkänning
tål materialet för brott. I sådana trakter av Amerika,
där islast ej kan förekomma, uppspännas sannolikt
linorna särskilt hårt, varför desamma bliva känsliga för
små vibrationspåkänningar. Man bör överhuvud se
upp med stora statiska laster, just med hänsyn
till vibrationer.

Förste byrådirektör A. F. Gustrin: Talaren anförde
exempel på fall, där järnförlusterna hos linor av stål-

aluminium med enkelt lager aluminiumtråd voro
avsevärda.

överingenjör B. Eli: Talaren hade själv iakttagit
kraftiga vibrationer hos kraftledningar vid klart och
kallt väder. Vad beträffar provning av ståltråden, så
torde 3 doppningar vara att föredraga framför 6.

Ingenjör J. Kuusinen: Vid de numeriska beräkningar,
som i ett tidigare anförande relaterats, hade de i de
norska normerna uppgivna konstanterna begagnats, och
en förspänning av linorna hade även förutsetts. I
Finland torde hittills inga utmattningsbrott hos linor ha
iakttagits.

överingenjör J. C. Holst: I Norge provas i allmänhet
ståltråden med 5 doppningar. De mätningar av
järnförluster, som tidigare omnämnts och som givit till
resultat synnerligen" obetydliga dylika, hade utförts vid
normal strömtäthet.

Ingenjör O. Strand: Talaren refererade närmare en
del mätningar över järnförluster hos stålaluminiumlinor,
som utförts i Norge. Mätningarna hade baserats såväl
på bestämning av tillsatsreaktansen som på direkt
mätning av förlusterna. Resultatet var, att praktiskt taget
ingen solenoidverkan hos ett lager aluminiumtråd kunde
iakttagas.

Statsinspektör N. Malm: Såsom svar på kapten
Fogelströms förfrågan meddelade talaren, att Elektriska
inspektionens ståndpunkt beträffande ledningarnas höjd
över mark hittills varit den, att de i elektricitetsstadgan
angivna minimihöjderna finge anses gälla ledningar utan
tillsatslast vid + 50 °C, och att vid den maximala
tillsatslast, som kan befaras förekomma, en minimihöjd av
3 meter över mark kunde tillåtas.

F. Dn.

FÖRENINGSMEDDELANDEN

Teknologföreningens avdelning för elektroteknik
avhöll sitt ordinarie decembersammanträde på föreningens
lokal lördagen den 14 december kl. 17. Sammanträdet
hade formen av en teafton med damer och inleddes med
allmän tedrickning vid småbord, varunder avdelningens
ordförande, överingenjör N. Fokssblad, hälsade
samtliga de närvarande och i all synnerhet damerna
välkomna.

Professor Sten Velander höll ett av ljusbilder
beledsagat föredrag om det Fjärde nordiska
elektrotek-nikermötet i Finland sommaren 1929, varefter
överingenjör B. Eli. visade en av honom själv upptagen
film från samma möte.

Härefter vidtog dans under medverkan av en genom
välvilligt bistånd av överingenjör Eli engagerad
ungdomlig orkester. Under ett kortare avbrott i dansen
uppläste byråingenjör F. Dahlgren en under
Finlandsmötet sjungen och livligt senterad "Ballad om fyra
bröder", vilken utgjorde ett hyllningskväde till de fyra
nordiska folken och vars författare var direktör G. M.
Nobdknsvan, Borgå. Det sedvanliga talet för kvinnan
hölls av professor Sten Velander.

Senare på kvällen avåts gemensam supé i
teknologföreningens matsal, varefter rotation kring de vertikala
axlarna under samtidig parallellförflyttning fortsatte
under synnerligen god stämning till c:a en timme in på
nästpåföljande dygn. Det synes, som om belåtenheten hos
de c:a 75 deltagarna av båda könen var allmän och
odelad. F. Dn.

Nya elektromaskinnormerna äro utkomna och kunna
erhållas genom Svenska teknologföreningen eller
Sveriges elektroindustriförening till ett pris av 3 kronor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:10:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1930e/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free