Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 febr. 1930
ELEKTROTEKNIK
43
fullt jämn belysning anordnas, i det andra en
belysning, som varierar med en olikformighetsgrad av
t. e. 50, blir sä egendomligt det kan synas belysningen
bättre i det senare än i det förra fallet. Man kan
sålunda lätt övertyga sig om, att vid exempelvis en
normal förstadsgata med denna variation av
belysningsstyrkan en person tydligare urskilj es, då han befinner
sig mellan lamporna, sålunda å den plats, där
belysningen är minst, beroende på att hans silhuett tydligt
framträder mot det starkt belysta gatuområdet i
närheten av lampan. Naturligtvis inverka en hel del
andra faktorer, såsom gatubeläggningens färg och
ljus-absorption, spegling genom regn etc. Erfarenheten
visar dock, att det i sista hand är det wattal per
meter gata, som användes för belysningen, som blir
avgörande och om detta är otillräckligt kan en god
belysning ej åstadkommas endast genom riktning av
ljuset på ena eller andra sättet.
Företagna försök visa med tydlighet, att vid
gatubelysningens anordnande hänsyn måste tagas till, att
valda lampor och armaturer ej blända fotgängare eller
bilförare. För att minska risken för bländning kunna
flera vägar väljas, antingen utföres belysningen med
mindre lampenheter, varvid enkla och billiga
armaturer kunna väljas eller ock användes vid stora lampor
bländningsfria armaturer, av vilka numera en mängd
goda konstruktioner finnas i marknaden. Ju starkare
belysningen är, desto större lampor och högre
upp-hängningshöjder. Här i Stockholm utförda försök
visa, att en inre matterad 100—150 W lampa placerad
på 5,5 m höjd längs gångbanan eller på 7 m över
gatuplanet ej verkar bländande, monterad i öppen
emaljplåtsreflektor. Bländningen minskas om större
del av ljuset offras för belysning av husfasaderna,
vilket numera är amerikansk praxis och väl kan
försvaras ur estetisk och orienteringssynpunkt.
Samtidigt minskas ljusströmmen å gatuplanet, varför
effektåtgången blir större.
Lamptyper och armaturer.
För närvarande användes i Europa huvudsakligen
gasfyllda volframglödlampor, i Amerika däremot i
stor utsträckning magnetitbåglampor i seriekoppling.
1 Stockholm användes numera 4 lampstorlekar,
nämligen 100, 150, 300 och 500 W. Den minsta storleken
förekommer å förstadsgator, belysta enligt klass Y,
i parker och i refugestolpar. 150 W lampan användes
mest och återfinnes å flertalet gator, belysta enligt
normklasser III och IY. Yid klass I användes 500 W
och vid klass II normalt 300 W lampor.
Upphängningshöjden över gatuplanet är normalt 7—8 m; med
hänsyn till skötsel och putsningskostnaden har ej
högre höjd kunnat väljas. Vid 500 W lampor är
monteringshöjden 10—13 m.
För gatubelysningsändamål användas i olika städer
mycket olika armaturer och har ännu ej någon
enhetlig typ fullständigt slagit igenom. Sålunda
användas både i Europa och Amerika armaturer med öppet
monterade lampor, armaturer med skyddskupor av
klarglas, matterat glas, opalglas eller prismaglas
(refraktorer). Såväl bredstrålande refraktorarmaturer
som djupstrålande reflektorarmaturer förekomma i
stor utsträckning. Av de förra finnas såväl
symmetriska, avsedda för öppna platser som osymmetriska
2-vägs- eller 4-vägsarmaturer för gator resp. gatukors-
ningar. Genom de tekniskt fulländade
Holophanearma-turerna åstadkommes genom extra glaskupa en viss
spridning av ljusstrålarna så att bländningen minskas.
Den armaturtyp, som allt mer, åtminstone i Europa,
synes vinna terräng, är djupstrålartypen med
opalglas-kupa. Denna fordrar stor upphängningshöjd och ger
då en fullständigt bländfri belysning även vid de
största lampstorlekàrna. Ljuskällan är helt avskärmad och
skärmen utsänder ett diffust ljus, som ej bländar.
Samtidigt som en stark belysning erhålles å
gatuplanet upplysas väggarna, så att orienteringen i
gatan underlättas. Däremot ge djupstrålare med
emaljplåtsreflektorer den belysta gatan ett dystert
intryck, även om belysningen på gatuplanet är
mycket god, på grund av att ljuskällorna ej synas
och husväggarna bliva obelysta.
Ett större antal djupstrålande armaturer med
reflektorer för diffus reflexion och transmission för
300 och 500 W lampor har uppsatts under det senaste
året, och dessa ha visat sig uppfylla sitt ändamål ur
såväl belysningsteknisk som estetisk synpunkt. En
sådan modernisering av belysningen pågår för
närvarande i Stockholm. Om möjligt upphängas
armaturerna i spänn över gatorna, vilket monteringssätt
alltmer praktiseras i Europa. I Amerika användes
mest armaturer med en sådan ljusfördelning, att en
stor del av ljusströmmen går över horisontalplanet.
Även för mycket starka ljuskällor på upp till 5 000
nlj. är monteringshöjden relativt låg, 6—8 m.
Belys-ningsspänn användas ej i samma utsträckning som i
Europa. Även vid mycket starkt trafikerade smala
gator i centrum av storstäderna uppsättas
belysningsstolpar vanligen av gjutjärn eller betong. För att
ned-Stitticl ljustätheten användes vid mera krävande
belysning mycket stora glasglober av opalglas, rafflat
glas eller alabasterglas. Vid dessa fristående
armaturer kan i allmänhet endast räknas med att 60 %
av ljusflödet går under horisontalplanet genom
lampan. För att erhålla önskad ljusfördelningskurva
monteras ofta inuti globen en reflektor eller refraktor.
Ur gatubelysningssynpunkt är det mycket
värdefullt, om enhetliga ljusa färger komma till
användning för husfasaderna samt att gatubeläggningen är
ljus. Den moderna asfaltgatan har tyvärr endast en
reflektionsförmåga av c:a 20 % i torrt tillstånd.
Emellertid förbättras förhållandet vid denna
beläggningstyp genom att viss reflektion uppkommer, sedan
den blivit polerad genom slitning, eller då den är
fuktig. Genom användandet av diffust fristrålande
armaturer placerade över gatan eller genom
djupstrålare med opalglasskärmar fästa vid husväggarna
på enhetlig höjd skulle en god bländningsfri
gatubelysning kunna erhållas under förutsättning att
husfasaderna hållas i ljus färg. För samma
belysningsstyrka på gatuplanet måste dock räknas med c:a
100 % mer effekt om husväggarna även skola belysas.
Om gatubelysningen under kommande 100 år skulle
ökas på samma sätt under det gångna seklet, dvs.
1000-faldigt, skulle man befinna sig mycket nära
det eftersträvade målet att erhålla en
utomhusbelys-ning på gator och vägar, som närmar sig
dagsljusbelysningen, vilken uppvisar belysningsstyrkor av
10 000-tals lux. Detta mål kan tydligen med rimlig
kostnad ej ännu tillnärmelsevis nås, om ej
revolutionerande uppfinningar på det belysningstckniska
området göras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
