Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-68
TEKNISK TIDSKRIFT
1 febr. 1930
Fig. 7. Sändareförstärkaren. Fig. 9.
med tillhjälp av fotocellen. Yi ha ett förlopp
analogt med det som förefinnes vid trådlös telefonering.
Enda skillnaden är, att där moduleras bärvågen
medelst mikrofonen i överensstämmelse med
ljudvariationerna, under det att här moduleras bärvågen av
fotocellen i överensstämmelse med ljusvariationerna
i bilden.
AVSÄNDARE.
Fig. 6. Avsändarens optiska anordning.
Fig. 8.
sorgsfullt skyddas för eventuellt störande elektriska
och magnetiska fält, vilka eljest lätt skulle kunna
framkalla störningsströmmar av samma
storhetsordning som de strömmar, med vilka cellen arbetar.
För att skydda sig mot dylika störningar, måste
samtliga till fotoströmkretsen hörande ledningar och
apparater skyddas genom metallmantlar.
Ledningarna omgivas med blyhöljen eller insättas i
kopparrör och de små ackumulatorer, som leverera
spänningen till cellen, insättas i ett blyklätt skåp. Även
den första förstärkarlampan är blyklädd.
Förstärkaren, som upptransformerar
fotoström-variationerna till lämplig storlek, är en
motstånds-kopplad fyrrörsförstärkare, den visas i fig. 7.
3. För att överföra de av fotocellen framkallade
strömvariationerna till mottagningsstationen, kan
man använda sig av en ledning eller också låta det
ske trådlöst. I förstnämnda fallet bör en
telefonledning komma till användning, enär en sådan bättre
lämpar sig för hastiga strömvariationer än en
telegrafledning. Vare sig överföringen sker medelst
Klart är, att man vid trådöverföring bör låta
bärvågens frekvens falla inom talfrekvensområdet, dvs.
från 300 upp till 2 500 à 3 000 svängningar per
sekund.
Vid Siemens—Karolus—Telefunken-systemet har
hålskivans rotationshastighet valts så, att
bärfrekvensen kommer ungefär mitt i detta område, den är 1 250
pr sekund. De modulerade frekvenserna komma då
att falla inom sagda talfrekvensområde, så att en
telefonlinje blir lämplig för desammas överförande.
Likaså har strömamplituden, som ju regleras medelst
förstärkarna, satts till ca 0,8 voit för vitt ljus vid
linjens begynnelseända för att motsvara de vanliga
telefonströmmarnas utgångsstyrka. De moderna
långdistanskablarna för telefonering kunna sålunda
utan vidare användas för bildtelegrafering. Vid
trådlös bildöverföring kan man arbeta med väsentligt
högre bärfrekvenser. Med hänsyn till störningarna
vid bildströmmarnas överförande torde en överföring
medelst en telefonkabel för närvarande lämna det
bästa resultatet.
4. Vad beträffar den elektriska
bildströmmens översättande till
ljusvariationer vid linjens mottagningsändar,
sker detta medelst en särskild cell, den
Stillastående delar
tråd eller trådlöst, böra emellertid strömvariationerna
överföras med tillhjälp av en bärväxelström (bärvåg),
som moduleras av fotoström. Vid
Siemens—Karolus—Telefunken-systemet framkallas denna
bärväxelström av hålskivan, som jag förut talat om. Tänka
vi oss nämligen en bildyta helt vit, uppkommer på
grund av den intermittenta belysningen en
intermittent ström, som uttages som en växelström till
ledningen. Är bildytan av varierande ljushet, blir denna
växelström modulerad (dvs. med olika amplituder)
s. k. Kerrcellen. Denna grundar sig på en
elektro-optisk verkan, den s. k. Kerreffekten.
Jag skall försöka att i korta drag klargöra, hur
denna cell funktionerar; jag måste då ingå på en del
optiska fenomen, Såsom polarisation, dubbelbrytning
m. m.
Enligt modern åskådning är ljuset en
elektromagnetisk våg, som fortplantar sig i etern. För
förklaring av nyssnämnda fenomen är emellertid
betraktandet av ljuset såsom en transversalsvängning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
