Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-94
TEKNISK TIDSKRIFT
1 febr. 1930
"Kan mättenheten kilowatt, när den användes för
reaktiv effekt, (lämpligen) ges ett annat namn?" Ty
Jacobsson avser tydligen en "annan måttenhet" som ger
samma numeriska värden som kilowatt. Och två
måttenheter, som kunna användas för samma storhet och som
ge samma numeriska värden på storheten, måste väl i
grunden anses vara en och samma enhet? Som
Jacobsson själv framhåller är måttenheten ett jämförelsevis
abstrakt begrepp, och den är därigenom frigjord från
de större eller mindre variationer som storheten
undergår. Jag vill särskilt belysa detta för diskussionen
synnerligen viktiga förhållande genom några exempel.
Storheter och måttenheter.
Den mest åskådliga av alla mätningar är väl
längdmätning. Det finns längder av många slag. I t. e. en
cirkel äro radie, diameter och omkrets olika varianter
av storheten längd. Man kan icke precisera en cirkels
storlek genom att blott uppge ett visst antal centimeter,
utan man måste säga: 10 cm radie, 10 cm diameter eller
10 cm omkrets. Dessutom måste naturligtvis tydligt
anges att det är frågan om en cirkel, särskilt om man
ger ett omkretsmått. Vidare kan man i en cirkel mäta
på ett eller annat sätt definierade kordor, bågar,
normaler till cirkelns plan, osv. Centimetern, liksom varje
annan längdenhet, lånar sig villigt till alla dessa
mätningar utan vare sig realändringar eller namnändringar.
En sådan oberördhet finna vi helt naturlig. Att den
nödvändiggör ett särskilt påpekande av vad jag vill
kalla storhetsvarianten, finna vi oss i utan knot. Ingen
kräver särskilda namn för "radiecentimeter",
"omkretscentimeter" osv.
Storheter, för vilka våra sinnesorgan icke reagera,
kunna vi dock för vår kvantitativa uppfattning
materialisera i grafisk form, t. e. som oscillogram,
vektordiagram osv. Vad vi i dessa bilder kunna mäta är i första
hand längder. I en sinuskurva intresserar bl. a.
amplituden, effektivvärdet (= momentanvärdet för JL) och
4 I
medelvärdet. De kunna alla mätas i t. e. centimeter.
Representerar sinuskurvan en växelspänning, kunna
ordinatmåtten omräknas i voit, och samma slags "voit"
duger bra för såväl amplitud som effektivvärde och
medelvärde.
Man säger: 120° temperatur, 120° absolut temperatur,
120° temperaturstegring. Temperaturgraden (t. e. °C)
definierar icke storhetsvarianten, utan denna måste
särskilt omtalas såvida den ej framgår av san manhanget.
Liknande exempel skulle kunna uppräknas i
oändlighet, visande hur en storhet kan undergå allehanda
variationer utan att måttenheten på minsta sätt förändras.
Och är icke detta ett utomordentligt praktiskt och
värdefullt sakförhållande. Tänk bara om var och en på
sitt specialområde skulle införa ordning och reda på så
sätt, att han började begagna specialenheter (eller
rättare specialnamn för enheterna) sådana som:
amplitud-volt, stegringsgrader, oxkilogram, gäddkilogram — eller
införde helt nya namn: kilomin, kilodin, kilosin. Jag
förmodar att ordningen och redan lätt bleve illusoriska.
Man har naturligtvis skäl att fråga sig, om
ovannämnda sakförhållande är det enda tänkbara. ’Svaret
måste bli nej. Å ena sidan kan man avkläda
måttenheten återstoden av dess individuella dräkt och mäta
allting i "grader", spänningsgrader, strömgrader osv.
Detta är möjligt om man håller sig till ett bestämt
måttsystem, t. e. cgs-systemet, där "graderna" betecknas
"cgs". Man kan säga: En spänning av 100 cgs ger i ett
motstånd av 5 cgs en ström av 20 cgs. Detta
uttryckssätt förefaller nog de flesta alltför skolastiskt. Å andra
sidan kan man, som jag nämnde i min förra uppsats,
undertrycka storhetsnamnet och lägga storhetens
eventuella bestämningar på måttenheten. T. e. : 100 voit ger
i 5 ohm 20 ampere. Transformatorns kontinuerligt
avgivna kilovoltamperetal är 500. — Tendenser av denna
art spårar man i uppgifterna på märkplåtar, där i regel
sådana ord som "effekt" eller "spänning" icke
förekomma utan i stället "kW avg.", "voit prim." osv., samt i
namnen för mätapparater, t. e. voltmeter (icke
spänningsmätare), kilowattimmätare (icke energimätare).
Tillämpa vi nu ovanstående resonemang på storheten
reaktiv effekt och dess måttenhet, skola vi finna
följande. Den reaktiva effekten är en från den aktiva
effekten vitt skild storhetsvariant. En algebraisk
addition av reaktiv och aktiv effekt är lika meningslös som
addition av två växelspänningars amplitud resp.
effektivvärde, eller av en reaktans och en resistans. Men
måttenheten tager inte det minsta intryck av denna
olikhet hos storhetsvarianterna. Enheten kilowatt kan
icke sägas vara aktiv eller reaktiv, om man följer givna
analogier. Centimetern är icke rak, krökt eller bruten,
därför att den användes för att mäta raka, krökta eller
brutna linjer. Ohmen är icke resistiv eller reaktiv utan
förblir rätt och slätt ohm. Måttenhetens karaktär är
alltför abstrakt för att tillåta dylika attribut. När
Jacobsson i sin uppsats säger att man måste
"materialisera de abstrakta begreppen" för att göra sig förstådd
av icke fackmän, är det storheternas varianter man
måste beskriva på konkret sätt, icke som Jacobsson
säger måttenheterna. Om man vill förtydliga
egenartade geometriska figurer, beskriver man ju icke
speciella former av centimetern, vinkelgraden osv., utan
storheterna själva.
Det är alltså något för gängse uppfattning av
måttenheternas karaktär tämligen främmande, när man vill
ge den reaktiva effektens enhet ett särskilt egennamn.
Det hör samman med de speciella tendenser som skapat
namnen "kilovoltamperetal" och "kilowattimmätare".
Man vill kläda den abstrakta måttenheten i
storhets-variantens konkreta dräkt, så att man slipper att
särskilt presentera storhetsvarianten.
Är nu detta ett fel? Ur konsekvenssynpunkt är det
ett fel, men ur praktisk bekvämlighetssynpunkt kan det
vara rätt. Jag tror detta är ett fall där man får säga
att majoriteten har rätt, om den blott icke skjuter över
målet. Enhetsnamnet kilowatt för såväl reaktiv som
skenbar effekt får icke förbjudas utan måste godkännas
vid sidan av eventuella specialnamn för effektenheten.
Man måste kunna få säga
1 kilowatt reaktiv effekt, eller
1 kilovoltampere reaktiv effekt
liksom man måste kunna få säga
1 kilowatt skenbar effekt, eller
1 kilovoltampere skenbar effekt
och även
1 kilowatt aktiv effekt, eller
1 kilovoltampere aktiv effekt.
Dessutom kan som sagt ifrågakomma ett
specialnamn för enheten för reaktiv effekt, vilket specialnamn
onödiggör angivandet av storhetsnamnet "reaktiv
effekt". Man kan ju vidare komma överens om att när
intet annat säges låta kilowatt ånge en aktiv effekt
och kilovoltampere en skenbar effekt.
Härmed har jag gett mitt svar på den fråga som
Jacobsson sätter som rubrik till sin uppsats. Jag hoppas
att svaret är tillräckligt positivt för att den av
Jacobsson nämnda gemensamma plattformen skall kunna anses
existera, även om utrymmet är något trångt.
Till sist kan jag i alla fall icke neka mig en liten
släng åt den förmodade majoriteten. Jacobsson nämner
"juridiskt bindande handlingar". Om jag skall
underskriva ett av min livsmedelsleverantör uppsatt
leveranskontrakt, nöjer jag mig naturligtvis icke med uppgiften:
a) 6 kg, b) 3 kg, utan jag fordrar att han skall skriva:
a) 6 kg oxkött, b) 3 kg gädda. Det gör också min
leverantör utan vidare, ty han är praktiskt lagd och saknar
icke ett visst sinne för det juridiska. Å andra sidan har
det aldrig fallit honom in att kilogram bara skulle vara
oxkött. Klipsk karl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
