Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAFTE 4
TEKNISK TIDSKRIFT
APRIL 1930
ELEKTROTEKNIK
Rzdaktqr-.Juuus Körner
INNEHÅLL: Synkronisering av autosynkronmotorer vid konstant luftgapsbelastning, av Charles Gewertz. —
Om synkrondrift av rundradiostationer, av Erik Esping. — Metod att bestämma minsta avståndet mellan tvenne
ledningar, av G. I. Westland. — Till frågan om den reaktiva effektens natur, av J. Körner. — Notiser. —
Litteratur. — Föreningsmeddelanden.
SYNKRONISERING AV AUTOSYNKRONMOTORER VID
KONSTANT LUFTGAPSBELASTNING.
Av Charles Gewertz, Cambridge, Mass. u. s. a.
1. Inledning.
I Amerika såväl som i Europa användas i regel
tomgående övermagnetiserade synkrona motorer
för spännings- och effektfaktorreglering i större skala.
För en medelstor anläggning är det dock från
förbrukarens sida sett mera ekonomiskt att taga ut
åtminstone en viss aktiv effekt från en installerad synkron
motor, dvs. i stället för att låta magnetiseringen hava
ett så högt värde, att statorströmmen går 90° före
den påtryckta låta denna vinkel hava ett lägre värde.
Den största olägenheten med en belastad
synkron-motor är emellertid dess låga startmoment, som vid
serie-parallell koppling av statorlindningen uppgår
till endast ca 15 % av fullastmomentet och vid
startning med tillhjälp av en autotransformator till 30 à
max. 45 %. Vidare är en synkronmotor ej så
lämplig, då eftersläpningen bör variera i proportion till
belastningen t. e. då svänghjul användes, och ej
heller är den lämplig, då upprepad startning måste
förekomma.
En ideal motor tycks vara en sådan, som har den
asynkrona motorns start- och belastningsegenskaper
på samma gång som den synkrona motorns
användbarhet för förbättring av effektfaktorn.
Sedan ingenjör Danielsson vid ASEA år 1900
uppfann den autosynkrona motorn, som kan sägas
uppfylla ovan nämnda idealfordringar, har dess
marknad åtminstone på de europeiska länderna varit i
ständigt stigande, och även i Amerika har man
numera börjat att intressera sig för densamma.
Den vanliga konstruktionen av en autosynkron
motor antages vara bekant och kommer ej att behandlas
här.
En asynkron motor har vanligen ett mycket litet
luftgap för att så vitt möjligt hålla nere
magnetise-ringsströmmen, och det är här endast den mekaniska
konstruktionen, som sätter en gräns.
Vid den autosynkrona motorn kompenseras den
wattlösa tomgångsströmmen av
likströmsmagnetise-ringen, och luftgapet kan göras större än den
asynkrona motorns. Härigenom erhåller motorn förutom
ett stort startmoment även en stor
överbelastningsför-måsra.
För stort luftgap skulle emellertid erfordras hög
magnetiseringsström vid start och efter
omkopplingen ett högt antal ampervarv för
likströmsmagne-tiseringen, men då ledareantalet i rotorn måste hållas
nere för att undvika risk för genomslag på grund av
hög inducerad rotorspänning vid start, måste
strömmen hava ett högt värde. Detta värde kommer
emellertid att till viss grad begränsas av kommutatorns
och släpringarnas storlek.
Härledning av synkroniseringsekvationen.
Vid omkopplingen från asynkron till synkron gång
är det ej alls säkert, att motorn förmår rycka sig in i
synkronism. Möjligheten härför beror för en
konstant likströmsmagnetisering på belastningen och
den vinkel mellan klämspänning och inducerad
sta-torspänning (vilket är samma vinkel som mellan det
synkront roterande statorfältet och motsvarande
poler i rotorn, uttryckt i elektriska grader) varunder
omkoppling sker. Före omkopplingen är
eftersläpningen av rotorn proportionell mot förlusterna i
densamma och axelbelastningen, som i regel är konstant,
dvs. det asynkrona (dämpnings-)momentet Md måste
balansera det konstanta lastmomentet ML
■■■Md = Ml .................. (1)
Skulle belastningen ändras, varierar
eftersläpningen s i proportion därmed, och det asynkrona
momentet kan skrivas
Ma = kt s = k2
da
’dt
k2d 0
Y dt
(2)
där k1 och k., äro konstanter
a vinkeln mellan en rotorpol och motsvarande pol i
det synkront roterande statorfältet, uttryckt i
mekaniska grader.
0 samma vinkel men i elektriska grader.
P polpar i rotorn.
t tid i sekunder.
Antag nu, att allt yttre rotormotstånd är urkopplat,
och omkoppling sker till likströmsmagnetisering!
Eftersom motorns rotorlindning i regel har mycket
lågt motstånd, och omkopplingen skett hastigt,
kommer ej någon ögonblicklig förändring att inträda,
utan rotorn, som i stort sett har oförändrad tidskon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
