Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-112
TEKNISK TIDSKRIFT
1 febr. 1930
o o., Q2 0.3 o,* 0,s o.s 0.7 0.1 0.3 l.o x k
1. frätning pà vägen ?0 - Oc/enso/a X * 454 777
2. -«- -— —H— Hope/s fena - l/i’rrs/ena
Fig. B. Fältstyrkemätningar utförda vid synkrondrift av
rundradiostationerna i Stockholm och Uppsala.
Fig. 6. Fältstyrkemätningar utförda vid synkrondrift av
rundradiostationerna i Malmö och Hälsingborg. Mätningarna gjorda i
trakten av Landskrona.
sammanbindningslinjerna eller parallellt därmed får
man anse, att mätresultaten bra överensstämma med
beräkningen.
I andra punkter än dem, som ligga utefter
sam-manbindningsliiijen, har man icke kunnat
konstatera utpräglade stående vågor i det elektriska
fältet. Mätningarna ha också visat, att den stående
vågen alltid kommer igen med noder och bukar på
samma punkter utmed mätvägen.
Om tre eller flera stationer drivas synkront, torde
även i vissa riktningar uppträda stående vågor i
fältet, ehuru icke så markerat, som när endast två
stationer arbeta med gemensam frekvens.
Vi se alltså, att då man bestämmer sig för två
stationer, vilka skola synkrondrivas, man måste välja
dessa så, att det område, där den stående vågen i
elektriska fältet blir som mest utpräglad, täckes av
en annan station. I annat fall skulle den fatala
situationen inträda, att programmet skulle kunna
avlyssnas på det ena stället men inte alls en fjärdedels
våglängd längre bort. Att synkrondriva Stockholms och
Uppsala radiostationer är därför ej lämpligt
I det förhållandet, att det varit möjligt att
konstatera och mäta den stående vågen i det elektriska
fältet, ha vi ett synnerligen starkt bevis för att de båda
stationerna arbetade med exakt samma frekvens.
Försöken överflyttades därefter till att gälla
stationerna i Stockholm och Göteborg. Tidpunkten för
försöken förlades till de för telefonledningarna
svåraste månaderna på året, nämligen december, januari
och februari. Under dessa försök gjordes den
sorgliga erfarenheten, att så snart rimfrost eller isbark
lade sig på telefonlinjen, var det mycket svårt att
överföra styrfrekvensen. Vidare kunde luften vissa
dagar vara så fuktig och innehålla så mycket salt,
att avledningen för styrfrekvensen blev alldeles för
stor. Denna erfarenhet gjorde, att vi måste utföra
synkroniseringsapparaterna så, att vid de tillfällen,
då styrfrekvens icke kunde överföras på grund av
rimfrost etc., en mycket lägre frekvens kunde
användas. Styrfrekvensen 30 000 p/s, som använts under
försöken, åstadkommes av skäl, som jag senare skall
angiva, av en stämgaffel, vars svängningstal är 2 000
p/s och till vilken styrfrekvensen sålunda är 15:de
övertonen. Överföringen per tråd av en så låg
frekvens som 2 000 p/s påverkas icke märkbart av
rimfrost eller isbark, och man skulle alltså i de fall, då
30 000 p/s icke kunde överföras, i stället kunna sända
gaffelns egen frekvens som styrfrekvens. Försök med
överföi ing av styrfrekvensen 2 000 p/s kom dock icke
att utföras mellan stationerna i Stockholm och
Göteborg. I och med beslutet om byggandet av en
rundradiostation i Hörby blev våglängdsfrågan för
Sveriges del mer brännande än förut. Beslut fattades då
om att Hörby skulle erhålla Malmös frekvens 1 150 000
p/s och att Malmö och Hälsingborg skulle
synkrondrivas med frekvensen 1 310 000 p/s.
Apparaterna uppmonterades därför på dessa senare stationer.
Det område mellan Malmö och Hälsingborg, där
den stående vågen i fältstyrkan blir besvärande,
täckes av Hörby, vilken station inom detta område är
betydligt lättare att avlyssna än någon av de båda
synkrondrivna stationerna. Styrfrekvensen är i detta
fall 29 775 p/s och stämgaffelns frekvens 1985
p/s. Telefonlinjen mellan Malmö och Hälsingborg
är så gott som aldrig utsatt för rimfrost eller isbark,
varför den högre styrfrekvensen uteslutande har
använts under de 8 månader stationerna synkronkörts.
(Forts.)
METOD ATT BESTÄMMA MINSTA AVSTÅNDET MELLAN
TVENNE LEDNINGAR.
Av G. I. Westland.
Vid projektering av kraftstationer och
kraftledningar uppstår stundom frågan att bestämma minsta
avståndet mellan ett par ledningar. Med kännedom
om horisontal- och vertikalprojektionerna erhålles
ofta en tillräckligt noggrann föreställning om nämnda
avstånd, men för erhållande av noggranna resultat
måste någon för ändamålet lämplig metod tillgripas.
Lösningar medelst beskrivande geometri upptaga
Avi/ vnt/
0,3 ),o * a
A *zz3 771.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
