Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-146
teknisk tidskrift
1 febr. 1930
Fig. 1. Principsehemata och regleringsdiagram för olika slag av regulatorer.
att den statiska karakteristiken i och för sig bidrager
till minskningen av pendlingsfaran, såsom närmare
framgår av en jämförelse mellan kurvorna A och B i
figur 1. Kurvorna äro baserade på antagandet av
mycket liten mekanisk dämpning i och för erhållande
av renodlat förlopp. Det inses utan vidare, att vid
den astatiska anordningen (kurva A)
generatorspänningen måste uppnå sitt normala värde, innan
regulatorrörelsen kan vända, medan den statiska regulatorn
(kurva B) vänder, innan mot sluttillståndet svarande
spänning erhållits. Detta innebär ojämförligt mindre
pendlingar i fallet B.
På figurerna har ej visats någon elastisk återföring
med dämpning, vilken emellertid allmänt tillämpas på
regulatorer av reostattyp och ytterligare bidrager att
minska pendlingarna utan att därför öka den
mekaniska trögheten.
Kurvan C hänför sig till astatisk anordning av den
vibrerande regulatorn, men denna regulator hade
givetvis även kunnat utföras med statisk karakteristik.
I fallet D erhålles såsom synes ett synnerligen
pendlingsfritt förlopp, och detta sker med hjälp av
lämplig dimensionering hos den
"likströmstransformator’, över vilken matarspänningens variationer
meddela sig till regulatorpendelns drivande spole.
Samtliga de schematiskt visade
anordningarna kunna givetvis förses med
mellanreläer, snabbmatare etc., då så
erfordras, utan att förloppet principiellt
ändras. Den i figurerna visade
kom-pounderingsanordningen är tydligen
oberoende av regulatorns egen
konstruktion. Densamma är inritad med
rent ohmskt motstånd, men kan
givetvis utföras med induktiva impedanser
för erhållande av godtyckliga
fasvinklar.
För anläggningstekniken är det av
vikt att erhålla några hållpunkter för
bestämmande av niatarmaskinens data.
Vid snabbregulatordrift bör
matarma-skinen ej blott vara rikligt tilltagen
utan även äga en tämligen rak
tom-gångskarakteristika. I avseende på
karakteristikans form förefinnes alltså en
deciderad skillnad mellan önskemålen
vid självmagnetiserande matarmaskiner
med och utan snabbregulator.
Önskvärdheten av en rak kurva framgår
tydligast av diagrammen i fig. 2. Här visas
i kurvorna A—B reglering medelst
variation av ett motstånd i matarens
magnet-krets, vilken variation kan
åstadkommas antingen enligt reostatprincipen
eller med vibrerande kontakter, medan
kurvorna C—D hänföra sig till reglering
medelst tillsatsspänning av varierande
tecken. Vid varje snabbregulator av
vad typ som helst erhålles ju den
magnetiska överregleringen på det sätt, att
under varje regleringsförlopp en
spänning påtryckes matarens magnetkrets,
som väsentligt avviker från den mot den
momentana magnetströmmen svarande
motståndsspänningen. Den sålunda
erhållna över- resp.
underskottsspänningen upptages av själviuduktionsspänningen vid
strömmens hastiga ändringar, och denna över- resp.
underskottsspänning är tydligen en viktig punkt vid
regleringsanordningens dimensionering och bör för
stor snabbhet vara så hög som möjligt, icke blott vid
regleringsförloppets inträdande utan även under hela
tidsintervallet för varje element av detta förlopp. Av
kurvorna i figur 2 framgår med stor tydlighet,
hurusom denna över- resp. underskottsspänning a—b resp.
a—c vid starkt krökt magnetiseringskurva snabbt
minskas under pågående reglering, medan densamma
vid rak kurva håller sig tämligen konstant, i vilket
sistnämnda fall regleringsförloppet tydligen utspelas
avsevärt snabbare.
Av kurvorna C—D framgår även, hurusom man vid
omkastande tillsatsspänning kan momentant erhålla
negativ matarspänning, vilket givetvis ytterligare
bidrager till snabba regleringsförlopp.
En annan anläggningsteknisk fråga är, under vilka
förhållanden en spänningsregulator bör kombineras
med strömbegränsare. Strömbegränsarens uppgift är
ju att vid häftig överström hastigt minska
generatorernas magnetisering i ändamål att skona de
automatiska brytarna. I många fall framträder emellertid
önskemålet att vid inträffande kortslutning till varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
