Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 juli 1930
elektroteknik
147
pris hålla till nätet anslutna synkrona
maskinerier i fas, även om de
automatiska brytarna skulle utsättas för mycket
svåra påkänningar. I det sistnämnda
fallet, vilket framförallt inträffar vid
fördelningsnät med synkrona
understationer och i maskor sammankopplade
energibanor, bör tydligen
strömbegrän-sare ej användas, medan däremot vid
nät med enkla utlöpare och utan
nämnvärda synkrona motormaskinerier
ström-begränsaren måste betraktas som ett
viktigt komplement till den automatiska
spänningsregulatorn.
Nästa fråga blir vilken
regleringssnabbhet som erfordras under olika
driftförhållanden. Vid bedömandet av
denna fråga, som givetvis är av vital
betydelse, måste man återgå till den
tidigare gjorda distinktionen mellan den
automatiska regulatorns olika
arbetsuppgifter. Vid konstanthållande av
effekt, effektfaktor etc. är i allmänhet
regleringssnabbheten av underordnad
betydelse, medan däremot spänningens
konstanthållande kräver en betydande
snabbhet, såvida ej till
kraftanläggningen anslutna belysningsnät skola lida
av besvärande flämtningar vid
belastningsvariationer. Härvid måste
observeras, att ingen snabbregulator över
huvud kan ingripa, med mindre
spänningen undergått en ändring, varav
följer, att ett teoretiskt exakt
undertryckande av alla spänningsvariationer är
omöjligt. Det torde överhuvud ej låta
sig göra att konstruera en regulator av
så hög snabbhet, att
belastningsvariationer, som utan reglering skulle
åstadkomma spänningsändringar av ca 2 % eller
därutöver, ej göra sig märkbara inom
ett belysningsnät. Men å andra sidan torde flertalet
moderna snabbregulatorer, även de av enklare typ,
arbeta så snabbt, att de för praktiskt bruk äro fullt
tillräckliga som spänningsregulatorer inom
belysningsnät.
Däremot ställas under vissa förhållanden mycket
stora fordringar på en regulators snabbhet, då det
gäller att vid en inträffande störning upprätthålla
nätets synkronism. Hur än regulatorn är anordnad
ifråga om förekomst och inkoppling av mellanreläer,
snabbmatare etc., så kunna densammas egenskaper i
här berörda avseende med kännedom om
huvudmaskinens data alltid beräknas ur den tidsderivata för
huvudmatarens klämspänning, som tack vare
regulatorns arbete existerar vid regleringsförloppets början.
I ändamål att erhålla några hållpunkter angående den
erforderliga storleksordningen hos denna derivata har
författaren genomräknat ett fall av två synkrona
stationer, som arbeta mot varandra och äro utrustade
med normala maskinerier om ca 5 000 kVA per enhet
vid 50 per. och 500 varv per min. Mitt emellan
stationerna inkopplas plötsligt en belastning eller, om
man hellre önskar uttrycka saken så, en kortslutning
av viss ändlig admittans. För olika effekt i kVA hos
denna belastningskrets räknad vid full spänning och
Fig. 2. Diagram för reglering med motstånd (A-B) och tillsatsspänning (C—D).
uttryckt i procent av den ena stationens
normaleffekt samt för olika fasvinkel hos denna
belastningskrets har uträknats det värde på förhållandet mellan
matarspänningens tidsderivata och den normala
mata rspänningen, som erfordras för att nätt och jämnt
hindra stationerna att falla ur fas vid det första
pendlingsutslaget efter störningens inträdande. De så
erhållna kurvorna framgå av figur 3. För en relativt
svag belastningsstöt hålla sig stationerna i fas utan
medverkan av någon snabbregulator, medan för låga
belastningsimpedanser en oerhört hög
regleringssnabbhet erfordras. Som ett rimligt värde under de
angivna förutsättningarna synes kunna anses en
relativ regleringssnabbhet = 0,8 à 1,0, en snabbhet som
är med moderna regulatorer relativt lätt att i
praktiken erhålla. Värdet 1,0 innebär tydligen helt enkelt,
att matarspänningen efter en sekund fördubblats, om
variationen tillåtits att fortgå rätlinigt.
Som bekant innebära de automatiska
turbinregula-t.orerna vid såväl ång- som vattenturbiner en
oroskälla vid inträffande elektriska störningar, i det att
desamma bidraga till alstrandet av pendlingar. Ofta
inträffar, att den synkrona stabiliteten bibehålles vid
de första pendlingsutslagen, men att urfasfall senare
intrader efter åtskilliga pendlingsperioders förlopp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
