Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 juli 1930
elektroteknik
153
Fig. 17. Det yttre av kvartskristalloscil]atorn jämte tvä
förstärkningssteg.
1 280 000 p/s. Fig. 15 visar den undre delen av
kristalloscillatorn, vilken del är helt nedsänkt i en
oljebehållare. I botten synes värmeelementet och bakom
kristallhållaren temperaturregulatorn.
För att man skall kunna styra t. e. en
0,5-kW-sta-tion fordras två förstärkarsteg efter
kvartskristalloscillatorn. Det närmaste ger en effekt om 20 watt
och det därpå följande 100 watt. Vi ha en längre
tid provkört två oscillatorer med tillhörande 20-watt
förstärkaresteg för att se, huru stora
frekvensvariationerna bli. Kristallernas frekvens var 1 280 kc/sek.
Fig. 16 visar diagrammet för interferensen mellan
dem. Interferensen har uppmätts var 15:de sekund
under 130 minuters tid. Vi ha varierat belastningen
på oscillatorn genom att sänka glödströmmen för de
tre rören i 20-wattsteget eller genom att taga bort
de två rören. Vi se av diagrammet, att ändringen i
oscillatorns frekvens icke blir stor. Fig. 17 visar
det yttre av vår kristalloscillator jämte de två
följande förstärkarestegen.
Även om denna metod icke medgiver absolut
syn-kronism mellan stationerna, är den i alla fall
användbar. I de fall, då de synkrondrivna stationerna ligga
långt ifrån varandra, kan det vara fördelaktigare att
använda sig av de senast beskrivna anordningarna,
under det att de förut beskrivna absolut böra komma
till användning, så snart stationerna ligga nära
varandra, Det är svårt att nu kunna angiva något schema
för gruppering av de stationer i vårt land, vilka kunna
tänkas bliva tilldelade samma frekvenser. Försöken
torde behöva pågå ännu någon tid, innan man kan
anse det lämpligt att sätta igång synkrondrift i större
skala. De resultat, som erhållits, ha emellertid givit
en hel del löften och uppmuntrat till fortsättning på
den inslagna vägen till åvägabringande av fred i
etern.
MODERNA TRANSFORMATORER.
Av E. Stenkvist.
(Forts. fr. sid. 86.)
Lindningar.
Vad utförandet av lindningar beträffar hava de
största förändringarna vidtagits med avseende på
utförandet av lågspänningslindningarna. För normala
spänningar och transformatorstorlekar utföras dessa
i regel som vanliga 1-lagerspolar.
Temperatursteg-ringen på dylika spolar över närmaste omgivningen,
dvs. över oljan, är proportionell mot produkten av
strömtätheten i kvadrat och spolens tjocklek i
värmc-strömmens riktning, dvs. radiell riktning. Då
transformatorstorlekarna öka, växer den sistnämnda
dimensionen, och detta har sålunda den synnerligen
oangenäma följden, att dylika spolar måste utföras
med allt mindre strömtäthet, ju mer effekten på
transformatorerna stiger, för att ej erhålla allt för
stora temperaturfall mellan lindning och olja. Man
kommer på grund härav ganska snart till en gräns,
uppgående till storleksordningen 2 000 à 5 000 kVA.
där denna konstruktion av ekonomiska skäl är
omöjlig att bibehålla, varför man förr var nödsakad att
övergå till att uppdela lågspänningslindningen i två
koncentriskt belägna 1-lagerspolar, åtskilda av en
kylkanal. Emellertid förekomma numera sådana
storlekar, där ej ens detta utförande är tillräckligt, utan
skulle då lågspänningslindningen behöva delas i tre
eller flera på samma sätt anordnade spolar.
Kyl-ningsproblemet kan visserligen på detta sätt lösas,
men på bekostnad av lindningens mekaniska
stabilitet. De enstaka spolarna få nämligen härvid även
vid de största förekommande enheter ej större
bredder i radiell riktning än vad som ansetts normalt för
mindre storlekar, och lindningarna äro sålunda ej
vuxna de vid större effekter ökade mekaniska
påkänningarna. Samma sak gäller beträffande
stag-liingsanordningarna mot oken. Dessa utföras ofta i
form av bakelitcylindrar med samma tjocklek som
delspolarna och bliva sålunda även dessa cylindrar
allt för svaga, Utseendet av en dylik spole framgår
av fig. 11. Som synes avfasas stödcylindrarna så,
att de passa efter spolens ändytor, och det är tyd-
Fig. 11. Lågspänningsspole, äldre utförande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
