Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 sept. 1930
elektroteknik
167
oväsentliga ändringar, som föreslogos, torde det ej
dröja länge förrän dessa internationella normer
kunna klubbfästas.
Banmotornormernas uppställning är i tillämpliga
delar överenstämmande med de allmänna
maskinnormernas. I ett första kapitel definieras driftarter,
härefter följa kapitel -om uppvärmning,
isolationshållfast-het, kommutering och mekanisk hållfasthet. I fråga
om uppvärmningen är av intresse, att vid sidan av
bestämmelserna om tillåtna temperaturstegringar vid
kontinuerlig och entimmesdrift även införts
maximalgränser för tillåtna temperaturer under normal drift.
I senaste upplaga av de svenska
elektromaskinnormerna återfinnas några av de bestämmelser, som ingå
i det internationella förslaget, men till väsentlig del
äro dock dettas bestämmelser nya. Den fullständiga
tabellen för tillåtna temperaturstegringar, som
erbjuder största intresset, återgives neclan:
Tabell I. Tillåtna temperaturstegringar vid
fabriksprov.
Driftfart Maskindel 1 Isolation Mätmetod [-Tempe-ratur-stegr.-] {+Tempe- ratur- stegr.+} max.
Kontin. drift Ankare- och fältlindningar Klass A Motstånd Termometer 85° 65°
Klass B Motstånd Termometer 105° 85°
Kommutator o. släpringar Klass A och B Termometer 85°
Entimmesdrift Ankare- och fältlindningar Klass A Motstånd Termometer 100° 75-
Klass B Motstånd Termometer 120° 95°
Kommutator o. släpringar Klass A och B Termometer 90°
Lager Termometer 55°
Tabell II. Högsta tillåtna temperatur i drift.
Högsta tillåtna temp.
Maskindel Isolation Mätmetod I normal drift Max.
toppvärde
Ankare och Klass A Motstånd 110° 125°
fältlindringar Termometer 90° 100°
Klass B Motstånd 130° 145°
Termometer 110° 120°
Kommutator Klass A o. B Termometer 110° 115°
Den sista kolumnen avser tillfälliga
temperaturstegringar av kortare varaktighet vid passerande av
stigningar etc.
I fråga om isolationshållfasthet föreskriva de nya
normerna en provspänning 2 E -(- 1 500 voit, där E
är driftspänningen.
Kommuteriugsproven hava även sitt intresse, mon
måste här förbigås.
Den svenska kommittén torde även komma att
upptaga till behandling bestämmelser för
transformatorer och apparater. Detaljer av praktisk
betydelse, som redan varit föremål för diskussion, äro
skydds- och säkerhetsanordningar, kapsling etc.
samt dimensionering av motor- och andra ledningar.
På det mekaniska området finnes ett rätt
omfattande fält för standardisering i egentlig mening.
Huruvida det föreligger anledning att härutinnan gå
så långt som amerikaner och tyskar må lämnas öppet.
Framför allt i Amerika är ju den elektriska
spår-och järnvägsdriften av proportionsvis väsentligt
större betydelse än hos oss, vilket kan motivera i-tt
mera omfattande arbete på utformning av detalj
föreskrifter och specifikationer. Av naturliga skäl torde
f. ö. den tyska standardiseringen för oss erbjuda
mer intresse.
I fråga om kontaktledningar är först att
standardisera profiler och materialspecifikationer för
kon-takttråd. Ledande utländska standard skilja sig här
relativt obetydligt och hos oss torde man hittills i
brist på egna normer oftast hava följt de tyska.
Såväl dessa som de amerikanska upptaga endast den
cirkulära profilen som standard, vilken erbjuder
vissa praktiska fördelar framför den 8-formade.
Av intresse och vikt är fastläggande av riktlinjer
för kontaktledningars mekaniska beräkning. Det är
naturligt, att dessa riktlinjer böra ansluta sig till
våra kråftledningsnormer, men de kräva avvikande
bedömningsgrunder för ett flertal detaljer, som måste
behandlas för sig. Vidare återstår att bestämma
lämpliga konstanter för vindtryck och isbelastning,
båda i regel lägre än för kraftlinjer, samt normer
för uppspänning av ledningar, vilka på grund av
olikheter i förutsättningar och funktion bliva helt
speciella i jämförelse med kraftledningsnormernas.
Tyskar, österrikare och schweizare hava på detta
område i rätt stor utsträckning var och en gått egna
vägar och detta torde även i det stora hela vara
fallet med statens järnvägar hos oss. En jämförande
granskning av på olika håll tillämpade bestämmelser
erbjuder en hel del av intresse.
Vid generator- och under stationer för bandrift är
det måhända i främsta rummet likriktarna, som
tilldraga sig uppmärksamheten. Normer för provning
och bedömning av dessa apparater saknas ännu i
alla länder, trots deras vidsträckta användning, och
det är på tiden att denna brist blir avhjälpt. Man
får endast hoppas, att IEC inom rimlig tid lyckas
fullfölja denna punkt på sitt arbetsprogram. I
övrigt torde normeringsarbetet med avseende på de
fasta anläggningarna företrädesvis komma att
resultera i regler, råd och anvisningar.
Som framgår av det anförda ligger ett ganska
vidsträckt fält öppet för reglerande och normerande
åtgärder på det bantekniska området, och dock har
här ej berörts spåranläggningar samt elektrolys- och
svagströmsstörningar. Men redan dessförutan är
arbetsområdet tillräckligt omfattande för den svenska
standardiseringskommitténs behov under de
närmaste åren.
J. Körner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
