Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 juli 1930
elektroteknik
191
till lådans halva totalhöj d, ett förhållande som i regel
ej överskrides. Fig. 20 synes på ett åskådligt sätt
förklara en tendens, som spåras inom den moderna
transformatortillverkningen, vilken karakteriseras av
att de vattenkylda enheterna allt mera
tillbaka-trängas till förmån för självkylda dylika. Av fig. 20
framgår nämligen, att kylförmågan på de
effektivaste anordningarna av självkylda transformatorer
numera delvis ligga inom samma område som vid
vattenkylning, varför det är ganska förklarligt, att
de små vattenkylda enheterna numera i rätt stor
utsträckning äro försvunna. För mycket stora
effekter visa sig även de vattenkylda ganska olämpliga.
Transformatorns ytterdimensioner begränsas
nämligen därvid många gånger av dimensionerna på
gällande lastprofil, och då denna i regel avsmalnar
uppåt, är den vattenkylda konstruktionen med sin
förstorade överdel ganska olämplig och medför i regel, att
dylika enheter måste sändas söndertagna, vilket man
gärna vill undvika. Vidare blir kylspiralen, som i
xegel utföres av koppar, ganska dyrbar, på grund av
att effektiviteten vid här ifrågakommande
synnerligen låga oljehastigheter blir dålig vid jämförelse
med effektiviteten på kylare, som placeras separat
från transformatorn, genom vilken oljan med tillhjälp
av pump pressas med stor hastighet. Vi äro härmed
inne på den andra huvudgruppen kylmetoder,
nämligen kylning med cirkulerande tryckolja, vid vilken
man i motsats till de föregående ej på något sätt är
bunden av lådans omkrets, och man har sålunda
tillfälle att välja en kylapparat med praktiskt taget
obegränsad effektivitet. Detta medför, att lindningen
kan pressas betydligt mera än vid övriga kylmetoder,
vilket återverkar i form av lägre pris och mindre
dimensioner på transformatorerna. Vid detta
utförande vinner man dessutom en extra fördel, nämligen
att oljecirkulationen inom själva transformatorn blir
livligare, vilket resulterar i att temperaturfallet
mellan lindningar och olja minskas, vilket förhållande
givetvis även kan ekonomiskt utnyttjas. Då kylningen
av transformatorerna tillhörande första gruppen blir
allt svårare då transformatorstorleken ökas, beroende
på att volymen och därmed även förlusterna öka
snabbare än ytterytorna, har denna kylmetod sin givna
användning för de största förekommande enheterna
och användas även med få undantag i dylika fall.
Utförandet av själva kylapparaten är i detta fall helt
och hållet en sekundär fråga, som ej sammanhänger
med transformatorkonstruktionen. Kylaren utföres i
regel för vatten, om dylikt av tillräckligt god kvalitet
står till förfogande för billigt pris, och
anskaffningskostnaden för dylika kylare blir betydligt lägre än
om densamma anordnas för avkylning av oljan
medelst pressluft, vilken metod fördenskull endast
tillgripes, då brist på användbart kylvatten föreligger.
Ett par kylmetoder tillhörande första gruppen, som
förut skjutits något åt sidan med anledning av att
desamma för tillfället ej äro i allmännare bruk,
omnämnas slutligen, nämligen metoder baserade på
pressluftkylning av själva transformatorlådan. Vid
det äldre utförandet omgåvos härvid vanligen
transformatorlådorna med en yttre mantelplåt och
pressades kylluften genom utrymmet mellan denna och
själva huvudlådan. För att erhålla tillräcklig
effektivitet på kylningen är det önskvärt, att man härvid
arbetar med tämligen stora hastigheter på kylluften.
helst ej understigande 10 m/sek. Den erforderliga
kylytan kan fördenskull ej gärna erhållas på annat
sätt än genom att utföra huvudlådan korrugerad, då
vid andra utföringsformer, exempelvis med radiatorer
eller yttre tuber, den av kylmanteln omslutna arean
tillsammans med den erforderliga höga
lufthastigheten ger orimliga luftmängder. Kylförmågan för de
vanliga korrugerade lådorna ökas härvid avsevärt och
uppgår till 2 à 4 gånger den vid självkylning gällande
kylförmågan. Pä sista tiden har det emellertid blivit
allt vanligare att ej helt och hållet inkläda
transfor-matorlädan med täckplåtar utan låter man dessa i
stället stanna på ungefär en tredjedel av höjden.
Lufthastigheten kring lådans övre del blir härvid
betydligt mindre, medförande att kylförmågan sjunker
till c:a dubbla värdet av kylförmågan vid
självkylning, men man vinner härvid den stora fördelen, att
transformatorerna vid lägre belastningar kunna
arbeta självkylda, i det att den obetäckta delen av
kyl-kammarna därvid tjänstgör obehindrat.
Transformatorerna anordnas i så fall lämpligen att arbeta som
självkylda upp till halv last, under det att den
forcerade luftkyiningen får tillgripas vid högre
belastningar. Metoden har emellertid ej vunnit någon
större utbredning, vilket förmodligen sammanhänger
med att utvecklingen av de rent självkylda enheterna
på senare tiden gått så hastigt framåt. För mindre
enheter torde på grund härav prisökningen vid
självkylt utförande ej bliva större än att densamma täckes
av kostnaderna för den eljest erforderliga
fläktut-rustningen, och driften blir givetvis härvid betydligt
angenämare. För större enheter åter får man nog
anse, att de vid ovannämnda metoder erforderliga
korrugerade lådorna ej äro tillräckligt mekaniskt
stabila, vilket gör att man då föredrager att i stället
uppsätta en separat kylare. För några år sedan har
en modifikation av denna kylmetod framkommit.
Metoden, som är av amerikanskt ursprung, arbetar
med luftstrålar (airjets), varvid man låter luften
under högt tryck utströmma genom munstycken,
an-oidnade runt transformatorn, så riktade, att den
utströmmande luften sveper omkring transformatorns
kylytor. Denna metod låter sig med större fördel
anpassas till större enheter än den tidigare omnämnda
pressluftkylningen på grund av att man här ej är
nödsakad att använda uteslutande korrugerade lådor,
utan luftstrålarna kunna med lika stor fördel verka
även på andra tidigare omnämnda utföringsformer.
Man har vid detta system strävat efter att undvika de
normala lågtrycksfläktarna, vilka bliva ganska
skrymmande, till följd av de stora luftmängder, som
de måste leverera, och samma sak gäller även
beträffande förbindelsekanalerna mellan fläkt och
transformator. Systemet arbetar nämligen med ett relativt
högt tryck på kylluften av storleksordningen 200 à
400 mm V. P. Den för bortledande av förlusterna
erforderliga luftmängden kan givetvis ej minskas, men
erhålles denna ökade luftmängd här genom ett slags
injektorverkan. Den genom munstyckena
utströmmande luften med massan m, och hastigheten v
besitter en viss levande kraft — m v2, som vid utström-
ningen överföres till den omgivande luften. Önskar
man att luftens medelhastighet kring transformatorn
skall uppgå till ett visst värde vv skulle teoretiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
