Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-200
teknisk tidskrift
1 febr. 1930
INSÄNT
Den reaktiva effekten.
Mod anledning av de senaste inläggen rörande den
reaktiva effekten ber jag att ytterligare fä anföra
följande.
Mdttfrdgan.
Intet hinder möter att mäta alla storheter med
samma mätt. Exempel: Tiden mätes vanligen med
vinkelmått. Se klockan! Vinkelmätningen sker medelst
längdmätning. Förhållandet mellan vinkelbågens längd
och radien är ju ett normalt vinkelmått. Alltså kan
vinkeln uttryckas exempelvis i cm cirkelbåge, om man
förutsätter att radien är en cm. Under dessa
förutsättningar kan man formulera följande korrekta sats:
"Bilen hade en hastighet av a km vägsträcka per cm
tid."
Av analoga grunder är det från Wennerbergs
synpunkt korrekt att mäta reaktiv effekt i kilowatt. Men
sakförhållandet blir icke därför klarare och språket blir
icke tydligare.
Wennerberg har med rätta och med framgång
pläderat för tydligt och korrekt språk. Hans uppsats i
nämnda ämne är mycket uppskattad. Det är emellertid
svårt att uttrycka sig exakt, när strängt definierade och
entydiga benämningar för ifrågakommande storheter
saknas.
Ordet effekt är synnerligen mångtydigt. Benämningen
elektrisk reaktiv effekt hjälper oss tydligen icke heller,
innan vi enats om dess betydelse.
Wennerberg påstår, att min uppfattning är felaktig
ur konsekvenssynpunkt. Ja, ur Wennerbergs subjektiva
synpunkt. Man skall enligt Wennerberg icke säga
voltmeter, utan spänningsmätare. Får man icke möjligen
tillägga även adjektivet elektrisk eller något dylikt för
att skilja den från en manometer, en dynamometer eller
vanlig fjädervåg? Wennerberg glömmer att tala om, vad
en amperemeter skall kallas, för att icke tala om
ampèretimmemätare. Det sista ordet fordrar nog en
lång, skön omskrivning "tidsintegrerande mätare för
elektrisk strömstyrka" eller dylikt. Har Wennerberg
observerat den praktiskt genomförda distinktionen
mellan "mätare" i kWhmätare och "meter" i voltmeter?
Skall den också opereras bort?
Det är rätt lustigt att bläddra i teknisk litteratur och
läsa om wattlös effekt, wattlös ström etc. med
Wennerbergs resonemang i minne. Man hör även ofta talas om
ohmska ohm o. d. Ingenjör Körner har i sitt inlägg i
denna diskussion använt uttrycket "ohmska motståndet".
Man måste, som synes, vara någon smula tolerant.
Det är påtagligt, att elektrotekniken behöver flera
koncist definierade benämningar och flera konkreta
måttenheter, närmast efter kW och kS komma väl R-ohm
och X-ohm. Utsuddandet av redan genomförda
distinktioner är från denna synpunkt felaktigt. Sålunda bör
användandet av kW som måttenhet för reaktiv effekt
förbjudas.
Definition på reaktiv effekt.
Mitt förslag till definition på reaktiv effekt kan
måhända endast tillämpas vid sinusformad spänningskurva.
Om spänning skuTY&n är sinusformad borde emellertid
ur kraftleverantörens synpunkt definitionen giva
riktigt resultat vid godtycklig sfrömkurva. Man kunde
måhända på detta sätt ställa kyrkan mitt i byn. Det är
kraftleverantörens sak att leverera kraften vid visst
periodtal, vilket ju strängt taget innebär sinusformad
spänningskurva. Det får bliva kraftkonsumentens sak
att betala för de aktiva och reaktiva belastningar han
åstadkommer i kraftproducentens nät.
Inom den internationella studiekommittén för effekt-
faktorns förbättring har man vid sinusform enats om
följande definition på reaktiv effekt:
Pr = U I sin <p.
T
Den reaktiva energien definieras Pr— J Pr dt.
o
Vid icke sinusformade system hava följande två
alternativa förslag uppställts för ytterligare diskussion:
l:o Pr — 2 — TJn • In • sin <p n.
n
Un = effektivvärdet av spänningens n:te ton.
In = „ „ strömstyrkans n:te ton.
<pn — fasvinkeln mellan In och TJn.
Huvudmotivet till denna definition är att
materialåtgången i maskiner för produktion av reaktiv effekt är
omvänt proportionell mot periodtalet.
2:o Pr = S Un- In - sin (pn = reaktiv effekt.
Pd = V^ ( Um’ ■ In2 + U„"- In? -2 Um-Un- Im-ïHCOS (<pm - <p^f= ■
= deformationseffekt.
Pc = \rPf_ + Pd2 = V/-PV - P2 = komplementeflekt.
Pap = V^ + ÏV = V/J5"2 + Pr2 + IV- = skenbar effekt.
P == aktiv effekt.
Detta sista alternativ tager sålunda hänsyn även till
den s. k. deformationseffekten.
Man får väl hoppas att enighet småningom skall
vinnas i denna fråga. Ur praktisk synpunkt kan jag helt
instämma i Wennerbergs kursiverade påstående ?it
"vissa mätmetoder höra fastställas för den reaktiva
effektens och den reaktiva energiens uppmätning.
Mot ingenjör Körners definition på den reaktiva
effekten ber jag få göra följande invändning.
Den verkliga momentaneffekten är
Pa = 2 Elsmat - s\n(at—(p) = EI[c.os(p—c,os (2 at— ç?)] = eller
Pa = 2 El eos (p ■ sin2 at — ÉI sin tp • sin 2 at ............................ 1.
Den verkliga momentaneffekten, som tills vidare kan
benämnas den reella effekten, ger för en hel (eller halv)
period medelvärdet E I eos <p, vilket medelvärde brukar
benämnas den aktiva effekten.
Man kan emellertid föreställa sig även en imaginär
effekt, vilken erhålles 0111 man multiplicerar det
momentana värdet på strömstyrkan med momentanvärdet av
spänningen, då densamma förskjutes % period.
Denna imaginära effekt blir
Pr = 2 E I - sin [at — • sin (at — <p) = eller
Pr = El [sin 95 — eos (2 at — ^ + = eller
Pr = 2 EI sin <p ■ eos2 cot — El eos <p ■ sin 2 at........ 2.
Medelvärdet för denna imaginära effekt blir E I sin qi,
vilket värde plägar benämnas den reaktiva effekten.
Detta sätt att se saken ger fullt analoga uttryck för
den aktiva och reaktiva effekten, vilka båda äro skalarer
i var sitt system, det reella och det imaginära. Man bör
emellertid bemärka att även det imaginära systemet har
motsvarighet i verkligheten.
De mätare vi använda angiva tidsintegralen för den
aktiva respektive reaktiva effekten.
Var och en av dessa effekter uppträder som om den
vore allena rådande i systemet. Vardera åstadkommer
sin effektförlust och sitt spänningsfall, oberoende av
den andra. Totala aktiva effektförlusten, I2R, blir lika
med algebraiska summan av de aktiva effektförlusterna.
Totala reaktiva effektförlusten, 72X, blir lika med
algebraiska summan av de reaktiva effektförlusterna.
Samma förhållande gäller om spänningsfallen. Alla
beräkningar förenklas genom detta sätt att se saken, vilket
ju endast utgör en annan ingress till Steinmetz
räkne-metoder.
Enligt den av Körner angivna definitionen på reaktiv
effekt P =E I sin <p • sin 2 wt, utgör P en del av den
reella effektpulsationen i systemet. Dess medelvärde
i kW blir, som Körner angiver, = noll. Detta resultat är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
