Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
teknisk tidskri f t
2 aug. 1930
Fig. 8. överslagsbanor vid vertikal
isolatorkedja.
Fig. 7. överslagsbanor vid isolatorer i
halvavspänning.
hornspetsen, vilket torde bero dels på vinden, dels på
ljusbågens strävan att ringformigt utvidga sig,
varvid fotpunkterna drivas isär. Det bästa sättet att
skydda både isolatorer och lina i ett dylikt fall är att
sörja för ett stort avstånd från linan till jord samt
att förse isolatorkedjorna i båda ändarna med
lämpliga ljusbågsringar.
I bärstolpar med vertikala isolatorkedjor har en
hittills mycket använd anordning varit den i fig. 8
visade. Erfarenheten från ett flertal fall visar, att
överslagen här i regel utgå från hornspetsen till översta
isolatorns jordade kåpa. Därvid blir alltid följden,
att översta isolatorn skadas mer eller mindre, vilket
ju är naturligt, eftersom ljusbågen måste stryka över
den översta isolatorns porslinsmantel för att komma
till jord. Den mellan hornspetsen och jord stående
ljusbågen utvidgar sig emellertid raskt och kan
därvid lätt sno in sig bland isolatorerna, särskilt om
iso-latorkedjan är lång, emedan ljusbågens fotpunkter
ej kunna lätt förflytta sig. En lämpligare anordning
av Ijusbågsarmaturerna är att förse isolatorkedjan
med en ring i vardera ändan. Ljusbågen har därvid
tillfälle att rotera längs ringarna och ställa sig i
vindens riktning. Finnes ej en dylik anordning kan
ljusbågen av vinden tvingas att lämna hornspetsen
och vandra ut på linan, varvid brännskador å denna
blir följden. Försök har utförts med olika typer av
ljusbågsringar, och därvid har bland annat
konstaterats, att en låg ring med horisontalt utgående raka
armar är ändamålsenligast (fig. 9). Om en
isolatorkedja är våt av regn eller ytan har någon beläggning
av smuts eller salt, kan det första överslaget lätt
inträffa invid själva isolatorkedjan, men vid ringar med
horisontella armar vandrar ljusbågen omedelbart
längs någon av armarna ut till ringen och blir
stående fri från kedjan. Vid ljusbågsringar med starkt
nedåtböjda armar har ljusbågen svårare att följa dessa
och komma ut till ringen. Alldenstund man alltid
måste räkna med en våt eller något nedsmutsad iso-
Fig. 9. Skyddsringar av låg typ med
horisontala armar.
lator, är det fördelaktigare att hava hängisolatorer
med liten delning och i stället göra ljusbågsringarna
låga, för att ej för mycket nedsätta den torra
överslagsspänningen. Man har därvid större utsikter till
att överslaget skall kunna inträffa ute vid ringarna,
där det ej skadar isolatorerna.
Stödisolatorer förekomma ju sällan vid spänningar
över 50 kV, men vid denna spänning äro de mycket
vanliga i Sverige. För några år sedan, innan
stöd-isolatorerna nått sin nuvarande höga elektriska och
mekaniska hållfasthet, var det vanligaste felet
genomslag och därmed följande söndersprängning av
isolatorerna och avbränning av linorna. Detta berodde
icke på bristande genomslagshållfasthet hos
porslinet, vilken i allmänhet var mycket hög, utan i
sprickbildningar och därefter följande genomslag. Numera
behöver man knappast räkna med denna
sprickbildning hos fullgoda isolatorer, och därför ej heller med
genomslag. Om mycket höga överspänningar
uppträda inom en kraftledning, blir i stället ett överslag
runt isolatorn följden.
Fig. 10. överslagsprov vid stödisolator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
