- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Elektroteknik /
215

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5 juli 1930

elektroteknik

215

översättningen av professor Kennellys redogörelse
har utförts av tekn. dr John Wennerberg, som även
ändrat förf. storhetsbeteckningar i ett par fall, där
amerikansk och svensk praxis äro olika och
internationell standardisering icke fäller utslaget.

Den resumé på 113 sidor, som trycktes för IEC:s
slutsammanträde, tillkom givetvis under stark
forcering; den skulle vid det slutliga
plenarsammanträdet i Oslo ge delegaterna en kort sammanfattning
av vad nitton kommittéer medhunnit under en veckas
intensivt arbete. Redogörelsen för de elektriska och
magnetiska enheterna (sid. 16 och 17 i resumén) har
därför blivit mycket kort och ofullständig; men intet
klander kan drabba sekretariatet av denna anledning,
med hänsyn till dess stora svårigheter under de sista
få timmarna. En fullständig redogörelse kommer att
inflyta i IEC-plenarmötets officiella rapport, som
dock torde dröja ännu någon tid. Det måste därför
anses önskvärt att en personlig och oofficiell
skildring av IEC:s förhandlingar angående enheterna nu
framlägges.

Vi måste först gå tillbaka till IEC:s närmast
föregående plenarmöte, i Bellagio år 1927. Där
framlades av den italienska kommittén ett förslag till
enhet för den magnetiska fluxen <p i det praktiska
måttsystemet, dvs. volt-ampere-ohm-systemet, med
ett särskilt enhetsnamn. Förslaget hänsköts för
utredning till en särskild subkommitté, tillhörande
kommittén nr 1 för nomenklatur och med namnet
"Sub-committee on Magnetic Units". Till denna
utsågs en representant för var och en av sju nationella
kommittéer (England, Frankrike, Holland, Italien.
Ryssland, Tyskland och U. S. A.).

I denna "Sub-committee on Magnetic Units"
utspann sig mellan medlemmarna en vänskaplig
korrespondens i frågan; men synpunkterna skilde sig
väsentligt och ingen åsiktsgemenskap kunde uppnås.
Man beslöt därför att ventilera frågan i uppsatser
och diskussioner i de olika länderna och i IEC:s
nationella kommittéer, för att på så sätt bana väg
för internationell överenskommelse vid det
skandinaviska plenarmötet år 1930.

IEC:s "Sub-committee on Magnetic Units" beslöt
sig för att söka åstadkomma en revidering av de i
Paris år 1900 antagna cgs-enheterna. För detta
ändamål var det nödvändigt att först nå
internationell enighet rörande de grundläggande definitionerna
för de magnetiska cgs-enheterna och speciellt för
den magnetiska permeabiliteten u, i fråga om vilken
meningsskiljaktigheter hade visat sig existera i så
gott som alla länder.

Full enighet råder därom, att i ett homogent
magnetiskt fält i vakuum fältstyrkan ff alstrar en täthet
B av samma siffervärde, under förutsättning att
cgs-enheter användas; vakuum-permeabiliteten u0
dvs. förhållandet B/ff i vakuum, är alltså = 1. Det
är emellertid en mycket omdebatterad fråga,
huruvida fältstyrkan ff, med hänsyn till att exempelvis
ff — 20 i vakuum alstrar B = 20, är identiskt samma
fysikaliska storhet som tätheten B; eller om H ger
upphov till en storhet B som, ehuru numeriskt lika
stor, är fysikaliskt olikartad. Om H och B äro
fysikaliskt identiska, är det icke blott överflödigt utan
även vilseledande att ge dem olika namn och olika
enheter. Samma enhet "gauss" måste, om den
användes för den ena storheten, också vara användbar

för den andra. Om å andra sidan tätheten B i
grund och botten är något annat än fältstyrkan ff,
då blir det nödvändigt att begagna olika enheter
för dessa storheter, även om enighet icke kan nås
beträffande de absoluta dimensionsuttrycken för B
och ff som funktioner av längd, massa och tid.

Beslut i Stockholm rörande permeabiliteten.

I "Sub-committee on Magnetic Units" beslöt man
vid första sammanträdet enhälligt att för
elektroteknikens vidkommande anse B och ff i vakuum hava
olika fysikalisk dimension; deras kvot u„,
vakuum-permeabiliteten, blir följaktligen en dimensioneli
storhet och icke en dimensionslös etta (i
cgs-syste-met).

Det beslöts också ’ enhälligt, att förhållandet ^//-^
mellan den absoluta permeabiliteten i ett magnetiskt
material (t. e. stål) och vakuum-permeabiliteten skulle
kallas materialets relativa permeabilitet och skulle
antagas vara ett rent tal. Om man säger att stål
vid en viss fältstyrka har en absolut permeabilitet ^
av exempelvis 1 000, är detta följaktligen en storhet
av samma dimension som vakuum-permeabiliteten
ii„ ; men om man säger att dess relativa permeabilitet
fi\ji0 är 1 000, har man därmed angivit ett rent tal.

Bildandet av lEC:s "Sub-committee on Electric and
Magnetic Units and Magnitudes". ("Sous-Comité
des Grandeurs et Unités Electriques et
Magnétiques".)

"Sub-committee on Magnetic Units" utvidgades (av
IEC:s kommitté nr 1 för nomenklatur) i fråga om
såväl arbetsfält som medlemsantal och fick den nya
benämningen: "Sub-committee on Electric and
Magnetic Units and Magnitudes"; representanter för
ytterligare fyra nationella kommittéer utsågos. Den
nya subkommittén (E & M U & M) har en
representant från var och en av följande nationella
IEC-kom-mittéer: England, Frankrike, Holland, Italien, Norge,
Polen, Rumänien. Ryssland, Spanien, Tyskland och
U. S. A.

överenskomna namn för de magnetiska
cgs-enheterna.1

Frågan om permeabiliteten var redan enhälligt
avgjord, och den nya subkommittén antog nu följande
namn för de magnetiska cgs-enheterna, antingen
enhälligt eller med stor majoritet:

För cgs-enheten för:
magnetomotorisk kraft M namnet gilbert
magnetisk fältstyrka ff „ örsted
magnetisk flux (p „ maxwell

magnetisk täthet B „ gauss

Det framhölls kraftigt från den danska nationella
kommitténs sida, att den amerikanska användningen
av namnet örsted för reluktansens cgs-enhet aldrig
hade blivit internationellt antagen och att därtill
Örsted icke hade intresserat sig för reluktansen;
däremot var han den som upptäckt den elektriska
strömmens magnetiska verkan. Det vore följaktligen
förnuftigare att internationellt antaga namnet "örsted"
för fältstyrkans enhet än för reluktansens enhet.

Cgs-enheterna för följande magnetiska storheter

1 I denna redogörelse avses givetvis endast det
elektromagnetiska cgs-systemets enheter. övers. anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:10:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1930e/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free