Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-224
teknisk tidskrift
1 febr. 1930
sammanträde var avsett att genom sitt något utvidgade
program och närvaron av inbjudna gäster celebrera den
inträdda förändringen i formerna för föreningens
verksamhet. Till sammanträdet hade inbjudits
representanter för och medlemmar av elektriska
brodersammanslutningar inom landet, nämligen ’Svenska
elektricitetsverksföreningen, Elektriska klubben, Västerås, Tekniska
samfundets i Göteborg avdelning för elektroteknik samt
Skånska ingenjörsklubben, Malmö, och ordföranden
hälsade dem av de inbjudna gästerna, som infunnit sig till
sammanträdet, hjärtligt välkomna.
I föreningen inträdde enligt anmälan
civilingenjörerna E. Ahrmfeldt, S. ås ander och I. ’Svedberg.
På förslag av professor E. Alm invaldes ingenjören
J. Andersson som medlem av föreningens
åskledar-k’ommitté.
Härefter lämnades ordet till civilingenjören H.
Blomberg för ett föredrag om "Telefonstationens utveckling".
Talaren lämnade en framställning av de olika faserna i
telefonstationens utveckling från det enkla växelbordet
över multipelbordet fram till de moderna helautomatiska
stationerna, varvid redogjordes för de principiella
anordningarna för trunkexpedition, system med
centralbatteri etc. samt angavs den historiska gången av
automatiseringen införande, från system med de
ursprungliga strowgerväljarna till moderna system med register
och olika steg förväljare och ledningsväljare. Som
avslutning på den synnerligen instruktiva framställningen
uttalade föredragshållaren den profetian, att framtidens
automatiska telefonstation skulle vara oberoende av alla
elektromagnetiska kopplingsorgan och i stället arbeta
med elektrostatiska organ, elektronrör o. dyl.
Härefter lämnades ordet till överingenjören Th.
Björgerd, som redogjorde för "Sydsvenska
kraftaktiebolagets elektriska nyanläggningar".
Inledningsvis omnämnde talaren, att Sydsvenska
kraftaktiebolaget numera disponerar över ej mindre än
19 st. vattenkraftstationer om tillsammans 105 000 kVA
samt dessutom 27 500 kVA i ångkraft. Årsproduktionen
uppgår till ca 400 millioner kWh. Bolagets högspända
ledningsnät består av dels 130 kV, dels 50 kV linjer.
130 kV linjerna hava direkt jordad nollpunkt enligt
systemet med multipeljordning. För kompensation av
övertonsströmmar är varje transformator utrustad med
en triangelkopplad lindning. Bland 50 kV linjerna
förekommer såväl jordning över Petersenspole som
induktionsfri jordning för 5 à 10 A, liksom även linjer med
isolerad nollpunkt. Drifterfarenheten har visat, att
samtliga dessa anordningar arbetat fullt tillfredsställande.
Reläskyddet är i allmänhet baserat på normala
över-ströms-inverttid-reläer, i vissa fall i kombination med
effektreläer. Som ledande princip har man strävat
efter synnerligen korta utlösningstider. Stabilitetstiden
vid tvåpolig kortslutning har visat sig vara ca %
sekund och vid trepolig kortslutning mindre än % sekund.
Erfarenheterna med jordlinor på kraftledningarna ha
varit genomgående goda.
Talaren demonstrerade även medelst ljusbilder vissa
speciella konstruktioner av spännstolpar samt vyer från
kraftstationen i Karseforsen, fördelningscentralerna i
Knäred och Mörarp m. fi. anläggningar.
Tredje talare var tekn. dr I. Herlitz, som lämnade
en exposé över "Aktuella högspänningsproblem".
Talaren omnämnde, hurusom man tidigare ansåg de från
atmosfäriska överspänningar härrörande
spänningsimpulserna vara synnerligen korta, varför de olika
isola-tionsmaterialens impulsförhållanden ansågos ha relativt
höga värden. Den moderna ’katodstråloscillografen har
emellertid visat avsevärt längre varaktighet hos
överspänningsimpulserna ända upp till av storleksordningen
100 mikrosekunder, vilket innebär, att det effektiva
impulsförhållandet för luft ligger i närheten av 1, medan
vid olja och fasta isolationsmaterial hållfastheten gent
emot vågor fortfarande är högre än vid 50-periodig
växelspänning. Vågfronten torde i allmänhet ej
överstiga en branthet. av 2 kV/m eller i enstaka fall vid
isolatoröverslag värdet 10 kV/m. Spänningsvågornas
dämpning har i praktiken visat sig avsevärt större än
som framgår av en elementär teori, sannolikt beroende
på coronaförluster. Frågan huruvida ett överslag på en
isolator måste medföra ljusbåge är ännu outredd och
synes öppna ett stort arbetsfält.
Talaren berörde ingående frågan om graderad
isolation på kraftanläggningar och framhöll betydelsen av
att oljeisolerade apparaters inre hållfasthet göres hög.
överspänningsskydd i form av induktionsspiraler och
parallellkondensatorer torde numera sakna intresse,
medan avledande amplitudskydd fortfarande måste
tillmätas stor betydelse. Ävenledes är det tänkbart att
medelst enkla gnistgap skapa artificiellt svaga punkter
i eller i närheten av ställverken.
Sedan ordföranden framfört föreningens tack till
föredragshållarna, intogs under bästa stämning middag i
föreningens lokaler. Härunder framhöll ordföranden i
ett tal föreningens glädje över att vid den med
anledning av namnförändringen anordnade festligheten få se
representanter och medlemmar av de svenska
broderföreningarna som föreningens gäster.
En varmhjärtad hyllning till föreningen framfördes
av kommerserådet A. F. Enström, vilken samtidigt
genom en storartad gåva initierade en spontan insamling
till en fond för befrämjande av föreningens syften,
vilken fond vid middagens slut uppgick till 3 415 kronor.
Civilingenjören Sven Norberg framförde en hälsning
från Elektriska klubben i Västerås och överlämnade en
hyllningsadress, varefter direktören R. Dahlander
talade å ’Svenska elektricitetsverksföreningens, Tekniska
samfundets i Göteborg samt Skånska ingenjörsklubbens
vägnar.
Efter middagen bänkade man sig till samkväm,
varunder utspann sig en synnerligen livlig och givande
diskussion, närmast i anknytning till doktor Herlitz’
föredrag, men även berörande vissa detaljer i de båda
övriga föredragen. I diskussionen, som till stor del
rörde sig om den moderna uppfattningen av de
atmosfäriska överspänningarna och frågan om skyddsmedel
däremot, deltogo herrar Borgquist, S. Velander, E.
Velander, K. E. Eriksson, Alm, Ell, Matell, Liljeblad,
Nylander, Norberg och Holmberg samt
föredragshållarna.
Under diskussionen påpekades särskilt det
glädjande faktum, att vi här i Sverige genom de
epokgörande undersökningarna av docenten H. Norinder gått
i spetsen ifråga om experimentell utforskning av de
atmosfäriska överspänningarna samt uttalades en samfälld
glädje över att vi ha utsikt att inom den närmaste
framtiden se de länge närda förhoppningarna om ett
med stora resurser utrustat högspänningsinstitut
förverkligade. För detta lyckliga förhållande har man
främst att tacka den storartade donation av ca 800 000
kronor, som av ingenjören John Andersson
överlämnats till statsmakterna som grundplåt för detta institut.
Ingenjör Andersson var själv närvarande vid
sammanträdet, och de samlade föreningsmedlemmarna och
gästerna fingo tillfälle att efter ett hyllningsanförande av
överdirektör W. Borgquist framföra sin tacksamhet och
uppskattning till den frikostige och framsynte donatorn.
Sedan ingenjör Blomberg visat en film över en
automatcentrals verkningssätt samt några fasansfulla
ljusbilder över det manuella telefonsystemets avigsidor,
föredrog civilingenjören B. Silverhjelm en muntrande
grammofonskiva med högtalare, varefter
civilingenjörerna T. Malmström och H. Svensson bidrogo med
livligt uppskattade skämtnummer. Den av ett 100-tal
medlemmar och gäster besökta sammankomsten
upplöstes successivt framåt midnattstiden.
F. Dn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
