Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAFTE 229
TEKNISK TIDSKRIFT
APRIL 1930
*
ELEKTROTEKNIK
HcDAKTORsJUUUS KÖRNER
INNEHÅLL: Några teoretiska synpunkter vid konstruktion av högfrekvensugnar, av L. Dreyfus. —
Växelströmsinstrument med kopparoxidullikriktare, av R. Lundholm. — Fysikaliska storheter och enheter, av John
Wennerberg. — Notiser. — Föreningsmeddelanden. — Rättelse.
NÅGRA TEORETISKA SYNPUNKTER VID KONSTRUKTION
AV HÖGFREKVENSUGNAR.1
Av L. Dreyfus.
Inledning.
I sin enklaste form består en högfrekvensugn av
en smältdegel och en cylinderspole, som omsluter
denna degel. Matas spolen med växelström, uppstår
ett växelfält, som alstrar virvelströmmar i chargen,
dvs. inom de i degeln befintliga metallstyckena.
Detta fält är jämförelsevis svagt, emedan den
magnetiska kretsens motstånd är mycket högt. Vid
industriella ugnar torde induktionen ligga mellan 1 000
och 2 000 gauss, i fall chargen är eller har blivit
omagnetisk. För att ändå ernå tillräckligt höga
virvelströmsförluster i ugnen måste periodtalet höjas
vanligen över 50 per. Amerikanarna med Northrup i
spetsen, som först utvecklade denna ugnstyp, började
olyckligtvis med frekvenser av flera tiotusental, och
kommo först så småningom ned till den
storleksordning av 500 till 1 500 perioder, som numera kunna
anses såsom normala. Men då hade ugnen redan fått
sitt namn "högfrekvensugn" och det namnet har den
sedan behållit, fastän ugnen i själva verket hade
blivit en medelfrekvensugn.
Även i en annan punkt började amerikanarna vid
fel ända. De hava nämligen så sent som 1928 och
kanske icke än i dag begagnat järn för den del av
den magnetiska kretsen, som ligger utanför degeln.
Det är dock otvivelaktigt, att framtidens större
högfrekvensugnar komma att uppvisa en laminerad
järnmantel utanför cylinderspolen. Denna mantel
förstärker nämligen fältet i degeln och avleder det
samtidigt från andra konstruktionsdelar i omgivningen.
Hade man utvecklat merfeZfrekvensugnen ur
låg-frekvensugnen, hade järnmanteln från början varit
ett självskrivet konstruktionselement.
En högfrekvensugn kommer sålunda att ungefär se
ut som fig. 1 visar. Den i stort sett cylindriska degeln
omgives av en cylinderspole, som är lindad med ett
enda lager tätt intill varandra liggande varv. Spolen
i sin tur omgives av den omtalade järnmanteln.
Den består av tunna plåtremsor, som i radiella plan
skiktas kring spolen.
i det följande kommer jag att diskutera några av
denna induktionsugn elektriska lagar; jag menar
de lagar, som bestämma fältfördelningen och
effektfaktorn, värmealstringen i ugnschargen och ugns-
1 Föredrag vid Svenska elektroingenjörsföreningens
sammanträde den 26 sept. 1930.
Fig. 1. Normal ugnskonstruktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:10:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1930e/0229.html
