Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-230
teknisk tidskrift
1 febr. 1930
vid högre periodtal med säkerhet ger bättre
ekonomiskt utbyte.
Enligt de slutsatser, som kunna dragas med
ledning av den tekniska litteraturen, visar periodtalet
för större ugnar fortfarande en fallande tendens.
Emellertid finnes härför en undre gräns, som är
bestämd genom de mekaniska krafterna. Spolens
primära och smältans sekundära amperevarv ligga mitt
emot varandra och hava motsatt riktning. Smältan
repelleras därför frän primärspolen. Trycket är
starkast i spolens mitt, där det liar storleken
cm2 Vi 000/ 9,81 ............ [ J
För en given effekt i smältan är produkten ASt2 • ]/ v
konstant. De mekaniska krafterna avtaga sålunda
med roten ur periodtalet.
Vid normala periodtal äro de mekaniska krafterna
endast välkomna. De trycka bort smältan från
spolens mitt och åstadkomma därigenom en strömning
i smältan enligt fig. 2. Tack vare denna omröring
blir smältan så väl blandad, att man erhåller ett
homogent material, vilket "är en av
högfrekvens-ugnens mest bekanta och uppmärksammade fördelar.
Bliva emellertid de mekaniska krafterna för stora,
pressas smältan i degelns mitt upp till en
verklig-fontän. Trycket t motsvarar nämligen en pelare
av höjden
200 n[AS1V 1
Ä= 9)8rlroöoj cm
där s2 betyder smältans specifika vikt. För järn med
s2 = 6,9 och vår 1 000 kg stålugn med AS, = 1 000
ger detta
h = 9 cm.
Blir h för hög måste man sänka effekten och
därmed krafterna, så snart hela chargen är nedsmält,
därigenom reduceras smältans strömning till ett
värde, som garanterar en god blandning utan att nöta
för mycket på degelns väggar och förkorta dess
livslängd.
Ett särskilt område, där de mekaniska krafterna
äro utslagsgivande för valet av periodtalet, bilda
ugnar för lättmetaller, sålunda aluminium och
aluminiumlegeringar.
Driftkoppling.
Till slut vill jag endast i korthet beröra den frågan:
hur kopplas en högfrekvensugn och hur skötes den
elektriska sidan av saken?
Vid alla större ugnar kopplas parallelt till
primärspolen ett kondensatorbatteri, som noga eller nära
nog kompenserar ugnens reaktiva effekt. Då denna
effekt är 10 till 20 gånger större än den aktiva
effekten, rör det sig härvidlag om stora enheter. En del
av denna kapacitet kan vara ständigt inkopplad,
resten bör vara uppdelad för att genom till och
frånslagning av delkapaciteter kunna inställa kopplingen
i resonansläge (fig. 4).
En komplikation tillkommer därigenom att
primärspolens reaktans mycket avsevärt sjunker under
arbetsperioden. Även om chargen från början är
omagnetisk, så intränger i alla fall fältet med större
belopp i degeln, när processen börjar med lokala
virvelströmshärdar, än när den slutar med ett hela
degelutrymmet omslutande virvelströmshölje. I själva
verket är denna variation så stor, att det behöves
både fin- och grovreglering för att ej för långt
avlägsna sig från resonanspunkten. Grovregleringen
sker då på det sättet, att man i början inkopplar
endast större delen av primärspolens varv, och
resten först senare, när ugnsreaktansen har sjunkit
tillräckligt. Därmed vinner man två eller om man vill
flera grova regleringssteg; avståndet dem emellan
ut-fylles genom finreglering av den till ugnen parallellt
kopplade kapaciteten. Mycket bekvämt men rätt så
dyrbart är finreglering medelst vriddrosselspolar,
som huvudsakligen användes vid
laboratorieutrustningar.
Jag måste medgiva, att jag aldrig sett en
högfrekvensugn av främmande fabrikat i drift, men jag
föreställer mig i alla fall, att kopplingen i den
hittills beskrivna formen är långt ifrån idealisk.
Re-sonanspunkten är ju mycket skarpt utpräglad, vilket
är en nödvändig följd av den låga effektfaktorn.
Men faller man ur resonans, så blir
generatorspän-ningen labil. Antingen åker den upp, ifall den
kapacitiva belastningen får övertaget, eller den åker
ner —t och detta torde vara det vanligaste —• när
ugnsreaktansen sjunker. Dessa spänningsvariationer
kunna bliva rätt betydande, emedan generatorns
induktiva spänningsfall vid fullast kan vara lika stort
eller större än dess tomgångsspänning.
Det kan därför vara av intresse att höra, att vid
Asea:s koppling — och så vitt mig bekant, endast
vid denna koppling — de beskrivna svårigheterna
icke förefinnas. Detta har uppnåtts genom
mellan-koppling av ett jämförelsevis litet hjälpbatteri
mellan generatorn och belastningskretsen. Denna
hjälp-kapacitet är så avpassad, att den just upphäver
generatorns induktiva spänningsfall, se fig. 4. Ugnen får
därför under alla förhållanden en spänning, som i det
närmaste svarar mot generatorns tomgångsspänning.
Växer vid konstant spänning ugnens reaktiva effekt,
så måste överskottet till en början täckas av
generatorn. Men detta återverkar icke på ugnens
spänning och effekt. Naturligtvis måste effektändringen
Fig. 4. Kopplingsschema med kompenserad hogfrekvensgenerator. S. C.—
seriekapacitet, R. C. = reglerbar kapacitet, K. C. — konstant kapacitet.
så småningom utregleras genom efterjustering av
huvudkondensatorbatteriets kapacitet. Men denna
reglering tillgripes endast till skydd mot generatorns
överbelastning. Om man kör i resonans eller icke
märkes ej på ugnsspänningens variationer utan
endast på generatorns amperemeter eller
kilosin-mätare. Det är dessutom mycket lätt att helt
automatisera denna koppling och därmed begränsa
driftpersonalens arbete till avvecklingen av den
metallurgiska processen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
