Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-232
teknisk tidskrift
1 febr. 1930
ligt. För övrigt skulle även vid shuntning förlusterna
stegras proportionellt med mätområdets utökning.
Mätområden och känslighet hos milliamp.-metrar
system Gossen.
Mätområde Klämspänning vid Effektförbrukning
fullt utslag vid fullt utslag
Voit m VA
c:a c a
0-1 milliamp..... 0,45 0,45
0—2 ......0,5 1
0—5 „ .... 0.6 3
0—10 „ .... 0,65 6,5
0—25 „ .... 0,8 20
0—50 „ .... 1 50
För att komma ifrån ovan berörda svårigheter
föreslog undertecknad tillverkarens svenske representant
att skaffa en strömtransformator för utökning av
mätområdet emot större strömvärden. I samråd med Asea
utarbetades en lämplig konstruktion för en dylik
strömtransformator och numera tillverkas denna typ
av nämnda firma för Bergman & Bevings räkning.
Strömtransformatorn ifråga är avsedd att kombineras
på sekundärsidan med en wepemeter för 0—5
milliamp. och har uttag på primärsidan för strömstyrkorna
0.1. 0,25, 0.5, 1.25 och 2.5 amp. vid fullt utslag på
instrumentet. Tack vare användandet av utsökt gott
strömtransformatorjärn och ändamålsenlig
konstruktion för övrigt har det lyckats att vid relativt små
dimensioner på strömtransformatorn (vikt 4,9 kg)
uppnå ganska god omsättningsnoggrannhet (se
korrektionskurvorna fig. 3 och 4), trots att förlusterna
[-Kör-r-üeSstrcck-]
{+Kör-r-
üeSstrcck+}
^n~TT 1 i
Fig. 3. Uppmätt korrektionskurva vid 50 per. för en
5 mA wepemeter kombinerad med speciell
strömtransformator.
/Cor-r-Dc/strrxA
*/
O
Fig. 4. Omsättningskorrektion vid 50 per. för
ström-transformatorn, (Samma kurva som fig. 3, sedan
instrumentfelen eliminerats.)
i strömtransformatorn äro av samma ringa storleks-
ordning som i instrumentet.
Kombinationens (strömtr. + instr.) inre
effektförbrukning är praktiskt taget rent aktiv och därför
inom vida gränser oberoende av periodtalet.
Förbrukningen är något olika på olika primäruttag (se
omstående tabell). I ogynnsammaste fall (uttaget
för 2,5 amp.) är förbrukningen ca 12,5 mVA och i
gynnsammaste fall (uttaget för 0,1 amp.) ca 6,4 mVA
vid fullt utslag. I en Siemens precisionsampermeter
är förbrukningen som ovan nämnts ça 6,5 VA eller
500 till 1 000 ggr så stor. Man får en föreställning
om känsligheten, om man betänker att
kombinationens impedans på uttaget för 2,5 amp. ungefär
motsvarar motståndet i 1/4 meter 2,5 mm2 koppartråd.
Vill man fullt tillgodogöra sig känsligheten på detta
uttag, måste man alltså tillse, att
tilledningsslad-darna äro korta och grova och kontakten i
klämskruvarna god.
Primäruttag Effektförbrukning (uppmätta värden) vid fullt utslag
för, Amp. i wepemetern för 5 mA Voltamp. i
strömtrans-foimatorn Voltamp. totalt Voltamp.
2,5 2.9 • 10"3 9.7 ■ 10" 3 12.6 • 10~3
1,25 v 6,1 • 10-8 !),o • 10 •
0,5 ii 4.3 • 10 3 7,2 • lo-3
0,25 4,9 ■ 10~3 7.8 • 10~3
0,1 35 • 10 ~3 0,4 ■ 10 3
Strömtransformatorn kan överbelastas
kontinuerligt till minst tiodubbla normala strömmen ocli kan
därför även kombineras med wepemeter för högre
ström än 5 mA, om man vill mäta större strömmar
än 2.5 amp. Effektförbrukningen blir därvid givetvis
större (strömtransformatorförlusterna ökas ju med
kvadraten på strörnstyrkan), men omsättningsfelet
blir i stället försvinnande litet. Kombineras åter
strömtransformatorn med en wepemeter för lägre
ström, exempelvis för 1 mA, blir omsättniiigsfelet
jämförelsevis stort men till gengäld blir
kombinationen ytterst känslig (0,8—0,6 mVA vid fullt utslag).
En sak bör man observera vid användning av
instrumentet, nämligen att detta egentligen mäter det
galvanometriska medelvärdet. Imei på strömmen och
ej effektivvärdet /cff_ ehuru det är graderat så,
att vid rent sinusformad ström skalan anger
strömmens effektivvärde /,.,T- Vid ej sinusformad ström
avläser man därför på skalan en ström J, som
är = l,ii •/lne<J. (l,u = förhållandet^^ för sinus-
^ med,
formad ström).
hrr
Anm. Som bekant brukar man kalla förhållandet f-^-’-
l med.
för strömmens formfaktor. Formfaktorn k är alltid större
än 1 och ju större den är desto spetsigare är
kurvfor-men. Genom att mäta samma ström dels med ett
vanligt instrument, som ger hu., och dels med
likriktare-instrumentet, som ger J = 1,11 7mea. , kan man
bestämma formfaktorn, vilken blir
j__^ avläst ström på vanlig amp.meter _. ^ ht t..
’ avläst ström på likriktareinstrumentet ’ ./
Detta sätt att bestämma formfaktorn på en
växelström förtjänar måhända att läggas på minnet.
Naturligtvis får det anses vara en liten olägenhet,
att likriktarinstrumentet icke vid alla kurvformer
mäter effektivvärdet på strömmen Zefl utan i stället
mäter /efr. Emellertid finner man vid närmare
fi
eftertanke, att i många fall strömmen J har fullt ut
lika stort berättigande som Zeff. Exempelvis är
tom-gångsströmmen för en transformator alltid mycket
deformerad och att som det heter "geometriskt
addera" denua tomgångsström till exempelvis en
sinusformad belastningsström för att få primärström-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
