Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
TEKNISK TIDSKRIFT
12 april 1930
tiska tillämpningen av den teoretiska kemien är
emellertid ofta så svår och samtidigt så viktig för tekniken,
att en utförligare framställning av samma kompetenta
författare varit av stort intresse. Detta torde även utan
nämnvärd ökning av sidoantalet ha varit möjligt, t. e.
på bekostnad av de analytiska anvisningarna. Dessa äro
nämligen knappast tillräckligt utförliga för att göra
användningen av större, analytiska handböcker överflödig.
I boken avhandlas: alstring och mätning av elektrisk
energi, elektrotermiska förfaranden, smältelektrolys,
elektrolytiska processer i vattenlösning, galvanoteknik,
galvaniska element och ackumulatorer samt omvandling
av gaser. Man finner häri mycket nytt och intressant.
En svensk läsare kan kanske tycka, att de svenska
insatserna, t. e. rörande kalkkväve, aluminiumoxid,
elektro-termisk zink, blivit styvmoderligt behandlade, men å
andra sidan får man betänka ämnets stora omfattning
och värdesätta, att författaren utförligast behandlat just
de processer han själv haft tillfälle att ingående studera.
Uppställningen är klar och överskådlig med talrika
rubriker och underrubriker, varför det är lätt att finna
reda på det man önskar. Boken ägnar sig sålunda
förträffligt som uppslagsbok.
Agi.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska teknologföreningens avdelning för kemi och
bergsvetenskapsamlades den 17 januari 1930 kl. 19,30 å
föreningens lokal till ordinarie sammanträde under
ordförandeskap av civilingenjör A. D. Ellgar. Denne
hälsade de närvarande välkomna och tackade för
avdelningens visade förtroende genom att välja honom till sin
vice ordförande.
Berättelsen för det gångna arbetsåret anmäldes färdig
och lades med godkännande till handlingarna.
Civilingenjören Gösta Angel höll därpå ett föredrag
rörande: "De senaste framstegen inom den tekniska
elektrokemien, några studier och erfarenheter från skilda
delar av Europa (även Ryssland)", illustrerat med
skioptikonbilder och en kinematografserie från
Flodinjärns-tillverkningen vid Långshyttan. •
Föredraget följdes av diskussion.
Bergsingenjör Gustafsson framhöll, att en del av de
uppgifter och siffror föredragshållaren lämnat rörande
den Flodin—Gustafssonska metoden behövde i viss mån
justeras, eller voro missvisande. De från Hagfors och
Långshyttan lämnade driftsresultaten voro sålunda icke
direkt jämförbara. Kraftåtgången i Hagfors hade för
övrigt icke varit 2 700 utan, så vitt talaren kunde
minnas, 2 630 kWh i genomsnitt per ton tappat stål.
Orsakerna till att kraftförbrukningen i Hagfors varit så pass
hög voro följande: Ugnen i Hagfors var konstruerad för
en belastning av 2 500 à 3 000 kW, men hade körts med
i regel endast 1 500 à 1 800 kW. Redan häri låg en
merförbrukning av troligen 100 kWh per ton, då
förlusterna i ugnen varit onödigt stora. Den använda låga
belastningen berodde på, att brikettverkets kapacitet ej
tillät högre belastning av ugnen. Den i Hagfors
använda sligen höll vidare endast ca. 60 % Fe, under det
sligens järnhalt i Långshyttan var ca. 65 %. På grund
av den mindre slaggmängden genom den rikare malmen
kan en skillnad av ca. 100 kWh per ton förklaras.
Därtill kom att en stor del av chargerna i Hagfors hade
starkt överhettats, på grund av att stålet måste
transporteras en lång vägsträcka för användning i en annan
ugn, vilken omständighet givetvis var av ganska stor
betydelse för kraftåtgången. Vidare måste observeras,
att siffran från Hagfors utgjorde medeltal för en stor
mängd charger, inkluderande strömförbrukning för
igångsättning, varmhållning under stillestånd etc., under
det att de för Långshyttan anförda siffrorna, 195 à 2 400
kWh, tydligen utgjorde resultat från enstaka charger.
Skillnaderna mellan Hagfors- och Långshytteresultaten
voro således ej så stora, som de nakna siffrorna visa.
Talaren önskade vidare framhålla, att det väsentliga
i den Flodin—Gustafssonska metoden icke låge i
briketteringen och användande av en viss ugnskonstruktion,
såsom föredragshållaren angivit, utan i andra
omständigheter, på vilka emellertid talaren på grund av ännu
pågående patentbehandling, ej ville ingå vid detta
tillfälle.
Vid driften i Hagfors hade man gjort en ganska
intressant erfarenhet. Till en början höll sig
strömförbrukningen i den större ugnen vid en höjd, som ej
stod i proportion till de ernådda resultaten i den mindre
ugnen. Efter ökning av spänningen på talarens initiativ
till det dubbla mot förut, eller till 100—-200 volts
fasspänning, motsvarande 173—346 volts huvudspänning,
sjönk emellertid strömförbrukningen till den för
förhållandena i Hagforsugnen normala, eller 2 500 kWh
per ton. Det hade sålunda visat sig, att fasspänningen
måste stå i ett visst förhållande till effekten per
elektrod, så att ju större effekten hölls, desto högre skulle
spänningen vara.
Talaren tillfrågade föredragshållaren om det i
Miguet-ugnen använda periodtalet.
Civilingenjör Angel lämnade den upplysningen, att
periodtalet vid Miguet-ugnen hade varit 50 perioder.
Bergsingenjör Gustafsson tackade för upplysningen.
Ett lägre periodtal hade delvis förklarat den
gynnsamma fasförskjutningen. Vid ugnen i Hagfors, där
ström med 26 perioder hade använts, hade, medan
ugnen ännu drevs med den lägre spänningen,
fasförskjutningen uppmätts till 0,988—0,995.
Civilingenjör Angel påpekade de väsentligt olika
belastningsförhållandena vid de båda jämförda ugnarna.
I Hagfors arbetade man med en effekt av 1 500 à 1 800
kW, 3 elektroder och en fasspänning av 50—100 voit,
vid Miguet-ugnen med 4 500—5 750 kW, en elektrod och
en spänning av 45—55 voit. Härav följer att
strömstyrkan per elektrod i Miguet-ugnen, vilken, soin förut
nämnts, uppgick till maximum 120 000 amp. var ofantligt
mycket större än i Hagforsugnen. De fördelaktiga
siffrorna å fasförskjutningen vid Hagforsugnen voro
sålunda icke så märkliga.
Slutligen påpekade ingenjör Angel, att han i
huvudsak stött sina uppgifter angående Flodinförfarandet på
upplysningar som lämnats av ingenjör Flodin, samt
tackade för de kompletterande siffror, som lämnats av
ingenjör Gustafsson, vilka givetvis skulle inkomma i
tidskriften.
’Sedan diskussionen avslutats, tackade ordföranden
för det synnerligen intressanta föredraget, som ännu en
gång givit vittnesbörd om föredragshållarens gedigna
och omfattande sakkunskap i sitt ämne.
Därefter höll civilingenjören G. W:son Cronquist ett
föredrag om "Glasfabrikationen vid Kosta glasbruk"
och visade en serie kinematografbilder från samma
tillverkning.
Båda föredragen komma att införas i Teknisk
tidskrift.
Ordföranden tackade å avdelningens vägnar
föredragshållaren, varefter det av ett 40-tal medlemmar
besökta sammanträdet avslutades.
Därefter följde supé och samkväm. E. 8.
Rättelse.
I årsberättelsen över avdelningens för Kemi ocli
Bergsvetenskap verksamhet under år 1929, införd i
Bergsvetenskap 1, 1930, har genom ett beklagligt
förbiseende • under rubriken föredrag bortfallit uppgift om
bergsingenjör Hans Lundbergs föredrag om Svensk
malmletning i Nordamerika, vilket härmed till rättelse
meddelas. A. D. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
