- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Kemi /
29

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12 april 1930 KEMI 29

ernås för att direkt framställa mjukt järn och stål
och dessutom skulle en förbättrad ekonomi uppnås.

Fig 10. Schematisk bild av vattenrening genom elektro-osmos. Rw =
rå-vattenbehållare, Dw = renvattenbehållare, /, //, III, X = elektro-osmotiska"
celler. ^ = anod, if = katod, Z> —diafragma. s = avlopp för surt vatten,
b = avlopp lör alkaliskt vatten, c — inlopp lör vatten, som skall renas,
z = inlopp för råvatten till spolning av anod- och katodrummen, d = dito
för rent vatten till sista cellen i serien.

avdunstningseffekt av 45 kg vatten pr kWh. Enligt
uppgift lär man vid garantiproven ha uppnått 55—
60 kg vatten pr kWh.

Av civilingenjör Hj. Hellquist har utarbetats ett
nytt förfarande för ytförädling av metaller. Detta
går ut på en beläggning av föremålen på
elektrolytisk väg med blysuperoxid. Man kan på detta sätt
allt efter önskan få en vackert svart eller rödaktig
yta matt eller blank. Överdraget avser dels att
förhöja utseendet hos föremålen och dels att tjäna som
rostskydd. Då det gäller skydd mot röstning i fuktig
luft har den s. k. "melliseringen" visat sig väsentligt
överlägsen zinkgalvanisering. Särskilt viktigt är, att
rostningen icke fortskrider, om
blysuperoxidbelägg-ningen på någon punkt av järnet skulle vara
bristfällig. Förfarandet användes sedan 41/2 år tillbaka
i stor skala vid flera verkstäder.

Inom alkaliindustrien ha under de sista åren
såvitt bekant inga epokgörande uppfinningar gjorts.
De i mitt förut omnämnda tidigare föredrag beskrivna
mekaniska klorkalkkamrama enligt Backman ha haft
en vacker framgång. Talrika sådana anläggningar
ha uppförts i Frankrike, Tyskland, Holland, Spanien,
Österrike och Ryssland. Å fig. 11 visas en
Backman-anläggning vid en tysk alkalifabrik.

Det vid A. S. Borregaard utexperimenterade
förfarandet att utvinna raffinerat koksalt vid
indunstning av den elektrolytiska alkaliluten, enligt
undertecknads patent, har förvärvats av Dr Alexander
Wacker A. G. für elektrochemische Industrie i Bayern
och av sovjetregeringen för användning vid den nya
stora elektrolytiska anläggningen i Beresniki.

Användningen av värmepumpprincipen för
indunstning av alkaliluten från cellerna har blivit mer och
mer allmän. För att höja temperaturen hos den
avgående ångan tillräckligt för att kunna utnyttja
densamma i indunstningsapparaternas värmekroppar
torde inblåsning av högtrycksånga medelst en
injektor ställa sig fördelaktigare än mekanisk
kompression av ångan.

För överförande av den från indunstningsappa-

Längdxbreddx
höjd i cm

En ny intressant elektrolytisk process eller rättare
en kombination av elektrolys och elektrofores har
utarbetats av Siemens & Halske. De föra sedan
någon tid i marknaden s. k. elektro-osmos-apparater
för erhållande av "destillerat vatten utan
destillation". Dessa bestå av ett flertal elektrolytiska celler,
sammanförda till en filterpressliknande apparat
(fig. 9). Varje cell är genom två diafragmor
avdelad i tre rum, ett katodrum och ett anodrum samt
mellan dessa ett rum utan elektrod (fig. 10). Låter
man genom dessa mellanrum vatten strömma genom
en serie av celler, så vandra de i vattnet befintliga
katjonerna in i katodrummen och anjonerna in i
anodrummen. På grund av elektroforesen utfällas
samtidigt närvarande fasta partiklar på
diafragmorna. Man kan på detta sätt till slut nå en mycket
hög renhetsgrad hos vattnet. Energiförbrukningen
beror på det ursprungliga vattnets beskaffenhet och
på hur långt man behöver driva reningen. Utgår
man från ett "medelhårt" vatten, uppger firman
energiförbrukningen till 3 kWh pr 100 liter vatten av
samma renhetsgrad som vanligt destillerat vatten.
Storleken och kapaciteten av de standardtyper, som
äro i bruk, framgår av nedanstående tabell 3:

Tab. 3. Siemens & Halskes elektroosmosapparater.

Vikt
kg

Liter pr tim. vid ett råvatten
med en indunstningåterstod i

mg pr 1 av
lOO—200 I 200^350 | 550^-600

Pris i kr.
c: a

c*a o*a

1220X170X180,2 900 iOO^öO 150-200 120-150112 500:
-11200X120X170 600100-120 70-90 50-70 9 800:-

III 190X 90X150 380 25-30 20-25 12-20 3 750:-

IV 85 x 35x 40 50 4-5 3,5-5 | 2,5-3,5 925:-

Dessa apparater ha redan hunnit få ganska stor
användning vid laboratorier, bryggerier,
mineralvattenfabriker etc. Däremot kunde
elektroosmosappa-raterna icke konkurrera med destillationsapparater
enligt värmepumpningsprincipen, då det gällde
erhållande av stora mängder rent vatten till
vätgas-cellerna vid Norsk Hydros stora nyanläggning, utan
gick firman irt för den sistnämnda typen. Av en
firma, med vilken jag på sin tid samarbetade,
levererades 4 stora destillationsanläggningar med en
kapacitet om vardera 12 000 1 pr tim. och en garanterad

Fig. 9. Siemens & Halskes elektro-osmos-apparat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:10:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1930k/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free