Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAFTE 2
TEKNISK TIDSKRIFT
FEBR. 1930
KEMI
Redaktör: Evert Norlin
utgiven av svenska t e k n o logfürt-ni ngeln.
INNEHÅLL: Framställning och användning av flytande klor, av civilingenjör Sten Kjellgren. — Framställning av
rågummi, speciellt i Nederländska Indien, av dr T. Å. Tengvall.
FRAMSTÄLLNING OCH ANVÄNDNING AV
FLYTANDE KLOR.1
Av civilingenjör Sten Kjellgren.
Tekniken att i industriell skala överföra gaser i
flytande form uppkom under början av 1880-talet
År 1881 påbörjades således de första fabriksmässiga
tillverkningarna av flytande kolsyra och ammoniak.
Några år senare följde flytande svavelsyrlighet, och
sedan under loppet av årtiondet kväveoxidul,
klormetyl m. fi. Det är under sådana förhållanden
endast naturligt, att vid denna tidpunkt även försök
gjordes med förtätning av klorgas. Härvid stötte
man emellertid på helt andra svårigheter än vid
arbetet med nyssnämnda gaser, beroende på de starka
korroderande egenskaper, som fuktig klorgas har.
Det var därför först sedan man kommit underfund
med, att dessa förorsakades av fuktigheten i luften,
och att torr klorgas vid vanlig temperatur är i stort
Fig. 1. Vätskekompressor.
sett inaktiv mot de flesta metaller, som förtätningen
av klorgas kunde genomföras. Den som först lyckades
härmed var tysken Knietsch vid Badische
Anilin-& Sodafabrik, vilken år 1888 erhöll patent å den
första praktiskt användbara metoden för framställning
av flytande klor.
Knietsch grundade sin metod på att vid vanlig
temperatur utsätta en torr, koncentrerad klorgas för
ett så högt tryck, att densamma övergick i flytande
form. Då flytande klor vid + 15°C har ett ångtryck
av 5,75 ata, så måste han, med hänsyn till att den
använda klorgasen ej var 100 %-ig, använda sig av
ett tryck av 8—9 ata. För att kunna utsätta
klorgasen för detta höga tryck, utan risk för läckage,
konstruerade Knietsch, vad man skulle kunna kalla,
en vätskekompressor, fig. 1. Apparaten bestod i
princip av en U-formad behållare innehållande konc.
svavelsyra. I ena skänkeln var ovanför svavelsyran
c-tt lager av fotogen, i vilket en pumpkolv arbetade.
Svavelsyrepelaren i den andra skänkeln erhöll
härigenom en upp- och nedgående rörelse, genom vilken
klorgas växelvis sögs in och pressades vidare till en
tryckbehållare. På grund av kompressionsvärmet
skedde någon förtätning ej i denna. Gasen leddes
emellertid vidare genom en vattenkyld rörspiral,
varest kloren övergick i flytande form, och varifrån
den fick rinna ned i en behållare. Anordningen i sin
helhet framgår av fig. 2, där G är en gasklocka för
torr, konc. klorgas, P vätskekompressorn, K
kylspi-ralen, F behållare för flytande klor och b markerar
ett transportkärl för densamma.
1 Föredrag hållet vid sammanträde i Svenska
teknologföreningens avdelning för kemi den 6 mars 1930.
Fig. 2. Anläggning för framställning av flytande klor ur gasformig.
Knietsch fick många efterföljare, av vilka dock de
flesta arbetade på i princip sett samma sätt, och
endast införde vissa tekniska förbättringar, t. e.
användandet av vanliga kolvkompressorer i stället för
vätskekompressorerna. På en diametralt motsatt väg
slog emellertid Gesellschaft für Linde’s Eismaschinen
i Wiesbaden in. Denna firma var sedan gammalt
specialiserad på kylmaskiner, varför det för den
föll sig mest naturligt att grunda en metod enbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
