Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAFTE 2
TEKNISK TIDSKRIFT
FEBR. 1930
KEMI
Redaktör: Evert Norlin
UTGIVEN av svenska T e k NOLOGfBre N t NGE.n1.
INNEHÅLL: iEn värdefull beståndsdel i sulfatsåpa, av Håkan Sandqvist och Thors ten Hj! son. Lindström.
Widmers mikrofraktioneringsapparat, av civilingenjör Karl-Ivar Skärblom. — Litteratur.
EN VÄRDEFULL BESTÅNDSDEL I SULFATSÅPA.
Av Håkan Sandqvist och Thorsten Hj:son Lindström.’
Av de många, på det hela taget ännu ganska
okända beståndsdelar, som ingå .i sulfatsåpan
eller den därav framställda talloljan, synes en, som
förekommer i endast ringa mängd, nämligen omkring
3 % i talloljan, kunna komma att få en vida större
betydelse än t. o. m. de i mycket större mängd
förekommande harts- och fettsyrorna. Det är talloljans
fytosteriner.
Sterinerna äro högmolekylära, endast kol, väte och
syre innehållande föreningar av alkoholnatur,
tillhörande den alicykliska serien, vilkas ofantliga
utbredning i såväl djur- som växtrikena, där de
företrädesvis följa fetterna åt, tyder på att de äro av
fundamental betydelse för livsprocessen. Arten av
denna betydelse är emellertid alldeles okänd, och
ste-rinernas konstitution och inbördes sammanhang äro
mycket ofullständigt utredda.
Bäst känd är zoosterinen kolesterin, upptäckt för
mer än 100 år sedan, vilken finnes i så gott som alla
delar av djurkroppen, mest i hjärnan och
ryggmärgen. Växlingarna av dess halt i blodet och andra
organ är f. n. föremål för en livlig
forskningsverksamhet. Dess konstitution är till en viss del
klarlagd. Övriga zoosteriner äro rätt få.
Av fytosteriner finnes däremot ett mycket stort
antal beskrivna och namngivna. "Överallt, där man
sökt steriner i växter, där har man också funnit
dem." (Meyer und Jacobson.) Det finnes
emellertid skäl att antaga, att de allra flesta av dessa
fytosteriner äro blandningar av två eller flera individer
av ett jämförelsevis ringa antal existerande rena
sådana, Trots fytosterinernas stora beständighet och
utmärkta kristallationsförmåga äro de nämligen
ytterligt svåra att skilja från varandra och kunna även
i blandning med varandra i vissa fall visa
jämförelsevis skarpa smältpunkter och i övrigt uppträda som
enhetliga ämnen.
Att sulfatsåpan innehåller fytosterin påvisades
först av Bergström.1 Den ene av oss sysslade
senare2 med denna substans och ansåg den då vara
ett enhetligt ämne. Ytterligare, ännu ej publicerade
undersökningar av Sandqvist och Hök hava
emellertid visat, att talloljefytosterinen är en blandning av
åtminstone tre ämnen, varav en, huvudbeståndsdelen,
säkerligen är sitosterin och en annan är
dihydrosito-sterin.
1 Bih. t. Jernkontorets annaler 18 507 (1911).
2 Sandqvist: i. V. A. handl. nr 10 60 o. f. (1922).
Sterinernas tekniska betydelse har tidigare icke
varit stor men man har dock använt kolesterin- och
"fytosterin"-acetaternas olika smältpunkt för att
analytiskt skilja på djur- och växtfett. Numera har en
i mjöldryga och i jäst förekommande fytosterin,
ergo-sterin, som vid bestrålning med ultraviolett ljus
erhåller antirakitiska verkningar (verkningar som
vitamin D), fått medicinsk användning under olika
benämningar såsom Vigantol, vitasterol m. fi.
En prövning (på råttor) av belysta talloljesteriner i
fråga om tillväxtbefordrande egenskaper gav icke
något positivt resultat.
Då det härovan säges, att sterinernas tekniska
betydelse varit liten eller ingen, så gäller det rena eller
någotsånär rena sådana. Mer eller mindre
bearbetade naturprodukter med sterinhalt hava däremot
länge använts för vissa ändamål, där denna halt
varit av betydelse — fast man icke alltid vetat om
det. Det är särskilt för framställning av en viss typ
av emulsioner.
Med emulsion menas en uppslamning av en vätska
i en annan. Förutsättningen för att 2 vätskor skola
kunna bilda en emulsion är tydligen att de icke äro
i någon högre grad lösliga i varandra. För
emul-tionens hållbarhet fordras dessutom vanligen
närvaron av ett tredje ämne, en emulgator. De i
praktiken vanligaste emulsionerna äro sådana, där en
olja eller ett fett i små droppar äro fördelade i vatten
eller i en vattenlösning. Ex. mjölk, maskinolja i
vatten, "vattenlösliga" oljor av olika slag.
Konstgjorda sådana emulsioners stabilitet höjes genom
närvaro av tvål eller andra dylika vattenlösliga
ämnen som emulgatorer.
Utom dessa emulsioner finnes det en så att säga
motsatt typ, där vattnet eller vattenlösningen i fina
droppar är fördelat i fettet eller oljan. Ex. smör och
margarin, en mängd medicinska och kosmetiska
salvor, de emulsioner, som bildas, då man använder
marinoljor. Som emulgatorer i dylika fall har man
föreslagit och även i praktiken med större eller
mindre framgång använt en hel del fettlösliga ämnen.
För vissa ändamål är u 11 f e 11 (adeps lanæ)
viktigt. I blandning med vaselin eller paraffinolja, som
ensamma icke kunna emulgera vatten, giver det
starkt vattenupptagande, hydrofila, blandningar.
Denna ullfettets egenskap har tillskrivits dess halt
av steriner, nämligen kolesterin och
"oxikoleste-riner". Numera använder man i stället för ullfett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
