Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
TEKNISK TIDSKRIFT
12 april 1930
Fig. 1. Plausons kolloidkvam.
2) De då tillverkade typerna av desintegratorer och
slungkvarnar gingo för sakta, för att slagverktygen
skulle kunna hinna med någon större avverkning och
dessutom voro de ej lämpade för så små
kornstorlekar, som det här var fråga om. Kornen ligga i
dessa apparater ej på något stöd, när de träffas av
slagverktygen. Här är det i allmänhet ren
skärverkan. Omkring 1916, då många uppfinnare isynnerhet
i Förenta staterna voro sysselsatta med frågan att
söka finfördela fasta kolväten i oljor för att
åstadkomma flytande bränslen upptäcktes den stora
periferihastighetens betydelse vid sönderdelning av korn
till mycket små storlekar i krossapparater av denna
typ. Dessutom iakttog man den hydrauliska
skärverkan, vilken sedermera erhöll sådan stor betydelse
vid konstruktionerna av de egentliga
kolloidkros-sarna.
Utom dessa rent mekaniska svårigheter tillkom så
krossapparaternas uppvärmning vid de höga
hastigheterna. vilket oftast omöjliggjorde mera explosiva
och värmekänsliga kroppars förmälning.
Då man så sent som 1920 ännu ej lyckats
framställa kolloidala korn i teknisk skala på mekanisk
väg, började många tro att denna metod vore
olöslig. Vid denna tidpunkt började den första
kolloid-kvarnen försöksvis användas. Den var konstruerad
av den baltiske ingenjören Hermann Plauson och
tillverkades av firman E. Passburg i Berlin. Där-
Fig. 2. Anläggning för finmalning av cellulosa med Plauson-kvarn. a = kulkvarn,
b — fläkt, c = dammfångare, (Z=mätkärl, e = blandare, † = kolloidkvarn, g — pump,
h = samlare, i = filter, k = avskiljare, 1 = luftpump, m = förvärmare, n torkskåp.
o = våtluftpump.
igenom erhöll den namnet Plauson-Passburgs
kolloidkvarn. Plauson hade i detalj studerat de svårigheter,
som vidlådde tidigare kvarnkonstruktioner. Han
utgick från det bekanta faktum att vid den finaste
kiossning, som utfördes i slungkvarnar, hamrarnas
stegrade omloppshastighet motsvarades av ett större
luftmotstånd, vilket försvårar utnyttjandet av den
större periferihastigheten och uppvärmer kvarnen.
Om man anordnar luftcirkulation för att kyla
kvarn och gods, följa de finaste partiklarna med i
luftströmmen utan att utsättas för någon vidare
krossning, utan att kastas emot rosterna, när de
träffas av hamrarna. Kornen gå förbi rosterna och
undergå trots upprepat återinförande i kvarnen ingen
ytterligare nedkrossning. Dessutom vika de små
partiklarna åt alla håll i luften, då hammaren träffar
dem. Kornen vila ej på något fast underlag, vilket
förorsakar liten avverkning. I kulkvarnen däremot
falla kulorna och godset direkt mot rosterna och
kulorna samt delvis godset självt mota varandra från
att undvika slagen. Enda felet med kulkvarnàrna är
att slagen äro för få och för svaga. Dessa
svårigheter övervinner Plauson därigenom att han väljer
er: desintegrator och låter slagarmarna träffa en
vätskeyta, således ett fullkomligt oelastiskt underlag,
så att kornen ej kunna undvika slaget utan måste
krossas, varjämte han låter slagarmarna rotera med
mycket stor hastighet, så att stort äntal slag pr
tidsenhet erhålles. Av fig. 1 framgår konstruktionen. I
det ringformiga huset a är lagrad en med armar
försedd trommel b. Armarna slå vätskan mot ett
underlag c, som också är försett med armar, vilka passa
in mellan armarna i trommeln. Därigenom erhålles
en stark slagverkan. Trommelns armar kasta ut
vätskan, och närmast intill trommeln uppstår ett
tomrum. Omkring armarna bildar sig en vätskering, som
genom det närmast trommeln befintliga
vakuum-området alltid suges inåt. Därigenom komma alltid
nya i vätska uppslammade parktiklar inom armarnas
verksamhetsområde och utsättas för krossning.
Slag-verkan hos armarna är utomordentligt stor, då de
rotera med en periferihastighet av 40, 60 och ännu
flera meter per sek. Vätskan med de uppslammade
kornen suges således ständigt in, underkastas
krossning och slungas sedan åter ut.
Utom dessa rent mekaniska verkningar tillkomma så
de plötsligt frigjorda stora värmemängderna, vilka äro
så stora att såsom vid sublimering
partikel-delarna skiljas åt. Friktionselektriska
verkningar uppträda också. Dessa hjälpa till att
hålla de fina kornen i dispergerat tillstånd.
Huvudsvårigheten med denna
kolloidkvarn består i tätningen av trommelaxeln
och uppnåendet av den höga
periferihastigheten med enkla mekaniska anordningar.
Vid en periferihastighet av 20 m/sek. erhölls
korn med en diameter av 0,3 ju och vid en
periferihastighet av 30 m/sek. nåddes
korndiametrar av 0,1 ß. Vid en hastighet av
40 m/sek. uppnåddes i allmänhet kolloidala
storlekar. Därav följer att gränsen för
nedkrossningen beror av de roterande delarnas
hållfasthet. Man använde i början stål med
en draghållfasthet av 4 000—8 000 kg/cm2.
Senare försökte man med fjäderstål av ännu
högre hållfasthet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
