Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 nov. 1930
borathaltiga tvättmedel A och B samt en på
laboratoriet gjord blandning C.
Enligt tabell 8 är hållfasthetsminskningen vid
tvättmedlet B trots den större perborathalten
betydligt mindre än hos tvättmedlen A och C, tydligen
beroende på stabilisering av perboratet i tvättmedlet
B genom magnesiumsilikat, som bildats av däri
ingående vattenglas och magnesiumsalter i
tvättvattnet. Emellertid är vattenglashalten tydligen även till
nackdel, enär en betydlig utfällning uppstått. Det
låga jodtalet lios fettsyrorna utvisar emellertid, att
i fällningen ingående fettsyror varit mättade, så att
autooxidation icke kunnat uppstå, Särskilda
jämförande tvättningsförsök med tvättmedlet B på
linneväv utvisade c:a 30 % större försvagning än hos
bomullsväv, vilket torde få tillskrivas huvudsakligen
kiselsyreutfällning på linnefibrerna,
De utförda undersökningarna över perborathaltiga
tvättmedel visa, att dessa tvättmedel kunna hava
ganska olika inverkan på vävnader, beroende på att
andra ingående tvättmedelsbeståndsdelar kunna
delvis förhindra perboratets angrepp på fibermaterialet.
På grund härav är ett kategoriskt fördömande av
alla perborathaltiga tvättmedel icke berättigat. Varje
tvättmedel måste bedömas individuellt efter företagen
provning.
Förändring i vävnadernas yttre egenskaper genom
tvättningen.
Genom tvättning kunna vissa yttre egenskaper hos
vävnaderna förändras, nämligen färg, glans, känsel
eller grepp samt lukt, och vid förvaring efter
tvättning kan den vita färgen gulna. Dessa yttre
förändringar äro ofta så framträdande, att de utgöra en
viktig faktor vid bedömning av ett tvättmedels
praktiska användbarhet.
Vid tvättning med olika tvålar var
färgförändringen beroende av de ingående fettsyrornas
egenskaper. Tvålar med mättade fettsyror framkallade
icke någon märkbar färgförändring. Tvärtom blev
väven vid stearintvål t. o. m. något vitare efter
tvättningarna. Innehöll tvålen omättade fettsyror,
uppkom däremot vid den tvättade vävens förvaring en
gul missfärgning, som blev starkare ju mera
omättade fettsyrorna voro eller ju större jodtal de
utvisade. Tvålar av soyabönolja och linolja
framkallade gulfärgning redan efter 15 tvättningar under
tvättseriens fortgång. Olein- och marseilletvålar
åstadkommo begynnande gulning efter en serie om
25 tvättningar först vid några dagars förvaring.
Efter några månaders förvaring hade den med
linoljetvål tvättade väven antagit en starkt citrongul
färg; med soyabönoljetvål tvättad väv var icke så
starkt färgd, och med olein- eller marseilletvål
tvättad väv var ännu svagare färgad, men dock tydligt
citrongul. Vävens gulnande vid dessa senare tvålar
kan möjligen tillskrivas en obetydlig ingående halt
av linolsyra i tvålarna.
Försök utfördes för att utfinna en lämplig metod
att avlägsna uppkommen gulfärgning hos tvättade
och förvarade vävnader. Bästa och enklaste sättet
visade sig vara att koka väven i mjukt vatten med
tvål av mättade fettsyror. Sålunda användes en väv,
som efter tvättning med tvål av soyabönolja i
Stocksundsvatten och ett års förvaring blivit starkt gul.
Vid kokning av denna väv en gång 30 min. med
83
kokosfettvål i Stockholmsvatten blev väven fullt vit,
och den vita färgen gulnade icke vid längre tids
förvaring.
Vid tvättning med tvålar av omättade fettsyror
kan man i avsevärd grad förhindra vävens
eftergul-nande genom att vid tvättningen tillsätta natronlut.
Som förut nämnts, avhärdar denna vattnet, så att
karbonat och hydrat av resp. kalk och magnesia
utfalla i stället för motsvarande kalkmagnesiatvålar.
Den gynnsamma inverkan av natriumhydrattillsats
vid såp- och tvåltvättning är sedan länge känd, och
bykning eller kokning med lutpulver tillämpas som
bekant vid hushållstvätt.
Vid tvättning med tvålar miste vävnaderna i
avsevärd grad sin glans och blevo matta, först när
mängden fällning började överstiga 10 %. Vid större
fällningar av mättade fettsyror fick väven ett styvt
vaxartat "grepp". Vid tvättning med ett
perborat-haltigt tvättmedel i hårt vatten uppkom avsevärd
fällning av oorganiska kalk-magnesiasalter, vilken
avsevärt nedsatte vävens glans och gav den ett
obehagligt, strävt grepp.
Vävnader med vid förvaring inträdd gulfärgning,
framkallad av omättade fettsyror, luktade även i
olika grad härsket. Denna lukt var starkast hos med
linoljetvål tvättad väv 2—3 veckor efter en
tvättseries avslutande och avtog sedan långsamt, Med
soyabönoljetvål tvättad väv luktade även starkt, med
oleintvål tvättad väv betydligt svagare. Med
stearin-och kokostvål tvättad väv hade en frisk "tvättlukt",
vilken var densamma även efter längre tids förvaring.
Praktiska slutsatser av de utförda tvättningsförsöken.
Av föreliggande undersökning över olika
tvättmedels inverkan på bomulls- och linneväv kunna
följande praktiska slutsatser dragas.
Tillsats av natronlut till tvättlösningar har icke
skadlig inverkan på de tvättade klädernas
hållfasthet, förutsatt att luften vid kokningen av vävnaderna
hålles utestängd från kokgrytan eller tvättmaskinen,
innu mindre inverkan har en sodatillsats.
Vattenglas medför inga fördelar framför natronlut och soda
utom vid perborathaltiga tvättmedel, men vattenglas
kan framkalla en del olägenheter särskilt vid
tvättning av linne. Tvål av olika fettsyror liksom
per-borattillsats visa olika inverkan alltefter
tvättvattnets beskaffenhet. Detta beror på vattnets större
eller mindre halt av lösta kalk- och magnesiasalter,
dvs. vattnets hårdhet.
Då ringa mängd tvål eller såpa upplöses i hårt
vatten, uppkomma olösliga kalk- och magnasiatvålar,
vilka avskilja sig i form av små flockar eller
volyminösa korn. Vid upplösning av mera tvål övergå
dessa flockar i en mera finfördelad form, och vid
tillräckligt tvålöverskott går finfördelningen så långt,
att s. k. emulsion uppkommer. I hushåll och
tvättinrättningar använder man som regel så stort
tvål-överskott, att utfällda kalk- och magnesiatvålar äro
emulgerade i tvättlösningen, vilket även är en
förutsättning för att önskad rengöringseffekt skall
åstadkommas. På grund av den starka finfördelningen
fastna utfällda kalk- och magnesiatvålar icke på
väven under själva tvättningen, men detta blir däremot
fallet vid den efterföljande sköljningen. Vid
densamma tillföres friskt vatten i stor mängd, och vid
utspädningen avskiljas flockar av kalk-magnesia-
KEMI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
