- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Mekanik /
6

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6

TEKNISK TIDSKRIFT

15 FEBR. 1930

bli klena ur hållfasthetssynpunkt och grövre bli
relativt svårpressade.

Temperaturfallskurvor upplades för några olika
flänstjocklekar för järn och aluminium (fig. 16) och
härur bestämdes dimensionerna för järnflänsen till 1,5

mm tjocklek, då = U,5 svarar mot en flänsbredd

t" c

av h = 11,3 cm, således flänsens totallängd = 226

k LULU LLl.lJ i LLLL

Fig- 4.

/$• fläns cundre)

Fig. 5.

mm. Flänshöjden valdes så, att hela flänsytan blev
lika med en rund fläns, vars yttre diameter var 147
mm. Flänsarna enligt fig. 7 och 11 svara häremot.

Beträffande värmeövergången mellan flänsen och
luften resonerades på följande sätt: Yid luftens
strömning (här avses endast genom temperaturskillnaden
alstrad strömning, "självkonvektion", även kallad
"fri strömning") uppåt längs flänsen utbildas ett
allt tjockare gränsskikt, som enligt Pohlhausen
och Kårmän1 begränsas av en parabel med
spetsen vid flänsens luftinströmningskant och vars ekv.

!~vl

lyder (5 = 5 1/—, då gränsskikttjockleken — på

V co

avståndet l från inströmningskanten, v = kinematisk
seghetskoefficient och co = lufthastigheten. Härav
synes att flänsens höjd l bör vara minsta möjliga för
erhållande av en liten gränsskikttjocklek med
åtföljande god värmeövergångskoeff. a■ Vidare går
gränsskiktet teoretiskt mot noll vid inströmningskanten
och följaktligen blir a här mycket stor. Av detta skäl

med vertikal kant och samma yta (fig. 12). De sneda
kanternas projektion i luftströmmens riktning blir
tillsammans med underkanten lika lång som den övre
kanten, men även denna kant har blivit längre än
inströmningskanten på flänsen i fig. 12.

Att värmeövergången stiger med lufthastigheten,
vilken här stiger med temperaturskillnaden, är givet.

Lufthastigheten ligger vid fri strömning under den
kritiska hastigheten.

Materialets värmeledningskoefficient X inverkar så,
att ju högre X är ju mindre blir temperaturfallet i
flänsen, dvs. denna blir mera jämnvarm och
medeltemperaturdifferensen stiger, vilket även har till följd
en ökad lufthastighet och därmed ett något högre a-

Försökens anordnande. I

Uppvärmningen av
provflänsrören skedde
genom ett i röret
inpassat elektriskt
värmeelement (enligt fig. 4).
Elementets ändar
isolerades med bomull.
Strömstyrkan och
spänningsfallet uppmättes,
varav det tillförda
värmet i kalorier pr tim.
beräknades. Flänsrören
upphängdes fritt i luften. Temperaturmätningarna
skedde med före och efter försöken kalibrerade
termoelement på flänsnavet, ti (enligt fig. 5 och
6) och i flänsspetsen medelst en mellan två
närbelägna flänsar inskjuten och med staniolpapper
omlindad termometer. Denna termometer kommer då
att visa något för låga värden, vilken skillnad på en
del flänsar kontrollerades med termoelement och
visade sig exempelvis i ett fall vid 45,6° max.
temperaturskillnad vara 2,2° för lågt. Detta gör dock
ingenting här, där hela undersökningen avser en relativ
jämförelse mellan de olika utförda flänsarna. De
felvärden, som komma att uppstå genom mätningar och
approximativa beräkningar, eliminera sig härigenom
av sig själva, då de tillämpats i samma grad vid alla
proven, som endast avse jämförelsevärden.

För att få ett mått på anliggningens inverkan
uppmättes i en del försöksserier temperatursprånget
mellan röret t2 och flänsnavet tr Temperaturen i
flänsspetsen uppmättes, såsom angives i fig. 5 och 6,
i de flesta fall upptill t.t som nedtill t- (fig. 5), var-

Fig. 6.

Fig. 7 - IS.

borde kunna antagas att just inströmningskanten bör
vara så lång som möjligt för erhållande av en
effektiv fläns.

Av denna anledning gavs en del flänsar den form
.som fig. 10 och 11 angiva. Den sneda kanten -f-
underkanten bliva tillsammans inströmningskanter och
de bliva av större längd än underkanten på en fläns

1 Z. ang. Math. Mech., Bd. 1, 1921.

igenom medeltemperaturfallet i flänsen erhölls. Vid
den runda flänsen togos motsvarande temperaturer,
för att konstatera rörets "bortskuggning" av den
ovanför liggande flänsytan och sidotemperaturen
13 (fig. 6) för max. temperaturfallet. Lufttemperaturen
t1 avlästes på en i närheten i jämnhöjd med
flänsarnas underkant befintlig, strålningsskyddad
termometer. De olika provade flänsformerna äro uppritade
i fig. 7—13.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:04 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1930m/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free