Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 jan. 1930
MEKANIK
37
vid alla spjä.ll-lägen, berättigat att använda fast
tänd-ning. Centrifugalregulatorns funktion är att hålla
varvtalet konstant genom reglering å spjället.
Tandningen inställes på det mot lägsta förekommande
varvtal, alltså högsta belastning, svarande värdet. Dylika
regulatorer ha i allmänhet så låg olikformighetsgrad,
att någon fara för slöseri med bränsle vid högre
varvtal knappast föreligger. Om vid en stationär motor
förgasaren ej ger konstant förhållande mellan bensin
och luft vid olika spjäll-lägen, så bör tändningsläget
bestämmas av det momentana spjäll-läget. Enär
fortfarande en regulator tankes manövrera spjället, så
att varje läge hos detta motsvarar ett visst varvtal,
så kan man även låta regulatorn direkt påverka
tänd-n ingen.
Slutligen skall nämnas ett specialfall, som dock
endast har teoretiskt intresse. Som naturligt är,
ändras det mest ekonomiska tändningsläget med
varvtalet. Med detta varierar i allmänhet även
förhållandet mellan bensin och luft i den blandning
förgasaren ger och så, att högsta varvtal ger rikare
blandning. På grund av att antändningshastigheten
hos rika blandningar är större än hos fattiga, bör
tandningen ske senare vid en blandning av det förra
slaget. Förgasarens konstruktion är nu i allmänhet
sådan, att de variationer i undertrycket, som
förorsakat störningar i blandningsförloppet, användas att
korrigera nämnda störningar. Undertrycket får
exempelvis reglera tillsatsluftens mängd. Man har
således möjlighet att ernå ringa olikformighet i
blandningen vid olika spjäll-lägen och varvtal. Man
kunde nu tänka sig en förgasare utförd på sådant
sätt. att vid visst spjäll-läge de ändringar i tand-
ningen, som betingas av varvtalets inverkan å
blandningsförloppet, gå i rakt motsatt riktning mot
detänd-ningsvariationer, som den ändrade kolvhastigheten
fordrar. Tändningen skall m. a. o. bli oberoende av
varvtalet. De säkerligen mycket stora variationer i
blandningsförhållandet, som ernåendet av ett sådant
resultat skulle fordra, komme utan tvivel att vid de
flesta varvtal orsaka höga bränsleförbrukningar. Man
bör även beakta, att övre gränsen för
bensin-luft-bland-ningens antändbarhet uppnås redan vid ett ringa
luftöverskott.
Som ett slutligt omdöme om problemet att söka
reglera en motor med endast ett organ kan man säga,
att problemet är av synnerligen invecklad art.
Någon generell lösning till detsamma finnes ej, då de
inverkande faktorerna äro många och dessutom var
för sig ofta ha en mycket komplicerad natur. Den
av dessa faktorer, som torde kunna påräkna största
intresset är utan tvivel förgasarens konstruktion.
Försök att utfinna en anordning för automatisk
tänd-ningsförställning utan att hänsyn tages till denna
viktiga detaljs inverkan på tändningen ha inga
utsikter att lyckas. En annan viktig fråga är, huruvida
motor och förgasare kunna tillverkas med en
noggrannhet, som möjliggör standardfabrikation utan
tidsödande och dyrbara injusteringar av
tändregle-ringsmekanismen hos varje särskild maskin å
provningsavdelningen. Man måste komma ihåg, att
bränslekostnaderna ej alltid utgöra den väsentligaste
delen av de totala driftskostnaderna. I enlighet
härmed torde för en motor, som ej bör vara allt för dyr
i anskaffning, den fullt fria tändningen vara att
föredraga.
MATARVATTENFRÅGAN.
Av diplomingenjör Collet Lindén, Helsingfors.
Inledning.
Den kraftiga utveckling ångpannetekniken under
de senaste åren haft, har fört fram en mängd
invecklade problem, vilka så gott som alla. i större eller
mindre grad, ha att göra med en rationalisering av
ångpannedriften. Bland dessa finna vi i främsta
rummet matarvattenproblemet, som, rätt löst, måste giva
oss en slutekvation, som verifieras av alla
förekommande värden på de obekanta termerna, eller med
andra ord, matarvattenproblemet måste lösas så, att
det ger oss en tekniskt och ekonomiskt genomförbar
metod för beredning av ett matarvatten, därvid alla
i detsamma för panndriften skadliga beståndsdelar
avlägsnas eller göras oskadliga.
Matarvattnets beredning är ovillkorligen i modern
drift en integrerande del av kraft- och
värmehushållningen och bör såsom sådan tillhöra varje modernt
utrustad ångpanneanläggning, för att sålunda
säkerställa och förbilliga ångalstringen.
Då förutsättningen för en rationell och ekonomisk
panndrift, isynnerhet då fråga är om högtrycks- och
högeffektspannor, är att pannorna permanent hållas
pannstens-, siam- och korrosionsfria, har
matarvattenproblemet i och med detsamma, så att säga,
individualiserats. Yarje panncentral har sålunda sin
specifika matarvattenfråga, och just häri ligger
svårigheten att få en allmängiltig lösning av problemet,
en universalmetod för beredning av matarvattnet,
den där med små modifikationer kunde tillämpas vid
varje förekommande fall. Mången tror sig i
evaporatorn eller destillatorn se en generell lösning av
problemet, men praktiken har ådagalagt, att denna, frånsett
de betydande driftstekniska svårigheterna, icke
förmår giva ett klanderfritt vatten. Yi skola senare få
tillfälle närmare syssla även med denna metod för
beredning av matarvatten.
Under de senaste åren har ett intensivt arbete
nedlagts på studium av matarvattenfrågan och redan ha
gripbara resultat vunnits, vilka endels kunna
betraktas såsom nöjaktiga, endels såsom representerande en
enligt nutida begrepp idealisk lösning av hela
matarvattenproblemet. Författaren till dessa rader har
varit i tillfälle, sedan år 1924, att såväl teoretiskt som
praktiskt studera detta område av den moderna
ångpannedriften och skall med nedanstående rader söka
giva en koncentrerad skildring av de erfarenheter,
som tills dato vunnits såväl här i landet som
utomlands. Härvid kommer ingalunda problemet att rullas
upp i hela sin vidd, ty detta skulle föra alldeles för
långt utom ramen för denna artikel, utan denna kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
