- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Mekanik /
38

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

TEKNISK TIDSKRIFT

15 FEBR. 1930

mer snarare att syssla endast med de gripbara
detaljerna.

Allmänna kännetecken på ett otjänligt matarvatten.

Utan kännedom om matarvattnets (råvattnets)
fullständiga analys, ångpannornas konstruktion,
arbets-tryck och belastning samt driftsförhållandena i
övrigt, kan ingenting bestämt sägas om matarvattnets
lämplighet eller vilka åtgärder, som böra vidtagas för
att fullständigt eliminera dess skadliga inverkan på
panndriften. Frågan om matarvattnet får icke ryckas
ut ur sitt sammanhang, ej heller stympas, ty då
ligger det nära till hands att hela saken förfuskas.
Kännedomen om de för panndriften skadliga ämnena
i vattnet är första förutsättningen för att kunna ställa
problemet till rätta och skapa riktiga förutsättningar
för dess eventuella lösande.

l:o) ha vi de egentliga pannstensbildarna, bland
vilka vi främst påträffa svavelsyrat kalcium,
svavel-syrat magnesium, klormagnesium, dubbelkolsyrat
kalcium och dubbelkolsyrat magnesium.

2:o) ha vi de i vattnet ingående lättlösliga
salterna, speciellt då svavelsyrat natrium, klornatrium,
natriumkarbonat, natriumhydroxid och natriumnitrat.

3:o) de i vattnet ingående kolloidalt lösta
beståndsdelarna. såsom humus, torvdamm, kiselsyra etc.

4:o) de i vattnet i mer eller mindre fin suspension
ingående ämnena, exempelvis lera, bomullsfibrer,
pappers- och cellulosafibrer etc. och

5:o) de i vattnet ingående gaserna, isynnerhet
syrgas och kolsyra.

I så gott som alla matarvatten påträffa vi ämnen,
hörande till grupperna l:o), 2:o) och 5:o). Mycket
ofta påträffas även den farliga kiselsyran, därvid
alltid ett mjukare vatten uppvisar en rikligare
kisel-syremängd än ett hårt. Icke sällan påträffa vi vatten
med en större eller mindre mängd organisk substans
(3:o), synnerligast då fråga är om våra insjövatten
eller våra flod- och älvvatten. I flod- och älvvattnen
påträffas även grupp 4:o) samt dessutom den farliga
humussyran.

Beroende på vattnets sammansättning kan antingen
den ena eller den andra av de fem grupperna vara den
skadligaste för panndriften. Vid bedömandet av
denna fråga förutsättes kännedom om inbördes
sammanhanget mellan vattenanalysen och pannornas
konstruktion. arbetstryck och belastning samt driften i
övrigt, ty annars kunna svåra missgrepp göras, då
det gäller att vidtaga åtgärder för matarvattnets
beredning. Här om någonsin skall fackmannen ha sitt
ord med.

Kiselsyrerikt vatten.

I våra mjuka inlandsvatten påträffas rätt stora
mängder kiselsyra i kolloidal form. Denna kiselsyra
alstrar i pannorna, under vissa betingelser, vid
fortgående koncentration av pannvattnet en elakartad
emaljhård sten (silikatpannsten), som mer än någon
annan pannsten hindrar värmeöverföringen från
pannplåten till vattnet. Den begynnande avlagringen av
silikater i form av en tunn beklädnad av
vattenrummets väggar märkes ofta ej vid en inre kontroll av
cylinderpannorna och tuberna, då dess yta är
glänsande och jämn och gör intryck av en renputsad plåt.
Det har hänt här i landet, att driftsingenjören först

vid en kalibrering av tuberna märkt, att en
silikatpannsten funnits.

Om denna kiselsyra i matarvattnet har skrivits
åtskilligt och ett aktningsvärt arbete har nedlagts på att
utfinna en praktisk metod för förhindrandet av
kiselsyran skadliga inverkan. Då varken på kemisk eller
termisk väg någonting positivt har vunnits, så
återstår endast att gå in för metoden att hålla
koncentrationen av kiselsyran i pannvattnet på en sådan
nivå, att någon pannstensbildning ej kan ske.

Man vill göra gällande, att ett mjukt,
kiselsyre-haltigt vatten, som jämsides med sulfater även
innehåller ringa mängder av jordalkalikarbonater,
förhåller sig som matarvatten på samma sätt som ett
vatten med en låg totalhårdhet av gips. Också här
börja långsamt fina beläggningar att bilda sig sedan
mättningsgränsen för gips är uppnådd. Uteblivandet
av gipsens omvandling i matarvattnet till
kalciumkarbonat giver vid fortsatt matning av ett sådant
vatten anledning till starka gipsanrikningar i
pannvattnet. och slutligen uppstår en fast pannsten. Gipsen
har dessutom egenskapen att verka cementerande och
drar alltid med sig till pannväggarna de i vattnet
suspenderade ämnena, varför pannstenstillväxten sker
mycket snabbt. Svagt gipshaltiga matarvatten, som
på grund av sin mjukhet icke anses behöva någon
beredning före inmatningen i pannan, kunna, som
sy-ues, icke betecknas som tillfredsställande, men anses
felaktigt som sådana.

Ett kiselsyrehaltigt, mjukt vatten, vilket, som ovan
nämnts, även innehåller jämsides med sulfater små
mängder jordalkalikarbonater, utfäller väl närmast
bikarbonaterna, sedan i varje fall
jordalkalisilika-terna och slutligen gipsen. Dessa vatten måste trots
sin stora mjukhet giva anledning till stenbildning.

FJrsök att avskilja kiselsyran före matarvattnets
inmatning i pannan ha även gjorts, och därvid har
bl. a. kolloidala ämnen kommit till användning, som
skulle utfälla den kolloidala kiselsyran. Vid detta
förfarande ökades dock den organiska substansen och
medförde andra tråkigheter i driften. Redan för c:a
20 år tillbaka användes en grafitemulsion, med vilken
pannväggarna beströkos för att sålunda minska
pann-stenens möjlighet att sätta sig hårt fast i plåten.
Något tillfredsställande resultat erhölls ej med denna
metod, ty den möjliggjorde blott, att pannstenen själv
spjälkte bort från pannplåten för att sedan bränna
fast i klumpar på andra ställen och förorsaka
värme-stockningar och därmed följande utbucklingar av
plåten eller tuberna.

Alla pannstensmedel, som innehålla organisk
substans, äro förkastliga, ty de utgå från att genom en
förorening av pannvattnet störa kristallisationen och
tvinga salterna att avskilja sig i amorf och sålunda
slambildande form.

En utfällning av den kolloidala kiselsyran med
tillhjälp av aluminiumsulfat, ett mycket omtyckt
kol-loidkemiskt utfällningsmedel, lyckas mycket
ofullständigt, i det att endast c:a 20 % av kiselsyran
utfaller.

Försök ha även gjorts att med tillhjälp avkohydrol
utfälla kiselsyran, men försöken ha visat, att vattnets
kiselsyrehalt blott ökas, beroende på, att kohydrolen
själv för rätt stora mängder kiselsyra (c:a 0,5—0,6 %).
Dessa försök utfördes, då det från vissa håll gjordes
gällande, att kohydrolen, blott reaktionstiden var till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:04 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1930m/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free