- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Mekanik /
41

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18 jan. 1930

MEKANIK

41

ytterst klena och motsvara ingalunda ens
närmelsevis de kostnader, som nedlagts på desamma.
Frånsett dessa evaporatorers skrymmande dimensioner och
svåra skötsel samt höga anläggningskostnader, kunna
vi ytterligare påstå följande, vilket genom grundliga
fackmannaundersökningar i Tyskland, England och
Amerika på ett övertygande sätt bevisats:
l:o) Oftast projekteras resp. levereras
evaporatoran-läggningarna, på grund av sina höga
anläggningskostnader, alldeles för små.
2:o) Siam- och stenbildningen i evaporatorrören
nedsätter oftast redan efter två eller tre veckors
drift effekten med ända till 50 %. Rengöringen
av evaporatorerna från siam och pannsten är
delvis mycket tidsödande och kostsam.
3:o) Av det vatten, som skall avhårdas resp.
evaporeras, går c:a 30—50 % förlorat. Detta
förlorade vatten bör skrivas på kostnaderna för
beredning av matar vattnet.
4:o) Vatten, som innehåller rikliga mängder med
mekaniska föroreningar eller rikligt med
suspenderande ämnen, måste filtreras, då annars
störningar på grund av skumningar lätt uppstå i
evaporatorn.

5:o) Avsaknaden av alkali i pannvattnet giver
anledning till frätningar i pannan på grund av
vattnets syreverkan. Ångpannorna erhålla
redan vid igångkörningen med oevaporerat vatten
ett tunt pannstensskikt. Dessutom innehåller
destillatet alltid rätt stora mängder föroreningar,
som ge anledning till ökad siam- och
pannstensbildning.

6:o) Det evaporerade vattnet matas oavgasat i
pannorna. Då ett destillat som sagt alltid
synnerligen begärligt upptager syre, och i mycket
farliga mängder, måste ett evaporerat vatten
ovillkorligen avgasas förrän det matas i pannorna.
7:o) Då siam- och pannstensbildningarna, trots
användandet av destillerat vatten, på grund av att
detsamma i praktiken ej kan hållas fritt från
läckvatten (råvatten) från kondensorn, fortfara
i ångpannorna om också långsammare, böra
ytterligare åtgärder vidtagas för att hindra
denna siam- och pannstensbildning.
8:o) För att hindra siam- och pannstensbildning i
evaporatorn (se 2:o) och på så sätt hålla dess
effekt, bör en kemisk förrening av vattnet ske
innan detsamma går in i evaporatorn.
9:o) Kostnaderna per kubikmeter evaporerat vatten
bliva så pass höga, att redan detta i och för sig
icke alltid motiverar anskaffandet av en
evapo-ratoranläggning.

Då ovanstående punkter beaktas, finnes ingen
anledning att gå in för detta system, synnerligast som
enklare och billigare, automatiska anläggningar
finnas, vilka beakta alla i vattnet för pann driften
skadliga beståndsdelar, och vilka icke generellt tillämpas
för alla sorters matarvatten, utan som projekteras
individuellt och under strängt beaktande av
matarvattnets sammansättning och driftsförhållandena och
driftsförutsättningarna i övrigt.

Avhårdningsanläggningarna.

Då det gäller att endast nöja sig med en kemisk
«vhårdning av matarvattnet för att på detta sätt
skapa ett någorlunda drägligt sådant, finnes en

mängd metoder att tillgripa, men även härvidlag
måste man fara fram med stor försiktighet. Ett
av-hårdat matarvatten är visserligen mjukt, men icke
därmed alltid ett gott matarvatten. Vi skola i detta
sammanhang ej ingå på några beskrivningar av de
olika systemen eller metoderna utan blott hålla oss
till zeolit- eller permutit- och invertitförfarandena,
vilka oriktigt ansetts lämpliga för beredning àv
matarvatten.

Permutiten är känd såsom en zeolit, som är
framställd på konstlad väg (genom syntes). Invertiten
däremot är en naturlig zeolit och förekommer på
amerikanska ostkusten under namn av "grön sand"
(green sand). Zeoliten är ett vattenhaltigt mineral
av vulkaniskt ursprung och hörande till
aluminium-kalk-natrium-silikatgruppen. Invertiten har framom
permutiten den fördelen, att den är av fastare
konsistens och av jämnare kornstorlek. Invertiten är därför
hållbarare. Dessutom erfordrar invertiten en mycket
kort regenerationstid och förbrukar för regenerationen
i motsats till permutiten, en obetydlig mängd koksalt.

Dessa bägge förfaranden, vilka ju äro analoga,
kunna lätt anpassas efter råvattnets växlande
hårdhetsgrader, och ha, trots höga driftskostnader och en
rätt besvärlig skötsel (regenereringen, som måste ske
på bestämd tid), egendomligt nog, tagits i användning
vid ett flertal panncentraler, då de snarare endast
borde komma ifråga för beredning av
fabrikations-vatten. Orsaken varför dessa två metoder ej lämpa
sig för ångpannematarvatten beror dels på. den. na
ek-del vattnets klorhalt medför, men framför allt på den
skadliga egenhet detta förfarande har, nämligen att
hela karbonathårdheten vid processen övergår till
soda. Om också till en början natriumkarbonat
uppstår och vattnet är neutralt, så undergår detsamma
dock vid den höga temperaturen i pannan en
omvandling. Den därvid frigjorda kolsyran (H2C03),
icke kolsyreanhydrid (CO„), kan ge upphov till starka
frätningar. Den alstrade sodan anrikar sig vid
fortgående förångning i sådan mängd i pannan, att
skumningar och spottningar mycket snart uppträda och
pannarmaturen fullständigt förstöres.

Först efter en grundlig undersökning av de lokala
förhållandena och med en saklig kännedom om
vattnets beskaffenhet, kan man våga sig in på ett
avgörande, vilket av de kända avhårdningssystemen,
som i varje särskilt fall blir det verksammaste och
billigaste. Också vid dessa avhårdningsanläggningar
är det nödvändigt att tillgripa ytterligare åtgärder för
att säkerställa en siam- och pannstens- samt
korro-sionsfri ångpannedrift. Bland annat måste sörjas för
att det permuterade resp. inverterade vattnet
avgasas och att koncentrationen av för driften
skadliga beståndsdelar i pannvattnet hålles på en så pass
låg nivå, att någon stenbildning eller
slamfastbrän-ning ej kan ske. Då denna senare åtgärd betingar
en kontinuerlig utblåsning av pannvattens följer
härav, att pannorna lika gärna kunna köras med ett
vatten, som icke är fullständigt avhårdat (0° Bé),
såsom vattnet från invertit- och permutitapparaterna,
utan som innehåller 0,25—1° Bé, vilken hårdhetsgrad
på ett enklare och billigare sätt kan erhållas och
därutöver fullständig garanti för pannstens- och
slam-fria pannor.

Den kemiska processen vid
invertit-(zeolit)förfaran-det omsätter karbonathårdheterna, som bestå av kal-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:04 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1930m/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free