Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 APRIL 1930
MEKANIK
51
MATARVATTENFRÅGAN.
Av diplomingenjör Collet Lindén, Helsingfors.
(Forts, från sid. 42.)
System Neckar.
Då ju evaporatoranläggningarna, vilka teoretiskt
sett ha alla förutsättningar att leverera ett idealiskt
matarvatten, i praktiken däremot ej kunna ensamma
fylla sitt ändamål, utan att antingen en kemisk
rening (avhårdning) eller en mekanisk filtrering måste
inkopplas före evaporatoranläggningen, samt under
alla omständigheter en avgasning av det evaporerade
vattnet måste ske förrän detsamma inmatas i pannan
och ytterligare en kontinuerlig utblåsning för
förhindrandet av saltanrikningar i pannan (förorsakade av
att det evaporerade vattnet alltid på grund av
kon-densatorläckage blir något uppblandet med råvatten)
måste anses som ofrånkomlig, så försämras oftast det
ekonomiska utbytet i panncentralen därhän, att det
måste ifrågasättas, huruvida en så vidlyftig
matar-vattenberedningsanläggning överhuvudtaget har
något ekonomiskt berättigande.
Då det dessutom visat sig, att den kemiska
avhård-ningen i kombination med en särskild kontinuerlig
avsaltning och avslamning av pannorna och en
avgasning av matarvattnet lämnar ett fullt betryggande
resultat för en avsevärt billigare kostnad, samt
dessutom på ett ojämförligt bekvämare sätt, så
förefinnes ingen orsak att sträva efter ett dyrbart,
evaporeras vatten. Vad som sålunda, så gott som
undantagslöst, bör kopplas framför och efter en evaporator,
kan ensamt skänka samma resultat, som den
kombinerade, utbyggda evaporatoranläggningen, förutsatt
att nödig hänsyn tages till icke allenast vattnets
kemiska sammansättning utan även till
pannkonstruk-tionen, pannbelastningen, arbetstrycket samt de
specifika driftsförhållandena, som äro rådande vid varje
särskild panncentral. Då sålunda i varje särskilt fall
matarvattenberedningsanläggningen projekteras
fullständigt individuellt, och i tekniskt hänseende
utbyg-gcs till att omfatta en mjukt anpassad detalj i
matar-vattenförsörjningen samt en intim och integrerande
del av själva pannan, så finnas säkra garantier för
att det utlovade eller önskade praktiska och
ekonomiska resultatet alltid skall inställa sig.
Det kemiska matarvattenberedningssystem, som
här nedan skall beskrivas såsom utgörande typen för
den kemiska renings- eller beredningsmetoden, är det
av Philipp Müller G. m. b. H. i Stuttgart
till-lämpade "System Neckar". Beskrivningen av
"Nec-kar"-systemet täcker till stor del även övriga kända
kemiska reningsmetoder.
Då Neckar-systemet ofta stämplats som ett
regenerativförfarande, vilket det alls icke är, skall till en
början i korthet beskrivas det av professor Rossel
år 1888 angivna regenerativförfarandet, med vilket
Neckar-systemet i sin ursprungliga form av år 1908
förväxlats.
Enligt Rossels förfarande skedde utfällningen av
totalhårdheten med tillhjälp av soda. Endast den för
fällning av icke-karbonathårdheten erforderliga sodan
förbrukades. Den för utfällning av karbonathård-
heten nödvändiga sodan omsatte sig, genom att
upptaga den halvbundna kolsyran, i dubbelt kolsyrat
natron och kom som sådant i pannan. Genom
upphettning av vattnet i pannan skiljde sig åter den
upptagna kolsyran och det dubbelt kolsyrade
na-tronet övergick åter till soda. Genom en trång
ledning, den så kallade regenerativledningen, återfördes
så mycket sodahaltigt pannvatten till vattenrenaren,
som motsvarade vattnets karbonathårdhet. För att
med små pannvattenmängder kunna återföra
tillräckliga mängder soda, måste därför pannorna i början
av en driftsperiod tillföras en större mängd soda. I
allmänhet varierade denna mängd mellan 5 och 10 kg
per m3 panninnehåll. En karbonathårdhet av 1° tysk
hårdhet fordrade per m3 matarvatten en återföring av
18,93 gram soda. Vid en sodahalt av 5 kg/m3
pannvatten och en karbonathårdhet av 20° t. h. var
exempelvis en återföring av 7,57 % av
matarvattenmäng-den nödvändig.
Neckar-förfarandet, som till det yttre, och i sin
ursprungliga form av år 1908, hade stora likheter med
detta regenerativförfarande, byggde även på en
kontinuerlig återföring av en viss mängd pannvatten till
matarvattenrenaren. Denna ledning kallade
Neckar-systemets uppfinnare Philipp Müller
"slamåter-föring". Grundtanken i Neckar-förfarandet var:
Utfällningen av icke-karbonathårdheterna med soda,
utfällning av karbonathårdheterna med värme och
återföring av det i pannan ytterligare utfallande slammet
till renarens avlagringsdel. De föreskrifter, som till
en början gåvos angående skötseln av
Neckar-anlägg-ningen, voro avsedda för den enklaste eldare. Oftast
förekom dock, att alltför stora mängder soda
tillfördes matarvattnet resp. pannan, och däri kan sökas
orsaken till att detta system oftast ansågs som ett
regenerativförfarande.
Philipp Müller insåg ganska snart, att de enkla
instruktionerna fordrade en genomgripande förbättring
och att en schematisering, utan hänsyn till
matarvattnets sammansättning, pannornas konstruktion
osv., icke kunde leda till gynnsamma resultat i varje
särskilt fall. I snabb följd gjordes förbättringar och
ett grundligt, praktiskt-vetenskapligt studium av hela
matarvattenproblemet igångsattes och systemet
utbyggdes därhän, att numera alla i vattnet för
pann-driften skadliga ämnen antingen avlägsnas eller göras
oskadliga för pannorna, Slamåterföringen
utvecklades till ett element av allra största betydelse. Med
tillhjälp av en enkel ledning återföres numera icke
endast det siam, som i pannan uppstår på grund av
resthårdheterna i matarvattnet, utan även de
lättlösliga salterna, de kolloidalt lösta ämnena (exempelvis
kiselsyran) och de fint suspenderade ämnena.
Dessutom tjänar den moderna Philipp Müllerska
slamåterföringen till att avgasa matarvattnet. Tfrån att man
förr så gott som överallt var tvungen att
intermittent blåsa pannorna direkt och efter kortare
driftsperioder helt och hållet byta vatten i pannorna, kan
man i våra dagar med tillhjälp av en
Neckar-anlägg-ning genomföra godtyckligt långa driftsperioder vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
