- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Mekanik /
52

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

panncentralerna. I motsats till de intermittenta
ut-blåsningarna tillgodogöras vid Neckar-utblåsningarna
såväl värmet i vattnet som energien i vattnet samt
oftast delvis eller helt och hållet vattnet självt.

Det moderna Neckar-förfarandet omfattar var för
sig eller i olika kombinationer, allt beroende på
matarvattnets sammansättning, pannornas konstruktion
och driften i övrigt, tre olika avhårdningsförfaranden,
värme- och kondensatåtervinningsförfarandet eller
det s. k. kompletta avsaltnings-, avkisnings- och
av-slamningsförfarandet. lokomotivavslamningsförfaran-det och avgasningsförfarandet.

Avhårdningsförfarandet använder som tillsatsmedel
soda eller etsnatron, eller soda och etsnatron, eller
soda och kalk. En alkalihalt, beräknad på soda, av
530—1 060 gr per m3, är tillräcklig.
Avhårdningsförfarandet förenas numera utan undantag med en
värme- och kondensatåtervinningsanläggning.
Doseringen av tillsatsmedlen sker med tillhjälp av en
automatiskt arbetande hårdhetsregulator och
doseringsapparat. som kunna inställas på vilken hårdhet
som helst på det avhårdade vattnet.

Den kontinuerligt utblåsta pannvattenmängden
bestämmes av analysen, pannkonstruktionen och
pannbelastningen, varvid även ångförbrukningens art bör
tagas i betraktande, ty vid starkt växlande ångåtgång
kunna tryckfall i pannan icke undvikas, vilka
tryck-fall kunna giva anledning till att vatten ryckes med
av ångan (detta är synnerligen ofta fallet vid pannor
med lågt tryck). Några alldeles bestämda värden för
den tillåtna koncentrationen av de olika ämnena i
vattnet kunna ej fastställas, då olika inflytanden göra
sig gällande, vilka ständigt ändra sig. Man måste
därför delvis gå fram den empiriska vägen. Den,
som dock skaffat sig en tillräcklig erfarenhet,
bestämmer den erforderliga, kontinuerliga
utblåsnings-mängden huvudsakligast ur synpunkten av
driftssäkerheten och en god ekonomi.

Utgå vi exempelvis från att den organiska
substansen i vattnet blir ensamt avgörande för
bestämmandet av utblåsningsmängden, så utgår Neckar-systemet
från att pannvattnet ej får innehålla mera organisk
substans än vad som motsvarar c:a 300 mg/1
kalium-permanganatförbrukning. Antaga vi. att råvattnet
uppvisar en KMn04-förbrukning av 23 mg/1, bör
enligt nedan angivna formel, som beaktar panntrycket
och en förångning genom enzonig tryckreduktion
5.69 % av matarvattenmängden (resp.
tillskottsmatar-vattenmängden) kontinuerligt utblåsas från pannan.
Formeln lyder så:

qss=aa00_o:[-(100_«(^9):10o]/

där Q är den avförda pannvattenmängden i % av
matarvatten- resp. tillskottsvattenmängden under
beaktande av att den avförda vattenmängden åter
måste ersättas. Vidare är
a – den beräknade salthalten hos det renade
vattnet,

b = den önskade salthalten i pannvattnet och
C — förångningen vid enzonig tryckreduktion
uttryckt i %.

_ (TF—99,58) 100
° ~ 537,15 ’
där W är pannvattnets värmeinnehåll.

15 FEBR. 1930

Den erforderliga utblåsningsmängden kan även
bestämmas med ledning av den i råvattnet ingående
kiselsyremängden. Enligt Neckar-föreskrifterna, vilka,
såsom tidigare nämnts, bygga på en erfarenhet från
flera tusen anläggningar, skall pannvattnet uppvisa
en total alkalitet från 5 till 10 cm3 1/10 n HCl per
50 cm3 vatten vid användandet av metylorange som
indikator. Köres anläggningen med soda, vilket på
få undantag när är fallet, omsättes kiselsyran i
na-triumsilikat (Na2Si03), som reagerar lika alkaliskt
som soda. Koncentrationen av detta natriumsilikat
måste i pannvattnet hållas på sådan nivå, att
pannvattnet alltid håller en större sodaalkalitet än
na-triumsilikatalkalitet. Vid en totalalkalitet i
pannvattnet av 5—10 cm3 HCl måste därför
natriumsilikat-alkaliteten icke nå ett större belopp än 2 cm3
Vi« n HCl.

För att sammanföra ovanstående med ett belysande
praktiskt fall, skola vi hålla oss till en
"Neckar"-anläggning, som arbetar enligt kalk-soda-metoden.
Valet av kalk-soda-förfarandet — i kombination med
en värme- och kondensatåtervinningsanläggning och
en avgasningsanläggning — betingades av råvattnets
beskaffenhet. Pannanläggningen arbetade med 40 atö
och utan kondensat.

Vattenanalysen var följande:

Kalk (CaO) ................ 0.089 gr/1

Magnesia (MgO) ............ 0,045 „

Svavelsyra (SO„)............ 0,197 „

Kolsyra (C02), bunden ...... 0,044 „

„ , fri ........... 0,052 „

Klor (Cl)................... 0,085 „

Kiselsyra (SiO„) ............ 0,008 „

Kaliumpermanganatförbrukning 0,023 „

Ur ovanstående värden beräknade hårdhetsgrader
(tyska hårdheter):

Karbonathårdhet .............. 5,6°

Icke-karbonathårdhet .......... 10,4°

Totalhårdhet ................. 16,0°

Kalkhårdhet .................. 8,9°

Magnesiahårdhet .............. 6.3°

Fri kolsyra ................... 6,63°

Kiselsyra .................... 0.8°

Natriumsulfat ................ 4,19°

Natriumklorid ................ 6.7°

Som ovan nämnts behandlas detta vatten enligt
kalk-soda-förfarandet och erfordras (teoretiskt) för
utfällning av icke-karbonathårdheten, till vilken även
kiselsyrehårdheten bör räknas, 10,4 X 1893= 197 gr
soda/m3 För utfällning av karbonathårdheten och för
att binda den fria kolsyran erfordras (5.6 -j- 6.3
-f-+ 6.63) X 10 = 185,3 gr kalk/m5. Såväl sodan som
kalken ha härvid antagits vara 100 %-iga. Vid soda
måste man vanligen räkna med en ökning av c:a
10 %, vid kalk med c:a 25 %, av de teoretiska
värdena. tv alltid hålla dessa ämnen avsevärt mindre än
100 %.*

En merförbrukning av kemikalier uppstår även
därigenom att alkaliskt pannvatten vid avsaltiiingen
går förlorat.

Utgående från den organiska substansen har den
kontinuerligt utblåsta pannvattenmängden beräknats
till 5,69 % av matarvattenmängden (eller om
kondensat finnes, av tillskottsvattenmängden). Tages
kisel-syrehalten i råvattnet som utgångspunkt för fast-

TEKNISK TIDSKRIFT

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:04 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1930m/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free