- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Mekanik /
117

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20 sept. 1930

MEKANIK

117

Tid 1

Tempera/ur iooo°

1400’ 1500’

3 Ttrnmor

mo’C

Fig. 4. Formförändring (mjukning) hos eldfast tegel vid
höga temp. yid 1 kg/cm® belastning.

2) Den språngvisa, reversibla värmeutvidgningen
vid kristallernas övergång från a- till $-form, t. e.
a—/J-kvarts, a—ß-tridymit, a—/J-cristobalit.

3) Den irreversibla värmeutvidgningen vid
förvandling av en kristalltyp till en annan, t. e. /J-kvarts till
/3-cristobalit, ß-cristobalit till /J-tridymit.

Förändringen enligt 3) kallas inom keramiken för
svallning, volymkontraktionen t. e. hos
chamotteteglet kallas krympning. Den är viktig för
formbeständigheten hos chamottetegel för ångpanneeldstäder
med högsta driftstemp era turer av ca 1400° och den
ingår därför redan som prov uti i praktiken använda
kvalitetsbestämmelser.

De av tillståndsändringarna betingade
variationerna i värmeutvidgning hos Si02 återfinnas i fig. 1;
karakteristiska linjära värmeutvidgningskurvor för
sex olika eldfasta tegelslag visas i fig. 5.

6) Temperaturkänslighet.

Om eldfast material utsättes för ojämn
upphettning eller avkylning, uppträda alltid mer eller
mindre farliga spänningar, som kunna vara tryck-,
dragnings-, böjnings- eller vridningsspänningar. Storleken
av dessa spänningar är beroende av:

1) tegelstenarnas dimensioner och storlek,

2) värmeutvidgningskoefficienter,

3) temperaturdifferensen.

Överskrida dessa spänningar teglets
hållfasthetsgräns, så utlösas de under delvis upplösning eller
t. o. m. fullständig förstöring av teglet.

Egenskapen hos fasta kroppar att kunna utöva ett
visst motstånd mot form- eller volymförändring,
uppkommen genom tryck, dragning eller vridning, som
t. e. kan uppstå genom upphettning eller avkylning,
kallas elasticitet. Överskrides elasticitetsgränsen,
uppträder permanent formförändring (plastisk
deformering). Jämte de förut omnämnda egenskaperna
spelar alltså elasticiteten en stor roll för
temperaturkänsligheten hos eldfast tegel, i synnerhet
elasticitetsgränsen vid stigande temperatur. Överskrides
elasticitetsgränsen vid stigande temperatur och
inträda permanenta lägesförändringar, utjämnas de i

det eldfasta materialet uppkomna spänningarna.
Teglet är därefter icke mer sä temperaturkänsligt.

Orienterande försök visa, att vid temperaturer över
650 °C har elasticitetsgränsen överskridits vid alla
undersökta tegel, som utsatts för
vridningspåkänningar av 5—30 kg/cm2, och därför måste
spänningarna i eldfasta tegel förorsakade av hastig avkylning
eller uppvärmning utjämna sig.

Alla eldfasta tegel äro sålunda okänsliga för
temperaturvariationer över 700°C. Detta bestyrker den
gamla praktikerregeln att eldfast material är
okänsligt för temperaturvariationer över mörk
rödglödning.

7) Värmeöverföring.

Värmeöverföring till eldfast tegel äger rum genom:

1) ledning (endast vid fasta kroppar),

2) konvektion (gas eller vätska till fasta kroppar
eller omvänt),

3) strålning (i allmänhet utgående från fasta
kroppar. På senaste tiden anses som synnerligen viktigt
att strålning från gaser, i främsta rummet H20-ånga
och C02, redan kan märkbart börja vid 500°.)

Värmeöverföringen genom konvektion är alltid
förbunden med värmeöverföring genom strålning.
Värmeöverföringen genom konvektion från gaser
överträffas över 1 000° C betydligt av värmeöverföringen
genom strålning. Detta är anledningen till att poröst
eldfast tegel, som isolerar tillfredsställande vid lägre
temperaturer, är bättre värmeledare vid högre
temperaturer än tätt tegel.

Temperatur i "C

Fig. 5. Värmeutvidgning hos olika eldfasta tegelslag upp till 1600 °C.

Nr 1: "Surt" chamottetegel ca 72 % Si02, 21 % A1203.

Nr 2: "Basiskt" chamottetegel ca 52 % Si02, 44 % A1203.

Nr 3: Lerrikt chamottetegel ca 27 % Si02, 69% Al2Os (silimanittegel).

Nr 4: Silikategel, väl bränt: spec. vikt: 2,35 (94 % Si02).

Nr 5: Silikategel, dåligt bränt: spec. vikt: 2,50 (94 % Si02).

Nr 6: Magnesittegel (ca 88 % MgO).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:04 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1930m/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free