Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
TEKNISK TIDSKRIFT
20 sept. 1930
De tillförlitligaste uppgifterna över
värmeledningsförmågan härstamma från van Rinsum.
Tegelmaterial Värmeledningstal A ^ C.a*
m-tirn
Vid 200° 600" 1000°C
Silika................ 0,56 0,88 1,19
Chamotte ............ 0,51 0,66 0,82
Magnesit ............ 1,15 1,29 1,43
Avvikelser upp till 20 % äro möjliga. Alla
uppgifter över värmeledningsförmågan ha blott en
begränsad praktisk betydelse, då värmeöverföringen
genom konvektion och strålning är blott obetydligt
känd.
8) Motståndsförmåga mot slaggangrepp.
Denna för praktiken så viktiga egenskap är
mycket svår att bestämma laboratoriemässigt, då man
knappast kan noga eftergöra de betingelser som
praktiska driften skapar. Alla provningsmetoder
äro endast schematiska studieprov som blott giva en
viss hållpunkt. De vanligaste metoderna äro
följande:
a) Borrning av hål i stenar eller formning av stenar
med fördjupningar, eventuellt användning av
tjockväggiga deglar. Fyllning med aska, bränning vid
användningstemperatur och uppmätning med
plani-meter av slaggens medelinträngningsdjup i teglet.
b) Placering av chamotte-ringar på eldfasta stenar,
ringarnas fyllning med aska, bränning vid
användningstemperatur och observation av resultatet.
c) Av den pulvriserade eldfasta stenen och askan
formas segerkäglor, vilkas smältpunkt bestämmas.
Av blandningens smältpunkt i förhållande till den
eldfasta stenens sluter man sig till askans
angreppsförmåga. Förstörandet av stenens struktur medför
missvisande resultat.
Alla dessa metoder ha följande fel:
1) Någon fortgående tillförsel av ständigt ny
substans äger icke rum. Därför inträder övermättning i
gränsskiktet och en glasyrbildning, som skyddar de
underliggande lagren för förstöring.
2) Det uppträder icke någon mekanisk åverkan
från askan.
Bättre är F. Hartmann’s metod, varvid aska strös
på en cylinder av eldfast material vid
användningstemperatur. Slaggangreppets förlopp fastställes
genom provkroppens utseende och vikt.
Ännu bättre äro naturligtvis försök i större ugnar
med flera m3 rymd. Avgörande bli dock endast
försök utförda under praktisk drift.
På grund av svårigheten, att åstadkomma en
verkligt användbar metod för bestämning av eldfasta
stenars motståndsförmåga mot slaggangrepp, finnas f. n.
ännu inga uppgifter angående förhållandet mellan
varaktigheten ur slaggangreppssynpunkt hos eldfast
tegel i praktisk drift och vid laboratorieprov.
Inga slaggangreppsprov finnas heller upptagna i
något lands materialkvalitetsföreskrifter.
Egenskapernas inbördes avhängighet.
De ovan beskrivna egenskaperna äro i högsta grad
beroende av varandra, ökas t. e. porositeten hos ett
tegel, blir den okänsligare för temperaturväxlingar
men å andra sidan mindre motståndskraftig mot
slaggangrepp. Man är därför ofta i praktiken tvungen
att göra en kompromiss mellan de olika
egenskaperna, då det även vid högre priser icke finnes något
eldfast tegel att få som uppfyller alla fordringar.
II. Provning.
För att studera de eldfasta teglens teknologiska
egenskaper har jag och min medarbetare, professor dr
W. Steger, Berlin, konstruerat några
provningsapparater1, som visat sig fungera tillfredsställande i
praktiken.
1. Hävarmspress för provning av eldfast material
under belastning vid höga temperaturer.
2. Värmebehandlingsugn för provning av
motståndsförmågan hos eldfast material mot
temperaturvariationer.
3. Självregistrerande apparat för mätning av
värmeutvidgningen vid temperaturer upp till 900 °C.
4. Dubbelkikareapparat för mätning av
värmeut-vidgningen hos eldfast material vid temperaturer upp
till 1 600 °C.
För provning av eldfast tegels lämplighet att
användas i periodiskt eldade ångpanneeldstäder
användes i synnerhet den under 2) nämnda ugnen.
Anordningen (fig. 6) består av:
a) ugnen 1 för uppvärmning av tegelstenarna,
b) vattenlådan 2, i vilken stenarna plötsligt
avkylas,
c) ramen 3, i vilken tre normalstenar kunna
in-spännas,
d) hjälpramen 4, för inspänning av stenarna.
Ugnen 1 för uppvärmning av stenarna är försedd
med tre silitstavar som värmekroppar. Effektbehovet
är ca 4 kVA.
Fig. 6. Värmebehandlingsugn för bestämning av eldfast
materials känslighet för temperaturvariationer.
För temperaturmätningar äro i jämnhöjd med
underkanten av de inhängda stenarna tre hål borrade.
Genom dessa kan temperaturen mätas optiskt eller
med tillhjälp av ett termoelement.
i Dessa fyra apparater föras 1 marknaden av
Atom-Studiengesellsehaft für Erze, Steine und Erden, m. b. H.,
Berlin—Steglitz, Breitestrasse 3. Atom-hävarmpressen och
Atom-värmebehandlingsugnen finnas även hos Statens
provningsanstalt, Stockholm, varest även understundom på
uppdrag prov enligt dessa metoder utföras å eldfast material.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
