Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
TEKNISK TIDSKRIFT
20 sept. 1930
(Jena vara mycket ödesdigra för växtlivet och
framför allt gäller detta kulturväxterna, som ofta
härstamma från trakter med mildare klimat och icke
kunna anpassa sig efter samma ogynnsamma
väderleksförhållanden som de inhemska arterna. Icke
sällan förekommer det i Nordeuropa och Nordamerika
att höstsådden under vintern blir så förtunnad, att
skörden blir avsevärt nedsatt. Här i Sverige kunna
även vallarna lida skada och då i första hand de, i
vilkas bestånd procentuellt ingå stora mängder
utländska klöver- och grässorter med ringa
vinterhärdighet. Även fruktträd och trädgårdsväxter kunna
under stränga vintrar lida skada eller dö, vilket ofta
inträffar med utländska trädslag och prydnadsväxter
i våra parkanläggningar. Åtskilliga arter av våra
kulturplantor förhålla sig mycket olika till frostens
inverkan — så finnas t. e. veteslag, vilka äro så mot-,
ståndskraftiga, att de uthärda de strängaste vintrar,
under det andra lida högst betydlig reducering eller
förtunning även under milda vintrar. Samma är
förhållandet med rödklöver och andra betesväxter.
Liknande stora differenser förekomma mellan olika arter
av äpplen, päron, körsbär och fruktträd av andra
familjer. Det är följaktligen av allra största betydelse
för växtodlingen i alla länder med kallt klimat att
driva fram sådana varianter, vilka med största
möjliga vinterhärdighet förena högt skörderesultat och
andra värdefulla egenskaper. Yäxtodlare i de
tempererade och kallare klimatområdena hava även
under de sista 10-tal åren ägnat denna fråga ett
ingående och stort intresse, som även lett till mycket
goda resultat. Så har man genom urval och
kroase-ringar kunnat stegra vinterhärdigheten väsentligt och
så småningom frambragt kombinationer av stor
vinterhärdighet, god avkastningsförmåga samt hög
kvalitet.
I de nordiska länderna samt Tyskland och Holland
har man isynnerhet genom korsningar emellan det
mycket avkastningsrika engelska Squarehead-vetet
och inhemska vinterhärdiga arter lyckats uppdraga
varianter, vilka med god vinterhärdighet förena den
högsta möjliga avkastningsförmåga. Tack vare dessa
bättre kombinationer av vinterhärdighet och
avkastningsförmåga har man på de fyra sista decennierna
lyckats höja avkastningsförmågan för veteodlingen
med icke mindre än 40 % i Sydsverige och 20 % i
Mellansverige. Till följe dessa framsteg erhållna
genom försök i det fria, krävande lång tid och mycket
arbete, trädde alltmer den frågan i förgrunden,
huruvida icke genom laboratorieförsök med användande
av konstgjord kyla man skulle kunna fastställa de
olika arternas relativa vinterhärdighet.
Väderleksförhållandena i det fria äro nämligen så varierande och
oberäkneliga, att man exempelvis i Sydsverige vissa
vintrar kan räkna med en temperatur av — 25 gr. C
och under andra med endast — 5 gr. C.
Att denna fräga i och för sig är för vår
folkförsörjning av enorm betydelse, belyses bäst av följande
ur den officiella statistiken hämtade siffror. Av den
sammanlagda vetearealen, vilken år 1921—1925
uppgick till 142 470 hektar, utgjordes nämligen 81 % av
höstvete och resten av vårvete. Skörden uppgick
under samma period till 256 180 deciton höstvete och
34 730 deciton vårvete, visande att 88 % bestod av
höstvete, som sålunda tydligt visar det bättre
skörderesultatet genom odlingen av höstvetet. Numera
uppgår enligt senaste statistik (för år 1928) landets
hela veteareal till 227 385 hektar och har därmed
passerat gränsen för rågens odlingsareal eller 226 095
hektar.
Genom fältförsök i det fria kan man endast vart
tredje eller fjärde år räkna med så låga temperaturer,
att tillfredsställande undersökningar kunna
verkställas och även i andra länder såsom Kanada,
Danmark, Tyskland, England och Nordamerikas förenta
stater föreligga liknande förhållanden, då det gäller
de mest vinterhärdiga arterna. Det ligger då nära
till hands att för tids vinnande företaga direkta
försök i kylrum och kylskåp för att fastställa
differenserna i de olika arternas vinterhärdighet och det
lyckades doktor Åkerman redan 1923 — tack vare
ett bidrag från Knut och Alice
Wallen-bergs stiftelse — att anordna en mindre
försöksanläggning i Svenska utsädesföreningen i Svalöv.
Den kyltekniska utrustningen i och för sig erbjöd
i detta fall visserligen icke några nyheter av
kyltekniskt intresse med undantag möjligen av de
anordningar, som måste vidtagas för att under en längre
tidsrymd hålla temperaturerna inom kylrummets olika
delar så lika som möjligt och undvika större
tem-perätursvängningar, vilket givetvis är av största
vikt. Man hade ju då ännu icke hunnit så långt på
vägen mot kylmaskinens automatisering och
termostatreglering, varför det gällde att genom
kylkrop-parnas lämpliga fördelning och delvisa isolering nå
detta mål, som även enligt doktor Åkerman lyckats
ganska väl, även om mera inventiösa anordningar
varit önskvärda,
Försöken tillgå på så sätt att ett 50—100-tal
exemplar av varje vetesort. som skall undersökas,
uppdrages i särskilda för ändamålet byggda små lådor
med trädgårdsjord eller ock genom utgrävning av
vanliga försöksstånd, som inplanterats med sand i
små korgar eller trälådor. Kylskadorna fastställas
genom gradering på olika sätt. Vanligen fastställes
skadan hos varje sort uppskattningsvis, vilket är
relativt lätt, enär den i regel framträder mycket
tydligt och bäst några dag;ar efter upptinandet genom
olika förändringar av bladen, vilkas spetsar
angripas i första stadiet. Genom tabeller har doktor
Åkerman visat den goda överensstämmelsen mellan
dessa med konstgjord kyla utförda försök och
tidigare resultat från fältförsök i det fria och därmed
konstaterat metodens användbarhet för praktiskt
bruk. De erfarenheter, som samlats under sexåriga
fältförsök och jämförelsen med frysförsöken giva
vid handen att fastställandet av den relativa
vinter-härdigheten genom frysförsöken kan ske på en
bråkdel av tiden för fältförsök. Efter dessa gynnsamma
resultat erhållna med vete har i Svalöv utförts
frys-försök med andra sädesslag och växter såsom råg,
höstkorn, klöver m. fi. med goda resultat. Även i
andra länder har man numera börjat verkställa dylika
frysningsförsök, och i Nordamerika ha försök utförts,
varvid den perfekta överensstämmelsen konstaterats
mellan konstlade frysförsök och fältundersökningar
i det fria. I Danmark har efter anvisning av doktor
Åkerman också byggts en mycket god kylanläggning
för studiet av gräs- och klöverarter, och i botaniska
institutet i Braunschweig har nyligen en dylik
anläggning inrättats av professor Gassner. Ryssland
har följt exemplet och byggt en försöksstation i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
